Idag var både jag och Frodo rätt trötta efter Mariefredslägret. Tog en långpromenad på förmiddagen och sedan gjorde vi inget alls förrän på eftermiddagen. Då blev det ett dog parkour-pass på Gillboskolans skolgård. Adam följde med som fotograf:
Först ville jag visa att Frodo skulle krypa UNDER gungan, för han började nämligen hela övningen med att hoppa ÖVER gungan (mellan kedjorna) och jag hann bli riktigt skraj att han skulle göra sig illa.
Han har inga problem att ducka och krypa. Tyvärr var han helt fokuserad på köttbullen så jag tror att han kanske missade själva uppgiften. Undrar om han ens märkte att han kröp?
Vi övade många gånger och jag tycker att det funkar riktigt bra. Gungan hänger ju ovanför men är inte alls samma sak som att gå in i en trång agilitytunnel eller så.
Frodos paradgren: att lägga sin stora tass på min arm och försöka se söt ut med tungan utanför munnen.
Jag provade att lägga köttbullen på andra sidan, för att han inte skulle vara så otroligt fokuserad på godiset i min hand så att han missar själva krypa-under-övningen, men då valde han att gå RUNT gungan och mumsa i sig köttbullen. Jag vet inte hur jag ska få honom att krypa fram till belöningen, men jag får väl välja ett ställe där han inte kan ta en enklare väg.
Jag tänkte att vi skulle göra Dog Parkour Swedens övning för denna vecka: att gå balansgång. Andra hundar går balansgång på de mest häpnadsväckande ställen! Frodo hoppade upp på bänken utan att jag ens hintat vad vi skulle göra.
Sedan hoppade han upp på själva bordet också.
"Kan du gå ner från bordet och stå på bänken?" undrar jag.
"Blir det här bra?"
"Adam, vad tycker du? Det här är väl också en bra övning?"
"Kolla, jag kan släppa ett av benen och sitta på rumpan också. Vaddå, varför måste jag akta mig nu? Det här är väl inget farligt? Sluta sjåpa dig, matte! Jaja, jag går väl ner härifrån då..."
"Uiiiiii! Den rör sig, den snurrar! Jag måste spärra ut fingrarna för att hålla emot. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun. Snacka om balansövning."
"Sådär, nu har jag läget under kontroll. Om man bara står still och stadigt så rör den sig inte."
Man kan också ta stöd mot sin människa, som vänligt nog håller i snurrleksaken så att man kan stå utan att vingla.
"Jag börjar bli duktig på det här nu! Att våga ställa mig mot saker som snurrar och gungar och flyttar på sig. Det är mest matte som daltar och tycker att man ska göra allt så långsamt och noggrant och hålla i sig. Hon verkar inte lita på att jag kan stå så här utan att göra illa mig, men det KAN jag. Fast det är rätt skönt att hon håller i gungan så jag kan ta stöd mot den."
De här blåa "knapparna" snurrar också men bara när barnen leker där, Frodo lyckades bara få dem att röra sig pyttelite.
Han gillar inte att kliva upp med alla fyra tassarna.
Jag hjälpte till genom att hålla i selen eller i kopplet som satt fast i selen, för att han skulle få lite stöd och lättare hitta balansen.
Nöjda! Han kunde stå utan min hjälp på denna lilla (och rörliga) skolgårdsleksak. Vi gör framsteg.
//Mona
