På tisdagsmorgonen åkte jag och Janne till västkusten. Vi behövde miljöombyte och datorfritt! I Borås stannade vi och mötte Lenas mamma Ulla på samma ställe som tidigare gånger - och fick en hund till låns. Eda såg glad ut när hon såg oss, viftade på svansen och slickade oss i ansiktet, men inte alls sådär helt tokig av lycka - och det var tydligen VÄLDIGT skumt att vi öppnade dörren till Frodos bilbur och sa åt henne att hoppa in.
På vägen till Kungsbacka var vi lite oroliga att hon kanske inte skulle tycka att det var kul att tillbringa några dagar med oss. Inte för att hon verkade nervös eller något sånt, men lite avvaktande. Vi hade inte behövt oroa oss, för samma sekund som vi kom ut på Råö satte hon sig upp i buren och började gnissla av glädje. Framme vid stugan flög hon ut och sprang runt på ägorna i glädjefnatt.
Här låg det harpluttar som hon intresserade sig mycket för.
Sedan fick vi en fin onsdag och Kristi Himmelsfärdshelg innan vi åkte tillbaka hem till Stockholm och lämnade av Eda i Borås på vägen. Stort, stort tack till Lena som lånade ut sin fina hund, trots att hon kanske extra mycket ville ha henne för sig själv just nu. Vi är väldigt glada över sällskapet, allt bus och allt kelande. Varje natt knölade Eda in sig mellan mig och Janne med en belåten suck och sov med samma snarkningar och små ljud som Frodo brukade göra (även om han fick sova på golvet...).
Känns jättebra att ha henne, hon är så otroligt lik sin lillebror. Lite snällare och mildare, men precis likadan i gester, rörelser, ljud och beteenden i övrigt.
Grannen har inte längre tre får, utan tretton. Och Eda vet mycket väl vad det är för slags djur...
Hon kollar på kaniner och harar. Just här lyssnade hon när jag sa NEJ, men riktigt så lydig var hon inte resten av tiden.
De förbannade kaninerna och hararna har mumsat på mina största, finaste, äldsta äppelträd. Jag blir helt rasande! Som jag har hållt på med de där träden och fixat med dem vartenda år för att de ska ge mycket frukt och växa ordentligt.
Fåren bräker en hel del men det är trevliga djur, så jag bryr mig inte att de är så många i år. Däremot kunde man ju önskat att inte grannen skulle fått för sig att gå bärsärkagång med häcksaxen, för nu finns i stort sett inga träd eller buskar kvar på deras tomt som insynsskydd mot oss. Han har till och med gått in i vår trädgård och kapat på vår sida! Grrr. Det är snyggt som i en park nu, inte vildvuxet som på ett landställe.
Eda tog snabbt stället i besittning. Jag tror hon tyckte det var lite konstigt att inte Frodo fanns i bilen, men däremot letade hon ingenting efter honom i huset, som Fanny har gjort.
Man ser arvet efter Axi, i de tokiga öronen.
Så smal, så smal. Jag blev rent förskräckt när jag såg henne först, det var knappt att jag kände igen henne.
Klockan sex på morgonen, solen går upp över havet.
Här brukade Frodo också stå och spana över ägorna.
Tyvärr var hon dum nog att gå emot det elektriska fårstängslet vid ett tillfälle och det slutade ju med att hon flög omkring och ylade på gräsmattan och sedan gömde sig under köksbordet inomhus. Janne fick försöka övertyga henne om att det inte var hans fel att hon fått ont, bara för att han hade stått i närheten av elstängslet när det hände... Hon gick inte fram till fårstängslet en enda gång efter det.
Jag plockade brännässlor. Mer ekologiskt än så här kan det knappast bli!
Eda vilar i solen efter att ha badat i havet.
Gulligt lamm.
Hon var som ett plåster på Janne. Antagligen för att det var han som övade rallylydnad och gick ner till havet med henne och lekte mest. Men hon låg på mina fötter under matbordet och var väldigt gullig mot mig med!
Ojdå! Nästan lite Jessie-varning på den där vurpan...
Lite läskigt att fotografera när hon rusar rakt mot mig.
Slånbären ska snart blomma.
Jag planterade ett nytt äppelträd (Katja) eftersom jag misstänker att mitt gamla inte kommer att överleva vintern.
Vi ska sälja "Milou", pojkarnas fina optimistjolle som de haft så vansinnigt roligt med och lärt sig segla i. Någon var väldigt intresserad:
Eda kräver att få bli klappad tidigt på morgonen.
Min hemgjorda nässelpesto.
Uppe på Frodos utkiksberg.
Vi var ute precis hela dagarna och Eda kunde gå ut och in hur hon ville. Frihet! Hon var enormt duktig på att respektera gränserna och höll sig inne på tomten (utom en gång, då hon sprang i raketfart genom hästhagen, genom "lyckorna" med enar, uppför en hög bergsknalle och stannade längst bort som en liten svart prick när hon insåg att 1) hararna var snabbare än hon hade trott och 2) Mona nog lät rätt så arg på rösten...)
Fina storasyster Eda på samma klipphäll som jag fotograferat hennes småsyskon Fanny, Fayanne och Frodo på förut.
//Mona
Kommentera