Det är farligt att träna dog parkour. Som några av er såg (på triathlon eller i andra sammanhang) så fick jag ju en riktigt hemsk blåtira av hunden häromveckan. Jag och Frodo hade gått upp i skogen och hittade ett sånt där utomhusgym som kommunen satt upp. Det består huvudsakligen av tryckimpregnerat timmer (tänk telefonstolpar i tjocklek) som man ska lyfta för att öva armmusklerna.
Jag gick fram med hunden och skulle visa att han kunde krypa under, men då hoppade han över istället. Det är ju ingen utmaning! Kallade in honom men han försökte hoppa över igen och jag sa nej. Satte mig ner på huk och drog med handen utmed marken samtidigt som jag sa KRYYYYYP.
Då tog han sats och hoppade - med påföljden att hans betonghårda hundhuvud smackade rakt in i mitt ansikte. Det gjorde så ont så det svartnade för ögonen på mig. Tyvärr får jag väl erkänna att jag i samma millisekund klippte till honom med handflatan, så där rent instinktivt, som en örfil ungefär. Fasen också. Nu lär han väl aldrig vilja krypa mer...
Inte lätt att fotografera sig själv... Allt får märkliga proportioner. Ögat såg dock minst lika hemskt ut i verkligheten som det gör på bilden.
Jag trodde att hela ögonbrynet var spräckt och det bultade i vänsterögat. Gjorde så himla ont så det slutade med att jag gråtande ringde Janne som fick hoppa in i bilen och komma och hämta mig och Frodo från morgonpromenaden. Sedan satt jag med is och kalla handdukar resten av förmiddagen, men det blev i alla fall svullet och blått. Över en vecka gick jag omkring som ett misshandelsoffer och fortfarande är jag alldeles öm.
Någon mer dog parkour har det inte blivit.
//Mona
