Nu kan Frodo och jag prata med varann. Till exempel så får han ju absolut inte ligga i någons säng eller uppe i soffan. Visst försöker han tänja på gränserna, men han vet mycket väl vad som gäller.
Just det där med att ligga i vardagsrumssoffan provar han fortfarande var och varannan dag, men aldrig när vi ser det (man märker att han blir påkommen när man går förbi rummet och hör en DUNS när han hoppar ner...).
Igår kväll när jag satt och kollade lite på teve så försökte han inte ens. Inte lönt när matte sitter och glor, då får man stanna på golvet. Han lade sig - så gott han kunde - under soffbordet, trots att han inte får plats. Lyfte huvudet från golvet, tog ett djupt andetag och FNÖS åt mig. (Den där missbelåtna fnysningen kan man få höra i alla möjliga sammanhang, typ "Är maten slut redan?" eller "Ska vi redan sluta leka, vi som hade så roligt?!".)
Sedan fortsatte han att titta på mig, med huvudet höjt. Jag började känna mig lite psykad. Vad vill han? Han lade ner huvudet på golvet men lyfte det direkt igen och stirrade stint på mig.
-Okej, vill du ha en kudde?
Jag lade ner en av kuddarna på golvet, för jag är inte helt hjärtlös. Han rättade till den med framtassarna (jo, sånt gör han!), lade sig ner med en belåten suck och somnade genast.
//Mona
P.S. Jag hoppas att jag någon gång kan lyckas ta en bildsekvens så ni får se hur det ser ut när han själv snor åt sig en av kuddarna från soffan genom att bita fint och försiktigt med framtänderna. Sedan lägger han den exakt där han tänker lägga huvudet, med stor precision, och därefter puffar han till den med framtassarna. Det ser helt galet ut! Man tror knappt det är sant. Men nu när han kan prata med mig så kanske han kommer att beordra matte att plocka ner kuddar på golvet istället för att hämta dem själv...
