Så här gick det till när jag och Frodo gjorde MT i Örebro i söndags.
Jag hade varit hemma hos Bitte och Jari och kollat lite på deras videofilmer av hur Fanny tog storslam i Jönköping. Eva hade skickat några YouTube-klipp som jag kollade halvnoga eftersom jag var rädd vid att låsa mig vid "hur det skulle vara". Jag bestämde mig för att gå dit och bara följa instruktionerna.
Tyvärr gick det lite fel redan där. Domarna var två äldre herrar. Dem kan man ju strunta i, de ska inte säga något (men det gjorde de, en hel del dessutom...). Testledaren är den viktiga personen.
Denna gång var det en äldre kvinna. Inte alls vad jag hade föreställt mig! Hon hade gjort det här massor av gånger, påstod hon, men domarna korrigerade henne flera gånger och själv höll jag på att bli helt vansinnig på att hon inte kunde vara tydligare. (Men jag log glatt ändå.)
Hennes stil var ungefär så här:
"Ställ dig på stigen. NEJ, inte den stigen, den HÄR! Sådär. Men vänd dig om. Alltså, vänd dig HITÅT! Bra. Men stå inte så långt fram. Nej, nej, kliv inte bak nu, jag sa ju att du skulle stå här?! Okej. Nu håller släpper du hunden. INTE SLÄPPER KOPPLET, håll bara i yttersta öglan!" Ja, ni fattar.
Antingen var hon en riktigt usel ledare eller så var jag helt fullständigt dum i huvudet den här dagen. Med tanke på att jag lyssnade noga och inte var ett dugg nervös så lutar jag åt att det var hon som borde gå en kurs i tydlighet och ledarskap. Om man har en snitslad stig framför sig så står man väl vänd mot den? "Men vänd dig mot MIG när jag talar med dig!!!!" fräste testledaren som stod bakom mig på den snitslade stigen. Tycker inte jag var så självklart.
Mili-tant. Foto: Johanna Wallin, Kvällsposten.
Överhuvudtaget tycker jag att hon hade kunnat vara mycket, mycket mer militärisk. "Ta hunden. Gå till den snitslade granen. Stå still. Släpp när jag säger till." Småsur var hon också. Till slut sa jag (fortfarande konstant leende...) att jag ville ha tydliga instruktioner och då blev hon faktiskt både gladare, trevligare och tydligare. Så det blev bra i slutänden ändå, men då hade jag redan sjabbla en del som jag skulle sluppit om jag fått veta exakt vad hon ville att jag skulle göra. Typ: hunden springer lös. Får jag kalla in den? SKA jag kalla in den, rent utav? Eller får jag poängavdrag om jag kallar in den?
Först skulle jag hälsa på testledaren. Sedan skulle jag gå fram till domarna, figgarna, Janne och Eva som stod på ett led. Jag skulle tydligen gå på baksidan av dem också. Och inte så nära. Eller om det var inte så långt ifrån? Här hade testledaren kunnat vara lite tydligare.
Frodo skulle pillas på och lät sig villigt klappas, fick tassarna synade och tänderna inspekterade. Han skötte sig alldeles utmärkt, såg ut som en stel vandrande pinne.
Foto: Linnea Sandberg (Reptiler i Fokus).
En av figgarna kom gående på stigen mot oss. Frodo struntade i honom nästan hela vägen fram. Domaren tolkade det som lite osäkerhet, eftersom han inte var vänd mot figgen utan mer mot mig. Mannen klev fram och skakade hand med mig. Frodo nosade lite på hans ben. Mannen hälsade på Frodo. Inget hände.
Mannen tog ett kliv som om han skulle gå ifrån mig, jag uppfattade att övningen var slut - men han vände sig mot Frodo för att klappa på honom och säga "Tjena hunden!". DÅ gav Frodo till ett skall. (Nu har vi hälsat, nu kan du gå, ta inte på mig.) Inte helt lyckat. Domarna tyckte att Frodo inte var tillmötesgående mot främmande människor. Jag tänker på alla miljoner människor jag träffar på våra promenader och som Frodo vänligt hälsar på utan att skälla - jag tycker inte det var ett rättvist betyg, men det är klart att domarna inte kan veta hur det brukar vara. De måste ju döma på vad de ser just den gången.
En hund som kampade bättre än Frodo.
Sedan skulle jag kampa med Frodo. Tycker tyvärr att jag fick för kort tid på mig, hade behövt dra igång honom bättre. Jag tror att han hade väntat sig något annat - roligare! - i skogen än att matte skulle börja vifta med en bitstock, så han var måttligt engagerad. Här hade jag kunnat göra en bättre insats, men jag försökte verkligen.
