Igår hade jag och Bitte en privatlektion med vår hundcoach Birgitta Färdeman, som skulle lära oss brukslydnad inför en framtida start i appellen. Det var en jätterolig lektion och mycket lärorik.
Tyvärr var Fanny bättre än Frodo på ALLT, vilket känns rätt surt eftersom Frodo egentligen KAN de här grejerna. Birgittas rottweiler löper och Fanny ska just löpa, så det fanns ju en hel del tjejhormoner i luften - vilket stör Frodo.
Mig stör det ännu mer... Jag blir irriterad på Frodo som inte skärper till sig. Det fick jag förstås höra: "Kolla på Bitte, hon ser glad ut och Fanny är ju jätteduktig. Men du ser arg ut hela tiden." Hmmm. Tyvärr hade ju Birgitta rätt, det är bara att inse. Jag blir sur över att Frodo kan vara så duktig hemma men inte på appellplanen. Det är så där måttligt kul att höra "Han begriper inte konceptet FOT" när jag vet hur snyggt han minsann kan gå fot - och ser hur Fanny går fot som värsta proffset.
Men Birgitta har rätt (som vanligt). Jag ska berömma och strössla godis och skita i att Frodo är en arrogant skithund som gör bra bara när han själv vill - och jag ska le, vara glad, ha roligt och belöna honom rikligt när han bjuder till så ska det nog lösa sig. Han är smart, så nog sjutton ska han kunna lära sig det här! Och jag ska lära mig att se nöjd och glad ut lite oftare.
Vi fick öva linföring ("Det är när man går med hunden i koppel" svarade jag på Birgittas fråga om vad momentet innebär, vilket hon och Bitte hade sjukt kul åt): man går rakt fram, svänger höger och vänster på kommando och hoppas att hunden under tiden håller samma takt som man själv och inte DAMMSUGER gräsmattan.
Sedan fick vi öva inkallning, som Frodo är jätteduktig på. Men man KAN ju välja att springa runt som en hittehund och nosa på gräset istället för att komma till matte. Sitta fot när man väl kommer in, det var ju bara att glömma - jag fick vara tacksam att han överhuvudtaget kom fram till mig.
Läggande under gång var en parodi. Jag vet ju redan att Fanny är superduktig på detta så jag försökte blunda hårt och hålla för ögonen när det var hennes tur att visa upp sig - hon slänger sig ner på en millisekund och ligger som sfinxen i Egypten. Att jämföra med brorsan som lägger sig ner som en 80-årig farbror med ledgångsreumatism och därefter makligt vältrar över på sidan.
Efter dessa tre övningar var hundarna trötta i huvudet och jag med. Då var det dags för hopp över hinder, där våra små kängurur hoppade 100 cm istället för 65, skulle jag tro, från stillastående dessutom. Båda två var enormt duktiga på detta. Nu går ju tyvärr momentet inte ut på att se ut som en uppvevbar leksak utan man ska hoppa snyggt och sätta sig och sedan hoppa tillbaka. Hehe. Vi är klara lagom till sommaren 2016, sa jag till de andra.
Superfint foto från Maria Brandels blogg. Med henne som matte så har man kanske liiiiite bättre möjligheter att bli en väldresserad och disciplinerad hund. Men tro mig, jag kämpar på och Frodo gör (nog) sitt bästa.
Förutom alla miljoner gånger vi har varit hos veterinären för att väga Frodo eller ge honom sprutor, har han aldrig behövt gå till någon djurdoktor. Jo, i Kungsbacka var han ju hos veterinären akut när han hade skurit upp tassen. Men djurkliniken i Sollentuna har bara varit rolig: man ställer sig på en våg och får en massa godis, alla säger att man är söt och sedan går man därifrån!
Efter brukslydnaden åkte jag till veterinären för att ta blodprover på Frodo. Kanske är han trött för att han har borrelia?
Blä, vad äckligt. (Bilden tycks ha snurrat runt på internet, verkar vara tysk från början, jag har ingen källa.)
