Jag är glad att ingen hade med sig videokamera för att filma mig när jag joggade omkring inne i fårhagen hos Ankie igår... Det kan inte ha sett klokt ut.
Större delen av tiden hamnade jag BAKOM fåren, som om jag vore det borttappade lilla lammet snarare än herden. Eller så stod tackorna på alla sidor om mig, så att jag var omringad av vita fluffiga får - och jag kan lova att man GÅR inte ut ur en sån ring hur lätt som helst. De där fåren väger bergis hundra kilo var och flyttar sig inte i första taget.
Snyggt jobbat, Mona! Tre av fåren har hunnit gå i förväg. Frodo vallar de andra två rätt snyggt. Men vad gör JAG?! Går sist i ledet?
Nu kommer Ankie in till fåren - och det är inte FRODO hon ska styra upp... Han går ju lugnt men raskt efter fåren. Hans kära matte däremot vet inte vilket håll hon ska titta åt.
Frodo var precis som förra gången rätt splittrad, okoncentrerad och jätteglad och snäll. Han är duktig på att hålla ett hyfsat jämnt tempo när han väl vallar: han småspringer i trevlig takt ganska nära fåren men enligt Ankie så gör det inget att han är tätt intill dem för han är aldrig hotfull.
Han nosar fåren i rumpan fortfarande men det blev mycket bättre efter att Ankie hållit fast en tacka så att Frodo fick nosa hur mycket han ville. Sedan var det liksom inte lika intressant!
Om man kunde klippa ihop en film med Frodo just när han vallar, så skulle han faktiskt se riktigt duktig ut. Men då måste man klippa bort alla bitar när han istället tittar på mig, tittar på Eda, tittar på Ankies tikar som går omkring inne i ridhuset, pinkar på staketet, äter lite fårskit eller på annat vis glömmer bort att fokusera.
Ja, man kan ju verkligen inte säga att han JAGAR eller stressar fåren i alla fall. Ankie sa att det är viktigt att inte fåren förlorar den vikt de lagt på sig när de går från ett sommarbete till ett annat - de ska få mumsa gräs på vägen och inte bli stressade av vallhundarna, för då får man ju inte tjocka får (som man vill ha). Frodo såg till att hans får minsann inte förbrände en enda kalori.
Varför springer jag omkring där bakom alla andra? Ankie och Frodo vallar ju fåren, men själv har jag fullt upp att ens hålla jämna steg med dem. Jag är helt enkelt en USEL fårskötare. Jag begriper inte hur man bär sig åt för att ha koll på sina egna två ben, hundens fyra och dessutom kanske 20 fårben som småspringer hela tiden..
Alla foton på mig är tagna av Enzos matte Ingela, med min kamera.
Vi som var i Mariefred igår var Lena med Eda, Ingela med Enzo samt jag och Frodo. Dessutom var Lenas mamma med och tittade på. Enzo och Eda är ju Frodos syskon även om E-kullen har en annan pappa än F-kullen. Det märks att Frodo är lik dem på många vis, men framför allt märks det att DE TVÅ är helsyskon - de är skrattretande lika till utseendet och de beter sig lika.
Eda kan prata. Hon sa i alla fall ganska mycket när det inte var hennes tur att valla. Jag är helt fascinerad över hur mycket hon "babblar". Frodo pratar aldrig. Varför det? Det är underligt att han inte pratar när Enzo och Eda kan ligga och liksom prata rakt ut i luften med konstiga små ljud - inget skällande utan något gnisslande prat. Men Lena fick nog och sa att Eda fick skärpa sig. Här ligger Eda lugnt med huvudet mellan mattes fötter och säger faktiskt ingenting.
Ankie och hennes fina Daille vallar fåren inne i ridhuset.
Frodo tycker väldigt mycket om Daille, både förra gången och nu igår. Hon är verkligen söt men också lekfull och busig.
Nu är Enzo glad, för snart är det hans tur att få valla! Ankie och Ingela lägger upp taktiken (observera blomsprutan som Ingela har för att kunna spruta vatten på hunden om han blir lite för exalterad).
Lite kanin eller hare inblandad i den där beauceronen, kanske? Det här fotot visar inte så bra hur Enzo ser ut egentligen.
