Janne och Dea kampar om en trasig basketboll. Hon kan bita rejält, den lilla damen!
Bilden är ju rent usel, men jag kan inte låta bli att visa den ändå. Kolla hur Dea smackar till Frodo i huvudet med framtassen. Karate-Kid-Dea!
Frodo var så glad att få en lekkamrat! Och vad fint de två lekte. De är mycket mer jämspelta nu. Förut var ju Frodo en riktig pestråtta som drev Dea till vansinne - och hon var en riktig retsticka som snodde alla hans leksaker och morrade åt honom. Nu verkar båda två ha kul när de leker!
Hela tiden höll de sig intill varann. Det är riktigt roligt att se att de till och med lägger sig ner bredvid varann när de vilar.
Frodo, du ska inte äta upp din plastsyster! Han gapade stort och bet henne rakt över hela halsen. Charmigt, va? (Nej, det är inte synd om henne för hon vet att försvara sig.)
"Ska vi leka? Ska vi leka?!"
Gör era hundar också så här? Eller är det bara Frodo som vräker sig ner med överkroppen i underkastelse samtidigt som han har kvar bakbenen upprätt? Det räcker med att Dea går fram och lyfter lite på överläppen så slänger han sig ner och visar hur ofarlig han är. Jag tror Dea tycker det är jättekul, ärligt talat!
Deas päls börjar växa ut men ärret syns väldigt väl. Lite underligt ser det ut, men huvudsaken är ju att hon lever och är frisk.
Dea inspekterar - kanske märker hon att han är kastrerad?
Joel trixar med en innebandyboll. Frodo står som hypnotiserad. Han är ju galen i innebandy! Dea begrep inte alls vad det hela gick ut på - MEN hon var mycket skicklig på att placera bollen ovanpå den tunna trästaven som Joel höll och få den att inte ramla av.
Här vill jag passa på att gratulera Sara som har övat så mycket med Dea och som gjorde en lysande tävlingsinsats nu i lördags, så att hon och Dea VANN hela lydnadstävlingen: grattis!
-
Jari och Frodo på lördagsförmiddagen, på en skogsväg nära Runsa.
Vi har velat prova det där med dragsport sedan den totalmisslyckade gången på senaste kennellägret. En gång lånade vi Jaris kickbike och rusade omkring ute på vägen utanför vårt hus med Frodo men han hade svårt att begripa vad det hela gick ut på.
Med tanke på hur snabb han är och hur mycket att han gillar att springa så BORDE det passa med dragsport - om han bara får det presenterat som något roligt. Helst utan tung snömodd, som det var sist, och utan den där pressen på sig att prestera. Bara roligt!
Vi frågade Jari om han hade lust att öva med Frodo någon gång när inte Fanny är med, och det svarade han ja på utan betänketid. Eftersom Fanny är i Skåne denna helg för att tävla i just dragsport (med Dennis och Madde) så hade vi ju världens chans att få en privatträning.
Det var så härligt att se att Frodo faktiskt VILLE det här, inte kände sig tvingad.
Jag tycker att både Jari och Frodo ser så glada ut!
Tusen tack till Bitte och Jari som har tränat så grymt hårt med sin egen F-valp och som sedan är så fantastiskt snälla att ni tränar med VÅR F-valp när ni är lediga en enda gång på hela året!!!
Gissa om Frodo tyckte det var kul? Jodå! Han är trygg med Jari och gillar honom skarpt. Han pressades inte att springa fler gånger än att han fortfarande tyckte det var superroligt.
Fort gick det!
Knepet var antagligen att jag och Janne gick så långt in på skogsvägen att Frodo inte längre kunde se oss och han var tvungen att springa flera hundra meter. Vi hörde någon som gnällde och skällde sådär som Fanny brukar göra - men som ALDRIG Frodo gör! - och sedan såg man en glad Jari komma svischande på kickbiken med en bulldozer-Frodo framför sig.
Jari fick nog hjälpa till en del och sparka. Och det är klart att Frodo springer inte som Wiper och Fanny som har tränat på det här - till exempel saktade han in när han såg mig med kameran - men jag tyckte att han höll bra fart på det hela taget. Skönt att jag själv slapp anstränga mig det minsta för jag är fortfarande alldeles "spagettig" i kroppen av någon feber/förkylning jag haft.
"Tjohooo!" säger en glad Frodo i slutet av tredje loppet. Sedan fick det räcka. Vi ville att han skulle tycka att det var rakt igenom roligt. Massor av köttbullar och beröm fick han också.
Sedan var det Frejas tur. Bitte tjoade och lockade för att få henne att börja springa. Frodo är lite småkär i Freja, för han tyr sig alltid till henne. Han sprang faktiskt fram till henne INNAN han kom fram till mig och Janne för att få belöning - SÅ mycket belöning är det tydligen att få vara med henne.
Freja kan springa, men det här med dragsport kanske inte riktigt är hennes grej. Däremot överraskade hon mig och Janne (och antagligen Frodo) med att få sanslösa valpryck och rusa omkring i stora cirklar inne i skogen.
Jag som trodde Freja var en lite långsam, jordnära och bekväm tant. Jag hade helt fel! Hon fintade höger-vänster och rusade runt som Duracell-kanin inne i skogen. Så roligt att se hur annorlunda hon är när inte Fanny är med. Hela promenaden gick jättebra mellan henne och Frodo tills alldeles på slutet: då gjorde han en sån där beaucerongrej där han rusade i 100 km/h mot henne och tvärnitade precis PÅ henne och var sådär bufflig som bara han kan vara. Efter det var han i onåd. Jag är säker på att hon tänkte "Herregud, vad okontrollerade och primitiva de där beauceronerna är!".
Freja och Frodo lekte i skogen (innan han hade avslöjat av han och Fanny har exakt samma genuppsättning och temperament och därmed samma bisarra uppfattning om vad som är en rolig lek).
Tack igen för att ni visade Frodo hur kul det är med kickbike, Bitte och Jari! Och här får jag väl passa på att gratulera Fanny och Wiper till att de utklassade alla andra i helgens tävlingar i Skåne, där de enligt Dennis "vann allt de ställde upp i". Helt makalöst. Vad ska man säga?!
-
Idag söndag var det dags för vår första sökträning sedan början av juni. Vi har inte övat alls på brukslydnad, sök eller spår på flera månader.
Eftersom jag inte orkade ett dugg så var de andra i sökgruppen väldigt snälla mot mig och lät mig slippa valla av området. Jag och Frodo fick gå ut först av fem ekipage. Jag bad att man inte skulle göra några som helst ljud eller rörelser och att man skulle gömma sig väl. Han springer ut, hittar figgen, får köttbullar och jag hämtar honom. Men snart ska jag nog börja öva in den där rullen. Kanske. Man ska ju inte ha bråttom, har jag hört.
Fyra skick orkade jag, sedan var jag så trött så jag höll på att stupa. Hunden däremot var så lycklig så jag önskar jag hade haft en film att visa er. Det här ÄR hans grej! Han hittade varenda figge (utan minsta hjälp), han springer som en blådåre, han flyger över stock och sten, uppför backar och nerför igen. Han tycker det här är meningen med livet ser det ut som. Jag är så glad över hans sök, måste jag säga. Synd bara att det är så tidskrävande att öva...
Jag är i alla fall glad att han kommer ihåg allt fastän vi inte har tränat på tre månader.
//Mona
