En händelserik vecka i Frodos liv! Nu är det snart en vecka sedan semestern började och vi åkte ner till västkusten. På vägen stannade vi som sagt och träffade F-kullsbrorsan Zorro, vilket var väldigt lyckat. Dagen därpå var midsommarafton och då fick Frodo smaka en jordgubbe (äckligt! den spottades ut illa kvickt).
Vi firade tillsammans med svågern och hans familj, som bor i en stuga alldeles intill oss (med svärmors hus emellan och stora åkrar, ängar och hagar runt omkring). Frodo uppförde sig jättefint, hälsade på alla gästerna som han inte kände, låg still större delen av festen och fick så många gulliga kommentarer så det var inte klokt.
Sill och potatis lockade honom inte särskilt, så han låg snällt ute på altanen och vilade större delen av kvällen.
En av gästerna satte sig i en kajak som låg på trädäcket och då rusade Frodo dit för att slicka honom i nacken. Vilken hälsningsgest!
Jannes storebror fick agera huvudkudde senare på kvällen, när Frodo ville lägga sitt huvud på hans fötter och sova.
Sunrise Zara, welsh terrier - bilden har jag tagit från welshterrierklubbens hemsida.
En av gästerna hade med sig en welsh terrier som tydligen var lite ömtålig och hjärtsjuk. Han var bara två år gammal. Ägarna ville inte släppa in honom till Frodo först, för vår hund är ju så stor och skrämmande. Efter en stund bestämde vi oss för att låta hundarna hälsa på varann ute på gräset.
Frodo nosade fint och terriern också - men sedan bestämde den sig för att sätta Frodo på plats. Han jagade Frodo in i bärbuskarna, där Frodo lade sig platt och tryckte. Han bet och skällde. Till slut sa jag att visserligen ska ju hundar få sköta hälsningsproceduren själva och terriern ÄR ju äldre - men det var inte kul för Frodo att bli så trakasserad. Hunden låstes in i bilen och Frodo gick tillbaka till stugan.
Senare på kvällen släpptes terriern in i stugan och det funkade i ungefär en minut. Sedan hade den jagat in Frodo i köket och fått honom att lägga sig med strupen uppåt och därefter nafsade han och hoppade (!) mot vår hunds kropp.
Frodo skrek så där läskigt som när Jack Russell-terrierna hoppade på honom och denna gång rusade Janne och Adam fram: Janne tog hundens ben och Adam tog dens svans (!) och höll upp den i famnen. Frodo rusade in under bordet och gnydde och sedan kom han upp i soffan där han försökte ta skydd bakom mig.
Terriern åkte ut i bilen igen. Alla gästerna sa "stackars lille Frodo!" och gullade med honom. Ägarinnan till terriern var trevlig och tog det hela bra, men sa "ingen skulle tyckt att det var så sött om inte Frodo varit så STOR och valpig - en LITEN hund som gör så är minsann inte söt". Men det tror jag hon har fel i.
Vi tror inte han har fått några men vare sig fysiskt eller psykiskt.
Något som däremot HAR gett ärr, är en konfrontation med taggtråd... Av den anledning kallar vi numera Frodo för Scar. Alla ni som sett Disneys "Lejonkungen" minns säkert den elake kung Scar med sitt ärr tvärs över vänsterögat:
Frodo var ute på upptäcktsfärd i en kohage, när Linus ropade på honom. Nuförtiden kommer Frodo varje gång vi ropar - även om han är långt borta. Han rusade genom kohagen i full fart och verkade inte komma ihåg att det fanns taggtråd runt hela kohagen. Taggarna repade honom på varsin sida om vänsterögat, precis som på Scar, med några millimeter till själva ögat. Dessutom såg Linus att taggarna repade utmed ryggen på honom, men det har vi inte sett några sår efter.
Vi har tvättat och rengjort med varmt vatten och tvål och steril koksaltlösning och sedan hållt hunden ifrån allt snusk (läs: kobajs) sedan det hände, för att såren skulle läka fint. Nu har de läkt och nu ser man tyvärr att det är två vita ärr kvar. Jaja. Det hade kunnat vara värre! Han hade kunnat bli blind.