Daille lämnar inte ridhuset så länge gästerna är där. Det är hennes får och hon har råkoll på var de andra hundarna gör med fåren. Helt oavbrutet låg hon och glodde på vad Enzo, Eda och Frodo gjorde.
Ingela med Enzo, Lena med Eda.
Ingela visar och pekar hur hon tänker fösa fåren.
Äntligen får Enzo valla - han har sett fram emot det!
Ingela är skicklig på att vända håll när fåren kommer för nära staketet. Själv begriper jag hur man ska göra när jag sitter och tittar på, men verkligen inte när jag står därinne med alla fåren.
Nu är det Lenas och Edas tur.
Eda vallar fåren tillsammans med Ankie och Lena.
Snyggt, Eda! (Och Lena som klarar av att hålla sig vid fåren istället för bakom dem, som vissa andra...)
Här har Lena hamnat mitt i fårskocken. Eda vallar glatt men Ankie viftar med den rasslande paddeln för att markera att hon måste lugna sig lite. Och kolla vem som står och spionerar i bakgrunden: Daille är väldigt noga med att titta på hur Eda vallar "hennes" får.
Frodo låg lugnt och stilla och väntade på sin tur hela dagen. Den här gången fanns ju varken Fanny där (oemotståndlig magnet) eller Folke (brorsan som Frodo utmanar och försöker spela tuff inför). Han slickade lite på Lenas mamma och sedan låg han mest och vilade. På behörigt avstånd från syskonen, vill säga, för kom han för nära dem så bara MÅSTE han ju hälsa (varken Enzo eller Eda hade det behovet dock...)
Jippie, jag är klar! tänker Frodo efter att ha vallat tills han nästan stupar.
Tack för en givande dag! Tyvärr fastnade jag i tre (3) bilköer med trafikolyckor på vägen hem, så det tog över 2½ timmar att köra från Mariefred till Sollentuna, så dagen blev lång och rätt ansträngande. Frodo sov gott efter all träning, vilket passade utmärkt eftersom vi fick gäster på kvällen och då verkade ju hunden osedvanligt väluppfostrad och lugn.
//Mona
Större delen av tiden hamnade jag BAKOM fåren, som om jag vore det borttappade lilla lammet snarare än herden. Eller så stod tackorna på alla sidor om mig, så att jag var omringad av vita fluffiga får - och jag kan lova att man GÅR inte ut ur en sån ring hur lätt som helst. De där fåren väger bergis hundra kilo var och flyttar sig inte i första taget.
Snyggt jobbat, Mona! Tre av fåren har hunnit gå i förväg. Frodo vallar de andra två rätt snyggt. Men vad gör JAG?! Går sist i ledet?
Nu kommer Ankie in till fåren - och det är inte FRODO hon ska styra upp... Han går ju lugnt men raskt efter fåren. Hans kära matte däremot vet inte vilket håll hon ska titta åt.
Frodo var precis som förra gången rätt splittrad, okoncentrerad och jätteglad och snäll. Han är duktig på att hålla ett hyfsat jämnt tempo när han väl vallar: han småspringer i trevlig takt ganska nära fåren men enligt Ankie så gör det inget att han är tätt intill dem för han är aldrig hotfull.
Han nosar fåren i rumpan fortfarande men det blev mycket bättre efter att Ankie hållit fast en tacka så att Frodo fick nosa hur mycket han ville. Sedan var det liksom inte lika intressant!
Om man kunde klippa ihop en film med Frodo just när han vallar, så skulle han faktiskt se riktigt duktig ut. Men då måste man klippa bort alla bitar när han istället tittar på mig, tittar på Eda, tittar på Ankies tikar som går omkring inne i ridhuset, pinkar på staketet, äter lite fårskit eller på annat vis glömmer bort att fokusera.
Ja, man kan ju verkligen inte säga att han JAGAR eller stressar fåren i alla fall. Ankie sa att det är viktigt att inte fåren förlorar den vikt de lagt på sig när de går från ett sommarbete till ett annat - de ska få mumsa gräs på vägen och inte bli stressade av vallhundarna, för då får man ju inte tjocka får (som man vill ha). Frodo såg till att hans får minsann inte förbrände en enda kalori.
