35. Gå på en knögglig makadamväg
Mestadels har vi gått på vägarna ute på Järvafältet; de enda som vi har som inte är väggrus eller asfalt.
36. Stå högst uppe på en bergsknalle
I somras klättrade Frodo på öar och berghällar vid havet. Nu under hösten har han fortsatt klättra i berg här hemma - han är verkligen inte feg utan verkar tvärtom njuta av att springa på klippor och stenar.
37. Gå till en hundrastgård
I mars och april gick vi till en hundrastgård några gånger, men den är tråkig och det är sällan några hundar där. Vi har försökt gå dit igen i augusti men det känns som bortkastad tid.
En stor tråkig rektangulär gräsmatta med en ful parkbänk. Inte en sten, inte ett hinder, inte ett enda träd - inte ens en liten konstgjord kulle att springa uppför. Bara hundbajs och gräs överallt. Nej, det är inte vår grej.
38. Gå fritt i skogen bland blåbärsris och stubbar.
Innan sommaren - fram tills han var ett halvår gammal - vågade vi bara släppa honom hemma eller i inhägnader och litegrann på prov på andra ställen. Efter sommaren, när vi kom tillbaka från västkustens klippor, har Frodo fått springa lös varenda helg bland blåbärsris, mossa, snår och stubbar. Han älskar det! Och han är jätteduktig på att alltid hålla sig kring oss. Fem dagar i veckan är det promenader i koppel men två dagar i veckan är det timtal med fritt spring i skogen!
39. Hoppa över en stock eller ett nedfallet träd
Han fick ju inte hoppa när han var liten, men vi provade att låta honom skutta över låga stockar i skogen. Han tyckte det var roligt men lika ofta kröp han under eller försökte kliva upp på stocken och hoppa ner. Nuförtiden ser man att han tar sats och flyger över nedfallna trädstammar även när de är ganska höga.
40. Gå uppför och nedför en spiraltrappa ute
Vi har många spiraltrappor i metall här, i synnerhet över järnvägen och den stora vägen - där fotgängarna går på broar över istället för i tunnlar under. Frodo har tränats i att gå i dessa genombrutna spiraltrappor sedan han var några månader. Lite läskigt är det, för man ser ju hela tiden marken genom trappstegen...
Trapporna är också så snäva så man kan inte gå två personer i bredd, vilket gör att en så lång hund som Frodo har lite svårt att "ta kurvan" ibland. Han har övat säkert var och varannan vecka sedan vi fick honom - och även om han går utan att protestera är det helt klart så att han föredrar solida trappor där man inte ser marken.
Han stannar ofta och tittar ner, ruskar på sig som om det vore obehagligt och puffar på mig som om han tycker att jag ska ge honom en godis för besväret.
41. Lyssna på tågen
Jag trodde hundar tyckte det var obehagligt med vidunder som dånar förbi i flera hundra km/h, med gnissel och tjut och ibland höga tutanden. Men Frodo har aldrig en sekund visat någon rädsla för pendeltåg, snälltåg, X2000-tåg, Arlanda Express-tåg eller ens de tunga, långa godstågen med timmer...
Vi bor ju nära järnvägen och han har hört tågen varje dag hela sitt liv sedan han kom hit.
42. Gå igenom automatiska dörrar
Redan i mars gick vi igenom pendeltågsstationen där dörrarna öppas och stängs automatiskt med hjälp av en rörelsedetektor. Frodo tyckte det var jättekonstigt att dörrarna var stängda men öppnades när han gick fram till dem - och sedan stängdes igen.
Men det var första gången, sedan har han inte ens tittat åt dörrarna alla andra gånger då vi har gått igenom tågstationen.
43. Hoppa upp på bänkar i parker etc.
I april fick jag honom att hoppa upp på en bänk men han ville inte sitta still utan skulle genast ner igen. I augusti hoppade han lätt upp på parkbänkar och sedan dess har han gjort det när man säger åt honom (men sällan av sig själv). Stora stenar ska han däremot alltid upp på!
44. Lyssna på flygplanen
I februari då han just kommit hit flög en polishelikopter på låg höjd rakt över vårt hus och någon vecka senare kom ett litet sportflygplan rakt över oss - åter igen på låg höjd - och båda gångerna stannade Frodo och glodde uppåt. Rädd är han dock inte!
I mars åkte vi ut med pyttelilla Frodo till Arlanda och stod vid fraktflygplanens startbanor då planen flög rakt över huvudet på oss. Frodo tittade intresserat men var totalt orädd och verkade mest glad över att vi hade med oss några gamla Frolic...
I maj åkte jag till Bromma flygplats, där man kommer otroligt nära flygplanen. Vi stod där en lång stund och tittade på alla flygplanen men Frodo lade sig ner på asfalten och kunde inte begripa vad vi hade där att göra.
Vi bor ju under inflygningsstråket till Arlanda så han hör dagligen flygplanen. Vi människor har slutat höra dem, för vi är så vana. Kanske slutar hundar också lägga märke till sånt som de hör varenda dag.
//Mona
