I helgen har jag alltså plockat undan det mesta som är Frodos. Det tog en månad innan jag en orkade tänka tanken.
Det svarta filtlådan i tamburen finns kvar, med några få saker i. Det var den här som Fanny rotade i och hämtade upp reflexvästen från botten. Jag har sparat de koppel som vi gillar att använda och det rosa halsbandet som Dea alltid har när hon är hemma hos oss.
Alla oanvända spårpinnar som Janne sågat till och alla snitslar. De tuggade och fula pinnarna har jag kvar framme, för jag kanske vill lägga ett spår till en lånehund eller till Siri någon gång. Frodos spårsele lade jag i samma kartong.
Den här lådan var svår... De tre "Pentapull"-leksakerna som han älskade så mycket och bet sönder. Det oranga lejonet, den bruna anden och den gula ekorren. Egentligen är de ju värdelösa att spara till en valp, trådiga och trasiga som de är, men jag kan inte förmå mig till att slänga dem. Jag lade undan de flesta bollarna också men sparade några leksaker framme.
Sedan var det dags att tömma min speciella ryggsäck som jag har till sökträningen. Där låg en massa snusdosor som jag inte orkat diska. Nu har jag en hel påse med rena snusdosor som väntar på att få följa med ut på nya äventyr. Känns inte som någon idé att slänga dem, för jag kommer att behöva dem någon gång - frågan är bara hur långt in i framtiden.
Vi gillar ju inte inomhusutställningar, men här är skörden från de få utställningar han var med på. Den vita CACIB-rosetten tror jag är den finaste. Egentligen bryr jag mig inte om de här rosetterna men nu ligger de i en kartong och allting är snyggt uppmärkt och undanplockat i Frodos eget skåp.
Ylledoftande uppletandeföremål, sökrullar och en onödigt välanvänd apport... Det känns hårt att plocka undan grejerna till vår bruksträning, nu när vi hade sånt flyt.
Den blå fleecevästen som jag sydde själv i Friluftsfrämjandets färg och satte fast mängder av broderade märken och små terminsmärken av metall på. Han hade den när han fick följa med mig ut med Mullebarnen eller när han var med Adams frilufsargrupp.
Värmetäcket av dubbla lager fleece och ett IKEA-tyg som jag sydde någon av de första vintrarna har jag använt när vi tränat på vintern och hundarna har fått vänta i bilen.
Det fina tjänstetecknet som jag lät brodera på MACH med ett eklöv och hans namn i den där chockrosa färgen som grabbarna bestämt att vi skulle ha på alla Frodo-grejer. Den fina SBK-västen klarade jag inte av att tvätta, det var helt omöjligt. Den luktar Frodo.
Jag har förut sytt en kudde åt Adam, stoppad med Frodos underull. I höstas samlade jag ännu mer underull, och i plastpåsen finns material till en ännu större kudde. "Det är mycket DNA!" sa Adam förhoppningsfullt och jag misstänker att han syftade på Jurassic Park och att vi skulle kunna göra en Frodo-klon...
Några veckor innan Frodo dog köpte jag två stora säckar Pure Natural torrfoder. Han hade fått smaka av Dea tidigare och tyckte det var gott. Egentligen var det dyrare än ProPlan-fodret som vi brukar köpa, men jag tyckte att det lät som ett så bra foder så jag valde det här nya istället. En vanlig för stora vuxna hundar, en "light" med kalkon. Han fick omväxlande varannan sort.
Om man köpte de stora 15-kilossäckarna så fick man en tunna att ha maten i - toppenbra! Tättslutande lock och snäppspänne. Jag köpte mat för 1.200 kronor och fick två stora tunnor som jag märkte upp. Kände mig väldigt nöjd över något så banalt och världsligt.
Nu har jag mat som bara står här till ingen nytta. När Dea bodde här en vecka nyligen fick hon smalmaten både till frukost och middag hela veckan så i den hinken har nivån sjunkit rätt ordentligt. Vem jag ska ge den andra, fina maten till vet jag inte. Och i frysen ligger dyra MUSH-rullar som inte håller i all evighet.
Ett av de allra sista fotona på Frodo. Han springer glatt mot mig efter att jag och Janne skickat honom i skytteltrafik mellan oss på en långpromenad uppe vid Runsa. Tänk att han tyckte det var så kul att höra "Hit!" och springa mellan oss! Det är möjligt att han var dödssjuk redan här och det är möjligt att han tog ut sig alldeles för mycket, men han var lycklig - det vet jag.
//Mona
2 kommentarer
Bitte
18 Apr 2016 19:01
Det här inlägget kunde jag inte läsa klart på dagen, kan inte sitta och grina på jobbet. Så fruktansvärt jobbigt det här måste ha varit! Jag lider så med er.
Jari
18 Apr 2016 19:48
Ord kan inte beskriva det jag känner när jag läser dina inlägg från igår och idag. Så starkt och vackert!
Kommentera