Måste bara säga: vilken STJÄRNA vi har! Nu är vi elva personer i en liten stuga och världens coolaste hund som får SÅ mycket beröm! Det är mer värt (för oss) än att vinna några andra priser.
Han kommer på inkallning - mycket bättre här ute i friheten än hemma i stan. Han springer lös hela dagarna och håller ändå på tomtgränserna - mycket bättre än hemma. Han träffar massor av folk som han känner, som han glatt springer fram till utan att skälla och med viftande svans. Han träffar massor av okända som han inte heller skäller på (hemma skäller han på allt möjligt!) och är så tålig, lugn och trevlig. Är det den friska luften som gör honom vuxnare? Han kanske är glad att slippa alla dessa hundar som vi bor i närheten av, för han är mycket mer vuxen till sättet här. Och så trevlig att vara med, till och med KELIG (jo, det är nästan sant...).
Han springer med frisbeen till var och en av oss - det är viktigt att alla får vara med, tycker Frodo - och håller frisbeen fint i munnen tills man tar den (utan att tappa den på marken för då tar leken slut, det vet han om) och släpper precis när man tar tag i den.
Han passar småbarnen och jag passar honom, varje sekund kollar jag så att det inte händer "något" - aldrig att jag tror det skulle göra det men ÄNDÅ har vi i familjen lovat att aldrig någonsin lämna honom ensam med några småbarn - och då inträffar det fantastiska framför mina ögon att de små brorsbarnen som varit rädda för Frodo nu plötsligt är väldigt kompis med honom. "Hej Lodo! Kom Lodo! Du gå breve mej, Lodo? Dutti Lodo!" (när Frodo är duktig och hoppar högt för att fånga en frisbee). Han går emellan med nosen och puffar till dem när småbröderna bråkar, som om han ville säga "nu räcker det, sluta bråka". Jag hör hur de pratar med honom: "Okej Frodo nu kastar jag, men BARA EN GÅNG TILL", gravallvarliga (och därefter kastar de i alla fall massor av gånger). Underbart!
Ikväll kom gäster som vi inte känner - min bästa väns grannar som ska se Bruce Springsteen i Göteborg - och kvinnan utbrister "Å, en sån där beauceron som jag har hört talas om!" och sedan klappar hon på honom hela kvällen och mannen (som har en rhodesian ridgeback) är LYRISK över Frodo, hur lugn han är, hur cool han är, hur duktig han är på komma med frisbeen och lämna ifrån sig den, hur man får klappa honom osv.
Idag var i tillbaka hos veterinären eftersom Frodos sår på framtassen fortfarande är helt öppet efter en veckas behandling... Veterinären är en ung dansk kvinna. "Vad för en flott hunde!" (något sånt) utbrast hon när hon såg Frodo, som inställsamt slickade henne i ansiktet hela tiden medan hon undersökte hans tass. "Å så flott han är!" sa hon flera gånger. Hon hade aldrig träffat en beauceron förut och frågade om vi tyckte det var spännande att ha en så ovanlig ras. Nej, faktiskt inte. Vi har ju aldrig haft hund förut, så det är spännande att ha en HUND!
//Mona
Kommentera