Veterinären tog tempen på honom - det var premiär för febertermometer för Frodo och inte direkt en höjdare, om man säger så. Men han stod ut under tyst lidande. Veterinären klämde igenom hela kroppen, kollade munnen och öronen och allt man kan tänkas kolla. Inget fel. Vägde honom och han vägde bara 36.1 kg med dubbla halsband på sig. Bedrövligt!
Tog blodprover - flera rör gick åt - och det var ju inget vidare, tyckte Frodo. Sköterskan berömde honom mycket och sa att han var fantastiskt snäll och fin. Det händer tydligen att hundar hugger efter henne när hon sitter framför dem och stasar frambenen på dem och tappar dem på blod.
Efter lång väntan fick vi höra att det inte fanns något fel på blodet, men att man skickar vidare det till Uppsala där de har ett lab som kollar borrelia. Skönt att han inte har någon allvarlig sjukdom, vad det verkar!
Dock tyckte veterinären att han verkade uttorkad och onormalt trött för en tvååring. Hon beordrade en hel liter dropp i nacken på honom. Inte poppis, men Frodo satt snällt och lät henne köra in en vidrigt stor nål i nacken på honom. Sedan droppade två hela påsar med vätska ner i kroppen på honom, så han fick en enorm puckel uppe på ryggen.
Efter 3-4 timmar märkte vi redan skillnad: han är gladare, piggare och rör sig mer! Det är ju HEMSKT att han har kunnat bli så uttorkad, trots att vi håller koll på honom och trots att han dricker så mycket. Han snarast gulpar ju i sig vatten och ligger alltid i skuggan! Kombinationen lös mage och värme var tydligen katastrofal för honom. Nu verkar han vara på bättringsvägen.
//Mona
5 kommentarer
Camilla
30 May 2013 15:27
Stackaren, skönt att höra att ni fått veta vad som var fel och att han mår bättre. Men gud så duktig han ÄR! Världens stjärna =)
Tänkte också passa på att höra hur ni tränar på framförgåendet? Enda gången Z inte försöker gå före är just när jag säger före, då vägrar han gå en mm framför mig =(
Mona med Frodo
30 May 2013 15:59
Framförgående ska vi öva nästa onsdag, är det sagt. Birgitta bad oss ta med två små skålar var, som vi ska lägga godis i. Sedan ställer man dem i varsin ände av den tänkta linjen man ska gå på - och låter hunden förstå att den får godiset om den går dit. Så fattade jag det.
Jag har fått öva en annan metod när jag var med mitt sökgäng (en enda gång). Då skulle vi kasta godis som hamnade rakt framför hunden. Det såg bra ut när de andra gjorde det, men när JAG gjorde så hamnade godiset på alla möjliga ställen. Ibland såg inte Frodo att det låg godis i gräset, ibland flög det åt sidan så han vinglade fram i sick-sack-mönster. Rapport följer nästa vecka!
Britt Gustafsson
30 May 2013 17:51
Fniss; han är en riktig pajas unge herr Frodo. Kan se ditt "glada" ansikte framför mej Mona, det är inte lätt att träna med ett påklistrat leende och jag tror hundarna märker när man är äkta glad. Bara att traggla på i olika miljöer. Vilken tur att det blev fästingkoll så han fick lite vätska, kanske har det varit vätskebrist tidigare som gjort att Ni trott han är värmekänslig. Inte vet jag om det stämmer men jag har hört att en del har blod i vattnet för att dom ska dricka mer. På sommaren har jag alltid i vatten i maten, ganska mycket alt blöter upp fodret.
Jari
30 May 2013 19:51
Tar en kort paus från arbetet (de e mycke nu) och kopplar av med att läsa din blogg. Skrattar så jag gråter när jag läser om er träning med Birgitta. Har sagt det förr och säger det igen: du borde skriva en "hundbok". Bra att Frodo är på G igen!
Britt
30 May 2013 22:18
Läste just om någon som blandade blodmjöl i vattnet.
Kommentera