Visst bet han fint, tyckte jag. Tuggade ingenting alls, tyckte jag. Höll hårt och stadigt, men bara en kort stund. Domaren däremot tyckte att han höll slappt, dåligt, svagt, hade en tendens att tugga (vad fick han det ifrån?) och att han lekte rätt dåligt med sin matte.
Sedan skulle testledaren kampa med Frodo, först på plats, sedan kastade man bitstocken och Frodo hämtade den. Man skulle visst kolla på fem och därefter 40 meters avstånd. Min hund kan i alla fall springa snabbt och snyggt! Att han inte sitter fast som en blodigel i bitstocken är en annan femma.
En främmande människa, till råga på allt en kort tant (han vet att man inte får hoppa och busa med vem som helst, i synnerhet inte barn och äldre) - det var inte alls lika inbjudande som Toves poliskompis. Testledaren var inte så kul, hon sänkte gång på gång bitstocken mot låret och det är ju Frodos signal att "leken är över". Om leksaken är bakom ryggen eller om den är stilla - då blir det ingen lek. Då gör man inget mer, för då blir matte tokig om man hoppar efter leksaken när det är slut.
Vi fick inte minuspoäng men snudd på.
Nästa moment var en kanintuss i lina som åkte sick-sack på stigen. Frodo sprang efter, tog tag i pälstussen och började promenera tillbaka till mig med den. Det var tydligen bra, förstod jag på domarna.
Foto: Jens Christian, Fotosidan.
Lite senare åkte samma kanintuss in i ett rör som låg under granris och mossa. Frodo rusade fram, krafsade, försökte böka bort granriset, stoppade flera gånger in huvudet i röret, letade runt omkring för att se vart "kaninen" tagit vägen. Sedan kissade han på en gran, suck, men återvände och letade lite till. Han höll på i 43 sekunder och det dög bra, fattade jag. Kanintussen räddade nog Frodo, för utan att han hade jobbat så ihärdigt med den så skulle han inte blivit godkänd.
Kennel Sandskogens hund Killja hittar ett rör som inte var så väl gömt som det Frodo fick.
Nu kunde vi äntligen hugga in på de delar som Frodo är bra på! Nämligen all slags skrämsel och oväsen.
Det här är en hund som heter Egon, någonstans i Sörmland, men det hade kunnat vara Frodo.
Jag tror att det första testet var en kvinna som hoppade omkring i skogen framför oss, iklädd en kåpa. Hon gjorde löjliga skutt och rörelser, vred på huvudet som en uggla och såg allmänt retarderad ut. Testledaren sa att jag inte fick skratta men jag hade inte ett dugg lust att skratta, för jag tycker det såg helt sinnessjukt ut. Frodo stod i sträckt koppel och glodde. Har ingen aning om ifall han visade lekinviter och tyckte hon var spännande (det lät så på domaren...) eller om han också uppfattade henne som ett psykfall. Bra poäng fick han, hursomhelst.
Den här stackars hunden blev också skraj. Bild från otbk.com.
Den läskiga overallen som smäller upp - de kallar den "dumpen" - är ju inte vidare hygglig. Just när hunden nästan är i jämnhöjd med den så drar testedaren i en lina och overallen smäller upp med ett himla oväsen. Frodo blev så skraj så han hoppade baklänges och dunkade i mitt vänstra ben. Men direkt efteråt så duckade han och smög fram i låg position och nosade på overallen. Jag tycker han är fantastisk!
Då började testledaren hojta att jag skulle berömma hunden och klappa den. Varför fick man inte veta i förväg att man får berömma hunden? Och jag vill ju inte alls klappa honom när han har blivit rädd, för han gillar inte det - bara backar undan. Frodo är en hund som man får säga "Duktig kille. Ingen fara!" till och låta som att det ständigt hoppar fram bönder i arbetsoveraller och ställer sig som ett X. Jag blev nästan förbannad att domarna ropade att jag måste ta på hunden. Tror att Eva sa åt dem att han inte gillar det. Bra!
Läskig släde. Bild från brukshundklubben.
Nästa moment var en släde som drogs i en lina genom skogen och på den satt en militär utan underkropp. Ansiktet hade bestialiskt stirrande ögon och mängder av huggtänder (!). Här fick Frodo toppbetyg och även många lovord efteråt. Han höll nämligen tyst en lång stund, tills släden var hyfsat nära - då morrade han hotfullt, mer och mer, i kopplets fulla längd framför mig. När släden kom ännu närmre gav han skall och började röra sig sidledes. (Usch, jag skulle inte vilja vara en amputerad militär med huggtänder och möta min Frodo ute i skogen!!!) Domarna tyckte att han endast hade måttlig aggressivitet och var en välbalanserad hund som kunde avgöra lagom nivå på hur hotfull han skulle bli mot släden. De var väldigt nöjda med just detta moment.
