Bloggen har inte upphört. Det har bara varit för mycket annat som tagit tid.
Pendeltågen kommer dundrande förbi oss var tionde minut.
Jag försökte dokumentera ån, för nu har kommunen hunnit göra i ordning den delen där jag och Frodo alltid gick förut - det var lerigt, snårigt och underbart, men nu är det grusat, snyggt, anlagt och plötsligt en miljon andra som går där. Den andra delen ska de väl hugga in på nu snart och då kommer det att bli rena autostradan. Mycket finare men tråkigt att vi inte kan gå där och släppa hunden lös längre...
Här ser man hur jag och några få till har trampat upp en stig. Det ska schaktas och göras om, så att ån blir kurvig och S-formad. Sedan ska en bred gångväg i grus anläggas.
Vassen ska bort ur ån.
Undrar hur länge det dröjer innan den gamla gubben med den jättestora trädgården blir beordrad att riva sin koja. Kommunen gillar väl inte att man har fula byggen intill den nya, tjusiga gångvägen vid ån.
Iskallt vatten. Frodo vill alltid gå ner och dricka.
De nyanlagda våtmarkerna.
Björkarna har i alla fall fått stå kvar. De suger väl mycket vatten och behövs av den anledningen. Hela området ligger lågt och är lerigt och vått.
Gården.
Några meter måste bävern hasa sig fram för att nå de stora träden som den siktar på att fälla.
Frodo är jättenyfiken på bävern och sniffar alltid intensivt på gnaget och spåren ner i vattnet.
En vacker senvinterdag! Stadsarkitekten har sagt att han "dreglar över möjligheten att bebygga hela Antuna-området". Jag har lust att banka in skallen på honom. Antuna gård är den enda lämningen av jordbrukslandskapet och en underbar andhämtningspaus mellan Sollentuna och Väsby. Men de vill ha flera tusen bostäder där inom de närmaste åren.
Frodo i vår vidrigt fula trädgård.
Fanny massakrerar vår fotboll. En dag var hon här och lekte med Frodo och det var fantastiskt roligt! De lekte lika fint som de gjorde när de var små. Helt underbart att se. Inomhus låg de nära varann och sov medan jag jobbade. Det var verkligen härligt att se den där syskonkärleken igen, när det var så länge sedan de fick vara tillsammans och bara ha kul ihop.
Ja, sedan fick jag ju influensan och låg däckad i 38-39 graders feber - och upp till 39,8 en dag - i en hel vecka. Helt utslagen! Veckan därpå var jag feberfri men sov i stort sett bort hela arbetsveckan. Orkade mejla lite och jobba några få timmar varje dag - resten av tiden sov jag. Det tog drygt två veckor innan jag överhuvudtaget orkade gå utanför dörren eller höll mig vaken en hel dag. Som ni förstår blir det inte många foton av Frodo då. Janne har fått gå ut med honom tre gånger om dagen, själv har jag inte gjort ett dugg.
Hunden däremot har varit så lojal mot mig så det är häpnadsväckande. Han ligger bredvid mig hela tiden. Han måste få klartecken från mig för att gå ut med Janne på promenad. Han passar mig, han nosar på mig, han ligger tätt intill mig. Det är helt otroligt vad han har vaktat mig när jag har legat så här sjuk!
//Mona
