Ännu en kväll med tävlingslydnadskurs på Väsby Brukshundklubb. Ojoj, vad bra det går för oss! Frodo går snyggt fot, ligger och sitter på kommando, svänger vänster väldigt följsamt när han ser vart jag går. Och apportbocken håller han fint i munnen i fem sekunder. Visa tänderna går jättebra, han grinar stort. Det enda vi ska öva på nu är platsliggning, men det blir lätt som en plätt.
Eller något sånt.
Ärligt talat är det svårt att begripa att han NÅGONSIN ska kunna klara de där momenten.
I stort sett är det INGET som ser särskilt bra ut när Frodo försöker, men som rottweilerkvinnan sa: "Det är VI människor som borde tränas!". Hon tyckte att vi kunde ha en kurs utan hundarna, och lära oss gå snyggt, och att instruktören Anna kunde klicka med klickern och ge oss en chokladbit om vi gjorde rätt. Bra tänkt, Helena (rottweilerns matte). Håller helt med henne faktiskt.
Det är inte lätt, men vi har väldigt roligt och det är ett trevligt gäng. Framför allt lär vi oss grunderna nu och kan i lugn och ro öva hemma. Vi lär få gå denna kurs en gång till senare, men jag ångrar inte en sekund att vi gick den redan nu med en 5-månadersvalp för vi har fått massor av goda råd och bra förberedelser inför Frodos vuxenträning.
Nuförtiden tar jag ju inte såna här foton längre (har lyssnat på Karin med Athena och förstås på Eva!) utan ingriper genast när knäppskallen får spel och rusar runt i soffan. Därför får ni hålla tillgodo med en gammal bild av en tokig valp.
När vi kom hem fick Frodo en mental härdsmälta. Han höll på att riva hela vardagsrummet, hade kapplöpning
med sig själv genom rummen, slickade tallrikarna i diskmaskinen, drällde vatten över hela golvet, gnagde på en toapappersrulle, hoppade upp mot mig och rullade med ögonen och såg allmänt galen ut.
Efter ett bra tag kollapsade han på köksgolvet och nu ligger han halvt medvetslös och sover förhoppningsvis resten av natten.
//Mona
Eller något sånt.
Ärligt talat är det svårt att begripa att han NÅGONSIN ska kunna klara de där momenten.
I stort sett är det INGET som ser särskilt bra ut när Frodo försöker, men som rottweilerkvinnan sa: "Det är VI människor som borde tränas!". Hon tyckte att vi kunde ha en kurs utan hundarna, och lära oss gå snyggt, och att instruktören Anna kunde klicka med klickern och ge oss en chokladbit om vi gjorde rätt. Bra tänkt, Helena (rottweilerns matte). Håller helt med henne faktiskt.
Det är inte lätt, men vi har väldigt roligt och det är ett trevligt gäng. Framför allt lär vi oss grunderna nu och kan i lugn och ro öva hemma. Vi lär få gå denna kurs en gång till senare, men jag ångrar inte en sekund att vi gick den redan nu med en 5-månadersvalp för vi har fått massor av goda råd och bra förberedelser inför Frodos vuxenträning.
Nuförtiden tar jag ju inte såna här foton längre (har lyssnat på Karin med Athena och förstås på Eva!) utan ingriper genast när knäppskallen får spel och rusar runt i soffan. Därför får ni hålla tillgodo med en gammal bild av en tokig valp.
När vi kom hem fick Frodo en mental härdsmälta. Han höll på att riva hela vardagsrummet, hade kapplöpning
med sig själv genom rummen, slickade tallrikarna i diskmaskinen, drällde vatten över hela golvet, gnagde på en toapappersrulle, hoppade upp mot mig och rullade med ögonen och såg allmänt galen ut.
Efter ett bra tag kollapsade han på köksgolvet och nu ligger han halvt medvetslös och sover förhoppningsvis resten av natten.
//Mona
