Som en del av er sett, så lade jag i september ut en liten historia på Facebook. Så här stod det:
 
"Ute i trädgården med Frodo, som ALDRIG försvinner från oss - men plötsligt är han borta. Letar överallt, hittar honom inte.
Ropar högt, han kommer ju trots allt på inkallning - och DÅ hoppar han ut ur grannens bil (!). Cristina har parkerat bilen på uppfarten och lämnat dörren öppen, rusat in i huset för att hämta något och då passar vår hund på att hoppa in och sätta sig i sätet och vänta på henne!!! Galning.
Men vi hade riktigt roligt åt det och Cristina bara skrattade åt hur tokigt det hade varit om hon hade åkt iväg med Frodo i passagerarsätet."
 
Nu kommer fortsättningen. Jag träffade grannen ute i trädgården - vi delar ju i stort sett trädgård - och det visar sig att hon har legat svårt sjuk i månader. Det är därför vi knappt har sett till henne. (Tråkigt att hon inte har sagt något, så hade vi kunnat hjälpa henne.) Hennes mamma har kommit hit från Colombia för att hjälpa henne, men mamman är gammal och skruttig och pratar bara spanska. 
 
Nu berättade Cristina att hon och hennes mamma har skrattat så hemskt mycket åt när Frodo pussade henne. Jag fattade inte vad hon pratade om överhuvudtaget. Frodo har väl inte pussat Cristinas mamma? Jag blev alldeles iskall av tanken på att han har hoppat upp mot den gamla damen och slickat henne i ansiktet, hon ser inte ut att klara av något sånt utan skulle säkert ramla baklänges.
 
Men nej, så hade det inte gått till. Den där gången när Frodo hoppade in i bilen och ville följa med grannen, då hade den gamla mamman suttit i bilen!!! Hon satt i baksätet och Frodo hoppade in vid förarplatsen, klev bak (det är en pytteliten bil så han måste ha fyllt upp hela!) och började pussa Cristinas mamma i ansiktet, där hon satt fastspänd i baksätet. 
 
Jag måste säga att jag hade svårt att skratta först. TÄNK vad läskigt när man är på besök i främmande land och en stor svart hanhund klafsar in i en stängd bil och sätter sig vid en i baksätet! Tack, tack, tack för att Frodo är så snäll mot människor så det här slutade som en rolig historia och inte en katastrof.
//Mona