När Frodo var ny här så träffade vi en lagotto som heter Otto. Jag tror att jag har berättat om honom förut. Han bor ett kvarter ifrån oss, så vi har stött på varann flera gånger under de sju månader Frodo har bott här.
Så här ser Otto ut, men med vita ben! Bilden snodde jag från www.hesiodos.se
Otto är en ganska stor, krullhårig hund som älskar vatten. Han är 4½ år gammal och väldigt speciell. Jättesnäll för det mesta men enveten som få. Idag lade han sig ner på vägen och hans matte fick SLÄPA iväg honom medan han fortfarande låg och spretade med benen i vädret och såg ut som om han blivit akut förlamad.
Otto tycker att Frodo är en liten skitunge, så han brukar knappt kolla på honom. Möjligen blänger han avmätt och låter Frodo hållas en stund, men sedan morrar han "stick nu!".
Jag tycker att Ottos matte verkar vara en vettig människa med bra åsikter om hundar. Vi stannar och pratas vid ibland och då brukar Otto och Frodo lägga sig ner vid våra fötter.
Igår och idag har jag varit lite ledsen över att Frodo är så fruktansvärt skitjobbig med att han måste hälsa på allt och alla. Jag är envisare än vad han är och jag KOMMER ATT VINNA, men det är inget kul att känna det som att det är ett krig som utkämpas.
Igår morse var den en taxägare som ruskade på huvudet åt mig när Frodo drog mot hans hund. Mannen såg ut som att han tänkte "Om man inte har bättre koll på sin hund än sådär, då borde man inte ha hund alls!". Han såg sur och skeptisk ut och skakade på huvudet som "ojojoj". (Det säger jag för det är nämligen precis vad jag själv har tänkt förr.)
Idag hoppade Frodo mot en vilt främmande man och jag fick be om ursäkt. INGEN vill ju hälsa på en stor svart hund som hoppar mot en!!! Det är helt meningslöst att säga "han är snäll och vill bara hälsa" för det är det ju ingen som tror på.
Efter det började jag gå hemåt, fast besluten att konsekvent neka Frodo alla hundmöten om det så skulle slita ut handflatorna på mig. Och där kommer Otto! "Är han lite trotsig, eller?" säger Ottos matte och nickar menande mot Frodo som drar tills han får astma.
Sedan erbjöd hon sig att promenera hem med mig (vi kan inte varandras namn än men har väl spanat in att vi bor rätt nära varann). Otto och hans matte gick på Frodos vänstersida. Först var Frodo helt till sig, men Otto såg så ointresserad ut så till slut lugnade Frodo ner sig. Sedan gick de jättefint bredvid varann i tio minuter medan jag och matten kunde prata i lugn och ro, utan att hundarna drog i kopplen. UNDERBART!
När vi stannade utanför vårt hus lade sig Otto på rygg och lät Frodo nosa på honom. Sedan pussades de! (Slickade varann på tungorna, såg mycket märkligt ut.) Ååå, vad jag önskar att det fanns fler som Ottos matte här i området! Det skulle göra världens skillnad för oss att få öva på det här viset.
//Mona
Så här ser Otto ut, men med vita ben! Bilden snodde jag från www.hesiodos.se
Otto är en ganska stor, krullhårig hund som älskar vatten. Han är 4½ år gammal och väldigt speciell. Jättesnäll för det mesta men enveten som få. Idag lade han sig ner på vägen och hans matte fick SLÄPA iväg honom medan han fortfarande låg och spretade med benen i vädret och såg ut som om han blivit akut förlamad.
Otto tycker att Frodo är en liten skitunge, så han brukar knappt kolla på honom. Möjligen blänger han avmätt och låter Frodo hållas en stund, men sedan morrar han "stick nu!".
Jag tycker att Ottos matte verkar vara en vettig människa med bra åsikter om hundar. Vi stannar och pratas vid ibland och då brukar Otto och Frodo lägga sig ner vid våra fötter.
Igår och idag har jag varit lite ledsen över att Frodo är så fruktansvärt skitjobbig med att han måste hälsa på allt och alla. Jag är envisare än vad han är och jag KOMMER ATT VINNA, men det är inget kul att känna det som att det är ett krig som utkämpas.
Igår morse var den en taxägare som ruskade på huvudet åt mig när Frodo drog mot hans hund. Mannen såg ut som att han tänkte "Om man inte har bättre koll på sin hund än sådär, då borde man inte ha hund alls!". Han såg sur och skeptisk ut och skakade på huvudet som "ojojoj". (Det säger jag för det är nämligen precis vad jag själv har tänkt förr.)
Idag hoppade Frodo mot en vilt främmande man och jag fick be om ursäkt. INGEN vill ju hälsa på en stor svart hund som hoppar mot en!!! Det är helt meningslöst att säga "han är snäll och vill bara hälsa" för det är det ju ingen som tror på.
Efter det började jag gå hemåt, fast besluten att konsekvent neka Frodo alla hundmöten om det så skulle slita ut handflatorna på mig. Och där kommer Otto! "Är han lite trotsig, eller?" säger Ottos matte och nickar menande mot Frodo som drar tills han får astma.
Sedan erbjöd hon sig att promenera hem med mig (vi kan inte varandras namn än men har väl spanat in att vi bor rätt nära varann). Otto och hans matte gick på Frodos vänstersida. Först var Frodo helt till sig, men Otto såg så ointresserad ut så till slut lugnade Frodo ner sig. Sedan gick de jättefint bredvid varann i tio minuter medan jag och matten kunde prata i lugn och ro, utan att hundarna drog i kopplen. UNDERBART!
När vi stannade utanför vårt hus lade sig Otto på rygg och lät Frodo nosa på honom. Sedan pussades de! (Slickade varann på tungorna, såg mycket märkligt ut.) Ååå, vad jag önskar att det fanns fler som Ottos matte här i området! Det skulle göra världens skillnad för oss att få öva på det här viset.
//Mona
