Kom just hem från en promenad med Frodo i det murriga, mörka novembervädret.
För en gångs skull mötte vi en tant som bor i ett hus snett över gatan - hon har bott här sedan 1930-talet och ser ut att vara hundra år, men en riktig krutgumma som fortfarande klarar allt själv. Jag tror hon heter Birgit, en väldigt trevlig dam.
När vi träffas brukar jag få påminna henne om vem jag är. Jag kanske ser för alldaglig ut, för hon blir ofta lite förvånad och säger "Jaha, är det DU som bor där?" och pekar mot mitt hus. "Själv bor jag DÄR" säger hon förklarande och pekar på sitt eget hus, som om jag inte visste.
Idag kom Birgit gående med sin cykel. Frodo och jag stannade och hälsade. Frodo ville gärna slicka på hennes händer - hon hade yllevantar. Jag berättade om min hunds förkärlek för ull, vilket hon tyckte var helt fascinerande ("Har han det i blodet?" frågade hon.)
Frodo "har det i blodet" att gilla yllevantar.
Birgit frågade vad hunden hette.
-Han heter Frodo.
-Fido?
-Nej, Frrrrrodo! betonade jag.
-Hahaha! Heter han Frodo? sa Birgit och såg undrande ut.
-Ja, det är från Sagan om ringen.
-Jaså minsann...
-Alla valparna skulle heta något på F, förklarade jag.
-Och då fick du heta Frodo, sa Birgit till hunden.
-Han har en bror som heter Folke...
-FOLKE? A-HA-HA-HA!!! Folke!!! Birgit skrattade så hon lutade huvudet bakåt. (Man måste komma ihåg att hon är så gammal så hon antagligen hade klasskompisar som hette Folke när hon gick i skolan på 1920-talet eller så. Det är väl som om någon skulle kalla sin hund för Johan, Anders eller Peter för min generation.)
-Jag tycker det är sött, jag! svarade jag - som faktiskt tycker Folke ÄR väldigt sött.
-Folke, he-he. (Birgit höll uppenbarligen inte med mig.)
Sedan var Frodo rätt pinsam. Han hoppade upp mot väskan som Birgit satt fast på cykelns pakethållare. Satte tassarna på väskan och nosade. Jag försökte skämta bort det hela med att säga "Har du köpt skinka eller korv, kanske?" och slita ner hundskrället från cykeln.
-Nej. Nej, det har jag inte. Men jag har en grillad kyckling där! Tror du Freddy känner det?
Ja, jag tror nog att "Freddy" kan känna lukten av grillad kyckling även om den ligger i en tants väska.
Därefter kom Linus hem från skolan och sa hej till både mig och tanten, allt medan Frodo hoppade lyckligt mot sin lillhusse.
-Såg åt Freddy att han får komma hem till mig och äta upp kycklingskrovet sedan! ropade Birgit när hon gick därifrån.
//Mona
För en gångs skull mötte vi en tant som bor i ett hus snett över gatan - hon har bott här sedan 1930-talet och ser ut att vara hundra år, men en riktig krutgumma som fortfarande klarar allt själv. Jag tror hon heter Birgit, en väldigt trevlig dam.
När vi träffas brukar jag få påminna henne om vem jag är. Jag kanske ser för alldaglig ut, för hon blir ofta lite förvånad och säger "Jaha, är det DU som bor där?" och pekar mot mitt hus. "Själv bor jag DÄR" säger hon förklarande och pekar på sitt eget hus, som om jag inte visste.
Idag kom Birgit gående med sin cykel. Frodo och jag stannade och hälsade. Frodo ville gärna slicka på hennes händer - hon hade yllevantar. Jag berättade om min hunds förkärlek för ull, vilket hon tyckte var helt fascinerande ("Har han det i blodet?" frågade hon.)
Frodo "har det i blodet" att gilla yllevantar.
Birgit frågade vad hunden hette.
-Han heter Frodo.
-Fido?
-Nej, Frrrrrodo! betonade jag.
-Hahaha! Heter han Frodo? sa Birgit och såg undrande ut.
-Ja, det är från Sagan om ringen.
-Jaså minsann...
-Alla valparna skulle heta något på F, förklarade jag.
-Och då fick du heta Frodo, sa Birgit till hunden.
-Han har en bror som heter Folke...
-FOLKE? A-HA-HA-HA!!! Folke!!! Birgit skrattade så hon lutade huvudet bakåt. (Man måste komma ihåg att hon är så gammal så hon antagligen hade klasskompisar som hette Folke när hon gick i skolan på 1920-talet eller så. Det är väl som om någon skulle kalla sin hund för Johan, Anders eller Peter för min generation.)
-Jag tycker det är sött, jag! svarade jag - som faktiskt tycker Folke ÄR väldigt sött.
-Folke, he-he. (Birgit höll uppenbarligen inte med mig.)
Sedan var Frodo rätt pinsam. Han hoppade upp mot väskan som Birgit satt fast på cykelns pakethållare. Satte tassarna på väskan och nosade. Jag försökte skämta bort det hela med att säga "Har du köpt skinka eller korv, kanske?" och slita ner hundskrället från cykeln.
-Nej. Nej, det har jag inte. Men jag har en grillad kyckling där! Tror du Freddy känner det?
Ja, jag tror nog att "Freddy" kan känna lukten av grillad kyckling även om den ligger i en tants väska.
Därefter kom Linus hem från skolan och sa hej till både mig och tanten, allt medan Frodo hoppade lyckligt mot sin lillhusse.
-Såg åt Freddy att han får komma hem till mig och äta upp kycklingskrovet sedan! ropade Birgit när hon gick därifrån.
//Mona