Mer om Frodos sommarlov en annan gång! Han mår bra och har ett fritt och härligt liv, så någon terrier och ett par ärr vid ögat är överkomligt. Han ÄLSKAR att springa fritt, jaga fjärilar, tugga på bollar och smyga i högt gräs. Det här är LIVET, tycker Frodo.
//Mona
Vi firade tillsammans med svågern och hans familj, som bor i en stuga alldeles intill oss (med svärmors hus emellan och stora åkrar, ängar och hagar runt omkring). Frodo uppförde sig jättefint, hälsade på alla gästerna som han inte kände, låg still större delen av festen och fick så många gulliga kommentarer så det var inte klokt.
Sill och potatis lockade honom inte särskilt, så han låg snällt ute på altanen och vilade större delen av kvällen.
En av gästerna satte sig i en kajak som låg på trädäcket och då rusade Frodo dit för att slicka honom i nacken. Vilken hälsningsgest!
Jannes storebror fick agera huvudkudde senare på kvällen, när Frodo ville lägga sitt huvud på hans fötter och sova.
Sunrise Zara, welsh terrier - bilden har jag tagit från welshterrierklubbens hemsida.
En av gästerna hade med sig en welsh terrier som tydligen var lite ömtålig och hjärtsjuk. Han var bara två år gammal. Ägarna ville inte släppa in honom till Frodo först, för vår hund är ju så stor och skrämmande. Efter en stund bestämde vi oss för att låta hundarna hälsa på varann ute på gräset.
Frodo nosade fint och terriern också - men sedan bestämde den sig för att sätta Frodo på plats. Han jagade Frodo in i bärbuskarna, där Frodo lade sig platt och tryckte. Han bet och skällde. Till slut sa jag att visserligen ska ju hundar få sköta hälsningsproceduren själva och terriern ÄR ju äldre - men det var inte kul för Frodo att bli så trakasserad. Hunden låstes in i bilen och Frodo gick tillbaka till stugan.
Senare på kvällen släpptes terriern in i stugan och det funkade i ungefär en minut. Sedan hade den jagat in Frodo i köket och fått honom att lägga sig med strupen uppåt och därefter nafsade han och hoppade (!) mot vår hunds kropp.
Frodo skrek så där läskigt som när Jack Russell-terrierna hoppade på honom och denna gång rusade Janne och Adam fram: Janne tog hundens ben och Adam tog dens svans (!) och höll upp den i famnen. Frodo rusade in under bordet och gnydde och sedan kom han upp i soffan där han försökte ta skydd bakom mig.
Terriern åkte ut i bilen igen. Alla gästerna sa "stackars lille Frodo!" och gullade med honom. Ägarinnan till terriern var trevlig och tog det hela bra, men sa "ingen skulle tyckt att det var så sött om inte Frodo varit så STOR och valpig - en LITEN hund som gör så är minsann inte söt". Men det tror jag hon har fel i.
Vi tror inte han har fått några men vare sig fysiskt eller psykiskt.
Något som däremot HAR gett ärr, är en konfrontation med taggtråd... Av den anledning kallar vi numera Frodo för Scar. Alla ni som sett Disneys "Lejonkungen" minns säkert den elake kung Scar med sitt ärr tvärs över vänsterögat:
Frodo var ute på upptäcktsfärd i en kohage, när Linus ropade på honom. Nuförtiden kommer Frodo varje gång vi ropar - även om han är långt borta. Han rusade genom kohagen i full fart och verkade inte komma ihåg att det fanns taggtråd runt hela kohagen. Taggarna repade honom på varsin sida om vänsterögat, precis som på Scar, med några millimeter till själva ögat. Dessutom såg Linus att taggarna repade utmed ryggen på honom, men det har vi inte sett några sår efter.
Vi har tvättat och rengjort med varmt vatten och tvål och steril koksaltlösning och sedan hållt hunden ifrån allt snusk (läs: kobajs) sedan det hände, för att såren skulle läka fint. Nu har de läkt och nu ser man tyvärr att det är två vita ärr kvar. Jaja. Det hade kunnat vara värre! Han hade kunnat bli blind.
Mer om Frodos sommarlov en annan gång! Han mår bra och har ett fritt och härligt liv, så någon terrier och ett par ärr vid ögat är överkomligt. Han ÄLSKAR att springa fritt, jaga fjärilar, tugga på bollar och smyga i högt gräs. Det här är LIVET, tycker Frodo.
//Mona
