Igår kväll ringde husse A som har Dea och frågade om vi skulle ses samma kväll. Joel och Linus hade inte kommit hem från kompisarna och middagen var inte ens färdig, men jag sa ja och lovade att ringa så fort vi var klara. En timme senare kom A i bil tillsammans med Dea (som satt i en lyxig hundbur bak i bagageutrymmet).
Vilken fin hund! Hon gick inte ut ur bilen förrän A sa att hon fick - och hon såg väldigt skeptisk ut när vi fem stod uppradade utanför hennes bil och vrålglodde på henne! - men sedan klev hon ur och hälsade snällt på var och en av oss i tur och ordning, några varv.
Dea har en alldeles fantastisk päls! Svartast av alla beauceroner vi sett och skinande blank. Jag måste fråga A vad sjutton han ger henne för mat, för hon såg ut att haft hårbalsam i pälsen - så blank och vacker var hon!
Vi fick varsin bit kex av A att ge Dea, men pojkarna vågade inte riktigt så jag fick ge henne istället. Hon slafsade lite på mina fingrar och då kom jag ihåg att vi nyss ätit kassler till middag (hon kände bergis lukten av köttet jag hållt i då jag skurit det, även om jag tvättat mig efteråt).
Vi gick en sväng i området och Dea uppförde sig väldigt ordentligt när det kom bilar, hundar och andra människor på villagatorna härikring. Hon hade ett fint strypkoppel som inte var en sån där kedja, utan mer en grov snara i läder (eller gummi?). Med bling-bling, sa A: och mycket riktigt hade strypkopplet några glittrande strassbitar på sig. Tjusig tjej! Hon hade ett annat koppel också som var både fult och helläckert på samma gång: knallrosa med nitar! Det tyckte vi alla var en tuff kombination; stor svart hund med tuggummirosa halsband med blänkande nitar.
Bilden nedan: Tänk något liknande och dessutom Rosa Pantern-rosa!
När vi kom ner till ängarna som brer ut sig vid golfbanan och järnvägen fick Dea springa fritt. Först ökade hon avståndet lite (men varje gång A ropade på henne stannade hon upp och kom springande tillbaka - även om hon snart joggade vidare igen). Men när vi kom ner i den vackra björkskogen blev hon som tokig! Hon hittade ett rådjur och satte av i galopp. A lyckades faktiskt få henne att komma tillbaka genast trots att det var uppenbart att hon tyckte det var kul att jaga rådjur.
Sedan fick vi se massor av knep och konster som hon kunde (det var nog bra, för hon blev distraherad och hann inte tänka på alla spännande vilda djur):
Dea fick ligga i gräset och vänta medan A gick en bit bort och trampade upp en ruta, som han sedan gick fram och tillbaka i. Efter en stund slängde han Deas tennisboll och sina egna hemnycklar (där höll Janne på att få lätt hjärtsnörp för han trodde aldrig vi skulle hitta nycklarna igen...) och så fick hunden försöka hitta vad han slängt ifrån sig inom sökrutan. Bollen tog hon rätt omgående och efter en stund hörde man rasslet av en nyckelknippa som hon bar med tänderna. Duktig hund!
Hon fick sitta, ligga, gå fot och lite andra konster också. Hon kunde sitta på rumpan och ha tassarna framför sig (så som möss brukar sitta!). Hon lade huvudet bedjande på sned när hon väntade på att A skulle säga något, ungefär som "ja, men säg vad du vill nu då?!". Plocka skräp med framtänderna kunde hon också. Joel ska dressera vår hund till att plocka upp hans smutsiga kläder och bära ner dem till tvättstugan...
Hon kunde hoppa upp i A:s famn - vilket såg ungefär lika knasigt ut som när Shaggy bär på Scooby-Doo i något spökhus.
Inga andra likheter mellan A och Shaggy eller mellan Dea och Scooby-Doo, men det ser så himla kul ut med en bjässehund som ska bäras som en bebis!
Gulligast alla kategorier var "high five"! Om hon hade gjort något bra och A sa "high five!" till henne, så lyfte hon sin tass och dunkade till A:s hand i en segergest. Det MÅSTE vi lära vår hund, det var barnen helt överens om.
