Igår var det julafton, den femte i Frodos liv, och vi var som vanligt hemma hos oss. Mina föräldrar kom tillsammans med Siri, min bror kom med sin familj - och så var det ju vi fem och Frodo. Efter familjeråd och mycket dividerande fram och tillbaka bestämde vi oss för att inte låta hunden vara med så mycket i år, även om jag kan föreställa mig att ni andra tycker att det låter väldigt hjärtlöst.
Mina marsipangrisar.
Frodo är snäll och glad mot människor och älskar ju lilla Siri, så egentligen är det inget större problem. Men vi har sett de senaste åren att vid större middagar eller små fester är han lite FÖR uppspelt och sprallig först, sedan är han mest lugn och bara sover, men på slutet kan han bete sig riktigt otrevligt.
I år köpte vi en ädelgran. Pygméliten visserligen, men fin ändå.
Då har han antagligen tillbringat några timmar med att spana på alla besökarna, hålla koll på vad alla gör, leka polis om någon bråkar eller höjer rösten, valla småungarna, granska exakt allt som gästernas hundar har för sig, lyssna på allt som sägs och vara ständigt beredd på... att ingripa, eller vad han nu är beredd på. Han brukar vara helt slut när folk går hem! Och har man otur så tar han ut sin trötthet mot oss i familjen genom små morrningar, vägran att lyda tillsägelser, sura blickar och i värsta fall ett nafs i någon sorts protest.
Vi kände att vi orkar inte hålla örnkoll på honom i 6-7 timmar, så att han inte gör något dumt. Det var bättre att helt eliminera honom. Med facit i hand tror jag att detta var Frodos bästa jul!
Mina pepparkaksgrisar och pepparkaksjulgranar.
Först var han med oss hela morgonen och förmiddagen, delade ut paket, åt frukost, lekte, gick på långpromenad med Janne. Prick klockan ett, när gästerna skulle komma, fick han gå ut i bilen och lägga sig i sin bilbur. Han fick några godisar för att han skulle fatta att det inte var ett straff. Vi tror att han lade sig och sov, för det var helt tyst därute. För övrigt var det +9 grader ute och han låg på en fårskinnsfäll i bilen, så det var perfekt svalt enligt Frodo och han kan omöjligt ha frusit.
Vi åt stor jullunch och satt ganska länge. Sedan fick Frodo gå ut i trädgården och leka innebandy med Adam och småpojkarna en lång stund. Efter det var han rätt trött och nöjd. Antagligen tyckte han att det var en belöning att få leka med småkillarna, så han kan inte ha trott att han var förpassad till bilen för att han hade gjort något dumt eller så.
Oj, vad oskarpt. Och inte var de särskilt goda heller - jag tror affären har förvarat dem för varmt för flera smakade beskt.
Efter leken fick han hälsa på Siri, som han slickade hela huvudet på, och sedan gick han på rask promenad med Janne, pappa och Siri i området medan vi andra plockade undan i köket och småpojkarna kollade på de första Kalle Anka-snuttarna.
En stund efter tre, när det började mörkna, skulle tomten komma. Mamma hade gjort i ordning varsitt paket till Siri och Frodo men jag kände bara att jag inte orkade hålla koll på Frodo när det var paketutdelning. Han lägger sig alltid, alltid, alltid mitt i smeten och riskerar att bli trampad på. Och kanske skulle han bli sur över att Siri fick en leksak av mina pojkar?
Själv hade han fått en sele i julklapp av oss i familjen.
Det är ju inte riktigt lika kul att få en sele som att få en tuggleksak...
Så framåt halv fyra, när Tomten hade sagt att han skulle komma, fick Frodo gå ut och lägga sig i bilen igen. Han verkade inte bry sig om att det var ganska mörkt ute. Vi hörde inte ett enda pip från honom, så antagligen lade han sig och sov igen. Det hade ju varit en rätt aktiv dag!
Efter klapparna fikade vi och då fick Frodo komma in. Vid det laget var Siri fallfärdig av trötthet och då insåg jag att det nog hade varit hyggligt att ha vår hund i bilen (Janne tyckte att jag och Joel och Adam var jätteelaka som satte ut honom där) för Siri hade ju hört elva människor prata och skratta och skramla och klirra och gå och klampa hela dagen. Hon är van vid att bara höra mamma och pappa, så hon måste ju varit helt slut i huvudet!
Julkrubban. I år kom jag på att det är perfekt att göra halm av sån där platt spagetti (linguini?).
När pojkarna var små bestämde jag att vi skulle ha en helt egen tradition som varken var från min släkt eller från Jannes. Så kom idén med tomteblossen och varje vinter sedan grabbarna var små bebisar har vi gått ut i trädgården och tänt mängder av tomtebloss som vi "ritar" mönster med i den mörka vinternatten. I år var det jag, mina tre stora pojkar och brorsans två små som gick ut. Det är faktiskt väldigt roligt!
Frodo fick inte vara med i trädgården för han råkade nästan trampa i marshallerna flera gånger (!) och Siri tyckte nog att det var onödigt kallt ute. Sedan gick släkten hem och vi andra bänkade oss framför det enda teveprogrammet som är viktigt: Karl-Bertil Jonssons julafton. Frodo låg och tryckte sig mot oss och var ovanligt kelig. Jag tror det var en bra jul för både oss, hunden och gästerna.
//Mona
