Lördag i förorten. Barnen njuter av sitt höstlov. Föräldrarna tar hunden på kulturell utflykt till grannkommunen Täby.
Här finns fler runstenar än någon annanstans i Sverige. Vi har enormt många fornminnen här i vårt område Sollentuna - Järfälla - Väsby - Täby - Vallentuna. Just denna lördag tänkte vi gå runt i något som kallas Runriket, men vi gick visst vilse...
Frodo går fram till en av de stora runstenar som den mäktige Jarlabanke lät rista.
Detalj ur stenen som Jarlabanke reste på just detta ställe redan på 1050-talet.
Den andra stenen som finns bevarad - lagad! - av de fyra som Jarlabanke reste vid sin bro.
Inskriptionerna på de fyra stenarna lyder "Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig medan han ännu levde, och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ."
Bron var mer av en väg, inte en bro över vatten. Den var 150 meter lång och kantad av stenar och de fyra runstenarna. Nu har Täby återskapat en liten bråkdel av Jarlabankes bro från år 1050:
Men här skulle vi tydligen inte ha gått - det är INTE Runriket. Täbyborna själva visste inte heller var Runriket låg, så vi hittade aldrig dit. Får ta med en bättre karta nästa gång!
Istället gick vi till Täby Kyrkby och promenerade i villakvarteren. Frodo var nöjd med det. Jag tror inte att han uppskattar runstenar lika mycket som vanliga lyktstolpar...
Frodo drar för att komma över järnvägen.
En gång- och cykelväg i Täby, full av höstlöv.
Jag har inte manipulerat bilden i Photoshop. Färgerna var verkligen så här lysande!
Söndag blev också en hunddag, för på eftermiddagen kom Eva förbi en sväng med tant Scylla (Axi och Figo fick sitta kvari bilburen) och käkade lasagne med oss. Vad roligt att du stannade hos oss på vägen hem, Eva!
Och idag måndag fortsatte beauceronvännerna att välla in:
Den som står böjd inne i skafferiet är Linus. Den som har spillt vatten på golvet och viftar på svansen är Frodo. Den som står inklämd mot diskbänken är Dea.
Han är som en parasit.
Men i ärlighetens namn är Dea en riktig retsticka ibland. Här har hon tagit över Adam, som SIN pojke. Frodo får stå vid sidan av och se sig undanknuffad.
Dea tog hans leksaker, hans mat, hans fårskinnsfäll och hans familj. Hon slickade oss i ansiktet och ville bli klappad, men när Frodo kom fram blev han fräst åt och tvungen att hålla sig i bakgrunden... Storasyster bestämmer reglerna!
Vi hade fullt sjå att försöka lista ut vad som var vettigt ut hundsynvinkel: hur mycket skulle Dea få bestämma och hur mycket skulle hon få vakta oss som sina? Vi försökte ligga lågt och låta hundarna sköta det mesta, men bröt när vi tyckte att det blev fel. Inte lätt att veta vad som är rätt i såna lägen...
Tur att vi har TVINGAT Frodo att vila sedan första dagen vi hade honom, på kommandot "VILA!". Här har vi sagt "gå och lägg dig" till Dea och sedan dragit ner Frodo på golvet och sagt "vila!". Det tog inte lång stund så somnade han - och efter en stund kunde även Dea slappna av och sova.
Dea är väl måttligt förtjust i Frodo (han duger till att leka med utomhus, men inget annat) - men Frodo är förstås väldigt angelägen om att få vara nära henne. Han slickar henne i öronen, följer efter henne överallt och fjäskar allt han kan. Precis som för Eda, Scylla och de andra han har träffat. (Fanny och lilla Siri är en annan historia - dem har han en alldeles speciell kärleksrelation till!). För oss var det bra att se att han faktiskt KAN lägga sig ner och sova trots att det finns en rolig hund i huset.
Tack till Adam som lade ner massor av tid idag på att sitta med Frodo så att han kunde slappna av. Utan dig hade det inte funkat alls lika bra! Ingen annan kan nämligen söva Frodo lika bra som Adam. Till och med Dea blev slö och somnade när Adam klappade henne.
