Frodo, framför allt

Tre promenader om dagen i en stor förort - klart man möter massor av människor och andra levande varelser. Här är ett axplock av den senaste skörden:

 

-

 

Morgonpromenad vid ån:
En pick-up står parkerad rakt över gångvägen. Jag kommer knappt runt den. Tar in Frodo i kort koppel och böjer mig ner mot honom, väser: "GÅ HÄR!" så att han ska hålla sig tätt intill min vänstra sida. Ser en man som kikar fram runt bilen. Han ser arg ut.

"Du tänker väl inte släppa honom nu och låta honom attackera oss?"

"Va? Nej!!! Jag sa bara att han skulle gå fint."
"M-hm. För du får inte bussa honom på oss."
"Nej, självkart inte."

Gå snyggt nu, för guds skull, Frodo - nu om någonsin, tänker jag. Vi rundar bilen. Mannen tittar misstänksamt på oss. Han har en ung kollega med sig. De inspekterar de där röda sopkorgarna som man slänger hundbajspåsar i. Jag berömmer dem för att vi har så många hundbajssoptunnor i vår kommun.

 

"Får man hälsa på den?" säger den unge mannen och sätter sig på huk.

"Ja, men han KOMMER att slicka dig i ansiktet om du sitter sådär!" varnar jag.

Frodo går fram och slickar mycket riktigt killen på halsen och i ansiktet.

 

Båda männen börjar fråga en massa om Frodo. Den äldre mannen som såg arg ut berättar att han blivit angripen av en lös rottweiler som högg sig fast i hans arm och orskade svåra skador. De klappar Frodo som ser uttråkad ut ("Kan vi gå snart matte?") och som förstås sitter kolugn på gångvägen. Männen frågar massor om hur man vallar får och kommenterar vilken fantastisk hund jag har.

 

När vi ska gå säger den hundrädde, rotweilerbitne mannen:

"Tack för att vi fick lära känna honom! Det var en trevlig bekantskap."
Oj, vilken komplimang! Jag känner mig väldigt stolt över Frodo.

 

-

 

Vid trottoaren står en liten bil parkerad med dörrarna öppna och bakluckan full med prylar. En kvinna går fram och tillbaka mellan sitt hus och bilen för att bära in saker. Jag försöker få Frodo att gå fint förbi bilen på den trånga trottoaren.

 

När kvinnan står mitt på trottoaren och blockerar stannar jag, för att vänta ut henne. Men då säger hon:

"Vill du hälsa?" riktat till Frodo.

"Han kommer nog att slicka på dig, så du vet om det" varnar jag och går försiktigt fram. Frodo ser ut som att han tänker hoppa upp på henne, trots att jag inte känner den där kvinnan och hon alltså inte kan räknas till familjens vänner.

"Det är lugnt, min syster har haft rottweilers som jag varit hundvakt till hur många gånger som helst" svarar hon.

Sedan klappar hon Frodo som naturligtvis slickar och puffar och är sitt gulligaste jag.

"Å, den var ju jättemysig, den här! Jag skulle vilja ha honom. Önskar att jag inte jobbade så mycket..." suckar kvinnan och tittar längtansfullt på Frodo innan vi går därifrån.

 

-

 

En katt går över vägen. Frodo ser den inte.

En katt sitter utanför ytterdörren till en villa. Frodo ser den inte.

En katt sitter vid en tät häck längre fram på den väg vi går på. Frodo ser den men jag snackar lugnt med honom tills katten har smitit in i sin trädgård igen.

 

-

 

En hund som ser ut som Santas Little Helper - om ni ser familjen Simpson på teve så vet ni vad jag menar - går lös rakt mot oss. Matten leder en cykel. Hunden sätter sig och bajsar, matten plockar upp. Hunden går vidare mot oss, helt lös.

 

När den är några få meter ifrån så börjar Frodo slita som en galning i kopplet, få lite ragg på ryggen, vifta frenetiskt på svansen. Han slutar lyssna på mig och är allmänt obstinat. Matten säger lugnt och tydligt till Santas Little Helper "Nej, hitåt!" och hunden LYDER!

 

"Oj, vilken väluppfostrad hund du har" kan jag inte låta bli att säga.

"Jag fick honom när han var tre år och då var han redan så här, så jag kan inte ta åt mig äran" svarar matten. "Nu är han åtta år. Din hund är valp va?"
"Inte riktigt... Men rätt tom i huvudet just nu, som du ser." ursäktar jag Frodo.

"Äsch, han kommer att växa upp och bli bra. Bara du kämpar nu medan han är så här tonårsknäpp. Det kommer du att ha igen senare. Han ser ju jättefin ut!" säger den snälla matten och går vidare med sig ofattbart lydiga hanhund.

 

 

Frodo luktar på allt kiss, slickar om han får chansen, beter sig som en idiot och jag funderar starkt på att vända hem men väljer att gå ner till stationen för att möta Janne. Frodo dammsuger gräsmattorna utmed gångvägen.

 

Han stannar och gör sig så tung så jag inte kan dra honom därifrån. Rasande går jag fram till honom, tar honom i nackskinnet och lyfter bort honom samtidigt som jag säger "LÄGG AV NU, SKÄRP DIG!". Dregglet rinner från munnen på honom.

 

"Hur går det med hunden?" hör jag en röst bakom ryggen.

Typiskt, nu kommer någon och säger åt mig att man inte får vara hårdhänt mot sin hund, tänker jag.

Vänder mig om och ser att det är min svägerska. Puh! Hon har inget emot att man ryter i mot hundar.

 

Vi pratar en kort stund, sedan kommer Janne och vi tre går hemåt tillsammans med hunden. Frodo går jättefint hela vägen hem och tittar oavvänt på mig, utan att slicka eller nosa en enda gång.

 

-

 

Möte med Friluftsfrämjandet i en lantlig stuga vid skogen, sent på kvällen:
Det är beckmörkt ute och jag står utanför Frestatorpet och väntar på att Janne ska hämta mig efter ett styrelsemöte. Två andra ledare väntar tillsammans med mig, för att jag ska slippa stå själv. Efter en stund ser vi bilen komma svängande mot stugan.

 

"Där kommer min Frodo!" säger den ena ledaren, han som är militär och vill värva Frodo till hemvärnshund.

Frodo rusar ut mot Henrik och hälsar glatt, skuttar och beter sig som om de vore bästa kompisar. Henrik frågar om vi har hunnit öva mer på sök, eftersom de gärna vill ha duktiga sökhundar.

 

Den andra ledaren, Edgar, får också slickar på händerna och blir påhoppad (men han har sinnesnärvaro att knuffa ner hunden och ser inte rädd ut).

 

Sedan kommer alla tre barnen ut ur bilen också. De har plockat blommor till mig (tack! fast jag tycker att det ser väldigt mycket ut som blommorna i vår egen trädgård?). Joel och Edgar känner varann eftersom de tränar småbarn att åka skridskor. Adam har Henrik som ledare i Frilufsarna. Linus är den mest rutinerade frilufsaren av dem alla, så det blir väldigt mycket "hej" och "oj, vad du har vuxit" och "kul att ses" och världens hälsningsprocedur. Frodo ska absolut vara mitt i allt, gå mellan benen på alla och vara universums mittpunkt.

 

//Mona