Foto: Pinschersektionen. Någonstans bakom alla militärerna ligger hundens ägare och trycker.
Jag tror att nästa grej efter det var militärerna i halvcirkel? Jag såg inte själv mycket av vad som hände, men det var så här:
Vi stod på en stig. En bit framför oss låg en smal stock. Jag skulle springa fram till den och under tiden locka på Frodo. Testledaren höll min hund i säkert grepp.
Så fort jag passerat stocken fick jag inte låta eller locka mer. Där satt en sån där elak militär målad på plywood men den skulle jag springa förbi (tyst). Bakom honom var en halvcirkel av likadana militäröverkroppar placerade i en skogsglänta - dem skulle jag springa förbi och sedan ducka ner bakom några täta gransnår en bit längre bort.
Jag gjorde som jag var tillsagd. Jag hade inte vetat att jag skulle få locka på Frodo, så jag hade inte tänkt ut något. Valde snabbt som tusan att inte ropa hans namn, utan ljudet jag använde är det där bipp-bipp-ljudet som vi (och Eva) gjort sedan han var liten och som alltid brukar funka som inkallning.
Foto: heavydutybouvs.se
Det hände absolut ingenting där jag låg gömd bakom granruskorna. Ingen hund kom. Ingen ropade tillbaka mig heller. Jag blev så sjuk besviken så ni anar inte. Min hund är ju en SÖKHUND! Ska han verkligen inte kunna hitta mig? Hur kan det ta sån tid, jag vet ju att han är turbohunden nr 1?!
Men sedan hörde jag världens KA-BOOOOM och så brakade en stor beauceron fram genom skogen och hittade förstås mig direkt. Gud, vad glad jag blev! Tydligen hade testledaren hållt fast Frodo länge efter att jag sprungit iväg för att se om han fortfarande hade det där suget att leta efter matte, när det gått en stund. Och så fällde de upp en militärgubbe "ur marken" just när Frodo släppts iväg för att springa, för att se om han skulle välja att nosa på den istället - liksom komma av sig och bli distraherad.
Såklart han valde bort plywoodmilitären och rusade till mig, min fina sökhund!
Sedan fick vi gå tillbaka och då skulle han "avreagera" sig vilket var helt patetiskt för han fattade inte alls varför vi skulle sitta på huk och kolla på låtsasmilitärerna. Han såg inte det minsta rädd eller betänksam ut. Jag skulle ta på gubben och fälla ner den i marken. Frodo lyfte knappt på ögonbrynen. Tyvärr verkade domaren tro att Frodo var rädd för militärgubbarna för han sa något om att "han gick en stor lov runt, bakom gubbarna". Gaaah! Vet ni vad Frodo EGENTLIGEN gjorde? (För jag kan lova att han inte var rädd!) Han passerade gubbarna "i en stor lov bakom" för att han ville a-b-s-o-l-u-t fram till granruskorna där jag legat. Han trodde naturligtvis att det fanns godis där, som man ju alltid får när man har hittat en människa ute i skogen...
Foto: kenneltopaz.dinstudio.se
Därefter skulle vi gå förbi en kedja som skulle rassla, men jag gick tydligen för nära så vi fick göra om en gång och ta ut lite avstånd. Finns inte mycket att säga om det. Jag tycker att Frodo är bra på att skaka av sig obehag och han behöver aldrig ledas fram till kedjor, spöken, overaller, slädar och allt vad det är - han går självmant fram direkt och nosar.
Minns inte om det var något mer? Avslutningen var i alla fall att de sköt två skott (jättehögt, tyckte jag!) och då ryckte Frodo till och spetsade öronen vid första skottet, vände sig mot mig och då log jag som att det var helt i sin ordning att folk pangade runt omkring oss. Andra skottet brydde han sig inte om, då hade jag ju visat att det var ofarligt. Under tredje och fjärde skottet fick vi kampa med en bitstock och då minsann satt han fast jättefint (som han borde gjort i början!) och struntade helt i pistolskotten.
Sedan var det slut och vi fick vårt betyg. Domarna såg så gravallvarliga ut så jag trodde inte vi hade klarat kvalgränsen, men Frodo fick godkänt och samlade ihop 417 poäng där ju den absoluta majoriteten var på del 2. Frodo ville mest bara sova, lade sig på marken efter att han fått godis av figuranterna. Gissa om han sov hela resan hem från Örebro?
//Mona