//Mona
Här finns fler runstenar än någon annanstans i Sverige. Vi har enormt många fornminnen här i vårt område Sollentuna - Järfälla - Väsby - Täby - Vallentuna. Just denna lördag tänkte vi gå runt i något som kallas Runriket, men vi gick visst vilse...
Frodo går fram till en av de stora runstenar som den mäktige Jarlabanke lät rista.
Detalj ur stenen som Jarlabanke reste på just detta ställe redan på 1050-talet.
Den andra stenen som finns bevarad - lagad! - av de fyra som Jarlabanke reste vid sin bro.
Inskriptionerna på de fyra stenarna lyder "Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig medan han ännu levde, och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ."
Bron var mer av en väg, inte en bro över vatten. Den var 150 meter lång och kantad av stenar och de fyra runstenarna. Nu har Täby återskapat en liten bråkdel av Jarlabankes bro från år 1050:
Men här skulle vi tydligen inte ha gått - det är INTE Runriket. Täbyborna själva visste inte heller var Runriket låg, så vi hittade aldrig dit. Får ta med en bättre karta nästa gång!
Istället gick vi till Täby Kyrkby och promenerade i villakvarteren. Frodo var nöjd med det. Jag tror inte att han uppskattar runstenar lika mycket som vanliga lyktstolpar...
Frodo drar för att komma över järnvägen.
En gång- och cykelväg i Täby, full av höstlöv.
Jag har inte manipulerat bilden i Photoshop. Färgerna var verkligen så här lysande!
Söndag blev också en hunddag, för på eftermiddagen kom Eva förbi en sväng med tant Scylla (Axi och Figo fick sitta kvari bilburen) och käkade lasagne med oss. Vad roligt att du stannade hos oss på vägen hem, Eva!
Och idag måndag fortsatte beauceronvännerna att välla in:
Den som står böjd inne i skafferiet är Linus. Den som har spillt vatten på golvet och viftar på svansen är Frodo. Den som står inklämd mot diskbänken är Dea.
Han är som en parasit.
Men i ärlighetens namn är Dea en riktig retsticka ibland. Här har hon tagit över Adam, som SIN pojke. Frodo får stå vid sidan av och se sig undanknuffad.
Dea tog hans leksaker, hans mat, hans fårskinnsfäll och hans familj. Hon slickade oss i ansiktet och ville bli klappad, men när Frodo kom fram blev han fräst åt och tvungen att hålla sig i bakgrunden... Storasyster bestämmer reglerna!
Vi hade fullt sjå att försöka lista ut vad som var vettigt ut hundsynvinkel: hur mycket skulle Dea få bestämma och hur mycket skulle hon få vakta oss som sina? Vi försökte ligga lågt och låta hundarna sköta det mesta, men bröt när vi tyckte att det blev fel. Inte lätt att veta vad som är rätt i såna lägen...
Tur att vi har TVINGAT Frodo att vila sedan första dagen vi hade honom, på kommandot "VILA!". Här har vi sagt "gå och lägg dig" till Dea och sedan dragit ner Frodo på golvet och sagt "vila!". Det tog inte lång stund så somnade han - och efter en stund kunde även Dea slappna av och sova.
Dea är väl måttligt förtjust i Frodo (han duger till att leka med utomhus, men inget annat) - men Frodo är förstås väldigt angelägen om att få vara nära henne. Han slickar henne i öronen, följer efter henne överallt och fjäskar allt han kan. Precis som för Eda, Scylla och de andra han har träffat. (Fanny och lilla Siri är en annan historia - dem har han en alldeles speciell kärleksrelation till!). För oss var det bra att se att han faktiskt KAN lägga sig ner och sova trots att det finns en rolig hund i huset.
Tack till Adam som lade ner massor av tid idag på att sitta med Frodo så att han kunde slappna av. Utan dig hade det inte funkat alls lika bra! Ingen annan kan nämligen söva Frodo lika bra som Adam. Till och med Dea blev slö och somnade när Adam klappade henne.
//Mona
