Frodo, framför allt

Frodo leker sig igenom dagarna. Här finns plötsligt MASSOR av folk som har tid med honom! Förutom de tre egna småhussarna så finns ju kusin Alex, snart 20 år, som är här varenda dag och gärna kastar frisbees och fotbollar. Sent igår kväll kom dessutom min bror hit med sin familj, så nu är de två småkusinerna lekkompisar med Frodo. Även min bror och svägerska får kasta ett stort antal bollar åt hunden...

 

Idag hände den gulligaste sak man kan tänka sig - så synd bara att jag inte kunde filmat då det hände! - då min bror sa "Få se vad den där hunden går för egentligen!", tog en sån där repleksak som vi har knutit fast i ett långt rep och brukar dra utmed marken som om det vore en råtta eller något - och Frodo rusar mot den och HOPPAR ner på knutleksaken för att ta den i munnen. Mats slängde omkring både leksaken och hunden, kampade och drog. Frodo utnyttjade sin låga tyngdpunkt, satte sig med rumpan mot marken och drog i ena änden medan Mats kämpade för att hålla i den andra. Ingen av dem tänkte ge sig.

 

Så sa Mats plötsligt till sin son som är 5½ år: "Vill DU kampa med Frodo?". Jag såg framför mig hur lille A skulle flyga all världens väg när Frodo börjar slita och dra i leksaken. Hu! Svägerskan drog ett djupt andetag när A tog tag i repänden och svingade iväg leksaken, Frodo tog ett stort skutt mot knuten och högg tag i den... med framtänderna, försiktigt, och promenerade sedan snyggt fram till lille A och släppte leksaken framför hans fötter. Så där höll de på en lång stund. "KOM IGEN!" vrålade lille A och rusade med repet efter sig, men Frodo VÄGRADE att kampa med en sån liten människa utan tog åter igen upp knuten fint med sina framtänder och joggade fram till pojken utan att dra det minsta i repet.

 

"Han är ju helt underbar!" utbrast svägerskan som hade vågat andas ut. Visserligen vet jag att Frodo är väldigt fin med småbarn, men både jag och Janne stod också med stora ögon och glodde.

 

HUR kan han växla så snabbt mellan att dra viltsint i repet, vägra släppa, absolut inte låta min bror vinna kampen - och sedan några sekunder senare leka så himla försiktigt med brorsonen? Han fattar ju helt klart att man inte kan vara lika våldsam med små människor som med stora. Det var verkligen jätteroligt att se! Framför allt hur man kan vara så INNE i leken och upphetsad, men ändå fatta att "nu måste jag skärpa mig, den här lille killen får man ta det lugnt med".

//Mona