Nej, nu måste jag jobba. Hinner inte berätta om varför jag valde den rubrik som syns här ovan. Tar det senare!
//Mona
Vilken fin hund! Hon gick inte ut ur bilen förrän A sa att hon fick - och hon såg väldigt skeptisk ut när vi fem stod uppradade utanför hennes bil och vrålglodde på henne! - men sedan klev hon ur och hälsade snällt på var och en av oss i tur och ordning, några varv.
Dea har en alldeles fantastisk päls! Svartast av alla beauceroner vi sett och skinande blank. Jag måste fråga A vad sjutton han ger henne för mat, för hon såg ut att haft hårbalsam i pälsen - så blank och vacker var hon!
Vi fick varsin bit kex av A att ge Dea, men pojkarna vågade inte riktigt så jag fick ge henne istället. Hon slafsade lite på mina fingrar och då kom jag ihåg att vi nyss ätit kassler till middag (hon kände bergis lukten av köttet jag hållt i då jag skurit det, även om jag tvättat mig efteråt).
Vi gick en sväng i området och Dea uppförde sig väldigt ordentligt när det kom bilar, hundar och andra människor på villagatorna härikring. Hon hade ett fint strypkoppel som inte var en sån där kedja, utan mer en grov snara i läder (eller gummi?). Med bling-bling, sa A: och mycket riktigt hade strypkopplet några glittrande strassbitar på sig. Tjusig tjej! Hon hade ett annat koppel också som var både fult och helläckert på samma gång: knallrosa med nitar! Det tyckte vi alla var en tuff kombination; stor svart hund med tuggummirosa halsband med blänkande nitar.
Bilden nedan: Tänk något liknande och dessutom Rosa Pantern-rosa!
När vi kom ner till ängarna som brer ut sig vid golfbanan och järnvägen fick Dea springa fritt. Först ökade hon avståndet lite (men varje gång A ropade på henne stannade hon upp och kom springande tillbaka - även om hon snart joggade vidare igen). Men när vi kom ner i den vackra björkskogen blev hon som tokig! Hon hittade ett rådjur och satte av i galopp. A lyckades faktiskt få henne att komma tillbaka genast trots att det var uppenbart att hon tyckte det var kul att jaga rådjur.
Sedan fick vi se massor av knep och konster som hon kunde (det var nog bra, för hon blev distraherad och hann inte tänka på alla spännande vilda djur):
Dea fick ligga i gräset och vänta medan A gick en bit bort och trampade upp en ruta, som han sedan gick fram och tillbaka i. Efter en stund slängde han Deas tennisboll och sina egna hemnycklar (där höll Janne på att få lätt hjärtsnörp för han trodde aldrig vi skulle hitta nycklarna igen...) och så fick hunden försöka hitta vad han slängt ifrån sig inom sökrutan. Bollen tog hon rätt omgående och efter en stund hörde man rasslet av en nyckelknippa som hon bar med tänderna. Duktig hund!
Hon fick sitta, ligga, gå fot och lite andra konster också. Hon kunde sitta på rumpan och ha tassarna framför sig (så som möss brukar sitta!). Hon lade huvudet bedjande på sned när hon väntade på att A skulle säga något, ungefär som "ja, men säg vad du vill nu då?!". Plocka skräp med framtänderna kunde hon också. Joel ska dressera vår hund till att plocka upp hans smutsiga kläder och bära ner dem till tvättstugan...
Hon kunde hoppa upp i A:s famn - vilket såg ungefär lika knasigt ut som när Shaggy bär på Scooby-Doo i något spökhus.
Inga andra likheter mellan A och Shaggy eller mellan Dea och Scooby-Doo, men det ser så himla kul ut med en bjässehund som ska bäras som en bebis!
Gulligast alla kategorier var "high five"! Om hon hade gjort något bra och A sa "high five!" till henne, så lyfte hon sin tass och dunkade till A:s hand i en segergest. Det MÅSTE vi lära vår hund, det var barnen helt överens om.
Nej, nu måste jag jobba. Hinner inte berätta om varför jag valde den rubrik som syns här ovan. Tar det senare!
//Mona
1 kommentarer
Eva
02 Jun 2010 21:21
Hihi, Dea kan många trix:)
Kommentera