Varför springer jag omkring där bakom alla andra? Ankie och Frodo vallar ju fåren, men själv har jag fullt upp att ens hålla jämna steg med dem. Jag är helt enkelt en USEL fårskötare. Jag begriper inte hur man bär sig åt för att ha koll på sina egna två ben, hundens fyra och dessutom kanske 20 fårben som småspringer hela tiden..
Alla foton på mig är tagna av Enzos matte Ingela, med min kamera.
Vi som var i Mariefred igår var Lena med Eda, Ingela med Enzo samt jag och Frodo. Dessutom var Lenas mamma med och tittade på. Enzo och Eda är ju Frodos syskon även om E-kullen har en annan pappa än F-kullen. Det märks att Frodo är lik dem på många vis, men framför allt märks det att DE TVÅ är helsyskon - de är skrattretande lika till utseendet och de beter sig lika.
Eda kan prata. Hon sa i alla fall ganska mycket när det inte var hennes tur att valla. Jag är helt fascinerad över hur mycket hon "babblar". Frodo pratar aldrig. Varför det? Det är underligt att han inte pratar när Enzo och Eda kan ligga och liksom prata rakt ut i luften med konstiga små ljud - inget skällande utan något gnisslande prat. Men Lena fick nog och sa att Eda fick skärpa sig. Här ligger Eda lugnt med huvudet mellan mattes fötter och säger faktiskt ingenting.
Ankie och hennes fina Daille vallar fåren inne i ridhuset.
Frodo tycker väldigt mycket om Daille, både förra gången och nu igår. Hon är verkligen söt men också lekfull och busig.
Nu är Enzo glad, för snart är det hans tur att få valla! Ankie och Ingela lägger upp taktiken (observera blomsprutan som Ingela har för att kunna spruta vatten på hunden om han blir lite för exalterad).
Lite kanin eller hare inblandad i den där beauceronen, kanske? Det här fotot visar inte så bra hur Enzo ser ut egentligen.
Daille lämnar inte ridhuset så länge gästerna är där. Det är hennes får och hon har råkoll på var de andra hundarna gör med fåren. Helt oavbrutet låg hon och glodde på vad Enzo, Eda och Frodo gjorde.
Ingela med Enzo, Lena med Eda.
Ingela visar och pekar hur hon tänker fösa fåren.
Äntligen får Enzo valla - han har sett fram emot det!
Ingela är skicklig på att vända håll när fåren kommer för nära staketet. Själv begriper jag hur man ska göra när jag sitter och tittar på, men verkligen inte när jag står därinne med alla fåren.
Nu är det Lenas och Edas tur.
Eda vallar fåren tillsammans med Ankie och Lena.
Snyggt, Eda! (Och Lena som klarar av att hålla sig vid fåren istället för bakom dem, som vissa andra...)
Här har Lena hamnat mitt i fårskocken. Eda vallar glatt men Ankie viftar med den rasslande paddeln för att markera att hon måste lugna sig lite. Och kolla vem som står och spionerar i bakgrunden: Daille är väldigt noga med att titta på hur Eda vallar "hennes" får.
Frodo låg lugnt och stilla och väntade på sin tur hela dagen. Den här gången fanns ju varken Fanny där (oemotståndlig magnet) eller Folke (brorsan som Frodo utmanar och försöker spela tuff inför). Han slickade lite på Lenas mamma och sedan låg han mest och vilade. På behörigt avstånd från syskonen, vill säga, för kom han för nära dem så bara MÅSTE han ju hälsa (varken Enzo eller Eda hade det behovet dock...)
Jippie, jag är klar! tänker Frodo efter att ha vallat tills han nästan stupar.
Tack för en givande dag! Tyvärr fastnade jag i tre (3) bilköer med trafikolyckor på vägen hem, så det tog över 2½ timmar att köra från Mariefred till Sollentuna, så dagen blev lång och rätt ansträngande. Frodo sov gott efter all träning, vilket passade utmärkt eftersom vi fick gäster på kvällen och då verkade ju hunden osedvanligt väluppfostrad och lugn.
//Mona
