Först sa pojkarna att de inte ville ha några beauceroner i huset, det skulle bli en för jobbig påminnelse. Men veckan efter att Frodo dött fick vi i alla fall låna syster Fanny - jag räknade med att grabbarna skulle gå i skolan och inte hinna umgås med henne, och jag ville gärna ha hundkompis i huset.
Det var väldigt läkande att ha henne här, de (tre?) dagar vi fick låna henne. Hon är lik Frodo fysiskt och i sättet men hon ÄR inte han och hon är dessutom så välbekant att det är omöjligt att se henne som ett substitut till vår egen hund.
Hon och Frodo har bokstavligen följts åt genom livet. De har på varsitt håll gjort olika saker och levt olika liv, men tillsammans har de haft ett självklart syskonförhållande som inte brutits sedan valptiden i Hjortkvarn. Det längsta de varit ifrån varann var de månaderna då Fanny var dräktig och sedan mamma - då fick de inte träffas - men det tog inte lång stund när de sågs igen så var de igång med sitt vänskapliga brottande och bråkande.
När Fanny kom in i vårt hus sprang hon omkring som en blådåre. Alla rummen, gång på gång, varv efter varv. Det var så uppenbart att hon letade efter sin bror! Vi människor var inte alls intressanta, hon var BARA på jakt efter brorsan.
När hon sedan blev lämnad kvar här (Jari åkte till jobbet och vi skulle passa henne hela arbetsdagen) fortsatte hon att leta. Det var alldeles för känslomässigt jobbigt för mig. Hon letade bakom dörrar och i alla rum, hon tittade bakom soffan, hon sprang upp på övervåningen. Hon gick in i Frodos bur som är helt öppen och transparent, men han KUNDE ju ha gömt sig där!
Fina, fina syskonen F!
Det har varit ren glädje att ha Fanny här. Hon är så lik Frodo i det mesta, så det är en tröst att ha henne. Hon har det där lite riviga och inte alltid sockersöta, precis som brorsan. Och hon hänger glatt med på allt man föreslår, precis som brorsan!
Även barnen tyckte att det var roligt att ha henne här, när det väl kom till kritan. Hon beundrar ju dem kopiöst! Svassar runt kring dem som om de vore idoler. De leker med henne och hon har jätteroligt. Det tråkiga för mig är att hon föredrar att ligga på mattan på övervåningen och glo på Janne när han programmerar framför att ligga i hundburen i mitt rum när jag jobbar. Men å andra sidan har hon varit ett fint promenadsällskap och jag har övat lite dog parkour med henne.
Jag tyckte det var jobbigt att gå samma slingor som med Frodo men bestämde mig för att jag MÅSTE göra det i alla fall. Och när Fanny gick så himla fint bredvid mig så kändes det inte så tungt som jag hade trott. Vi kollade på samma saker som jag och Frodo brukade göra.
Nu ska vi få låna Fanny på tisdagar och onsdagar. Hela familjen ser fram emot det. Tyvärr blev Fanny sjuk med magont och kräkningar så hon kunde inte komma hit - och det var sämsta tänkbara tajming, kan jag säga... Vi var väldigt oroliga och tyckte det var fasansfullt att Fanny blev så sjuk att hon behövde åka till veterinären så kort efter att vår egen hund dött.
Sist vill jag bara berätta om en händelse som betydde mycket för mig. En eftermiddag när Fanny hade varit här hela dagen och fått massor av aktiviteter, stimulans, klappar och uppmärksamhet, så låg hon och vilade i vardagsrummet medan jag och Janne drack te i köket. Jag hörde att hon reste sig och gick ut i tamburen där vi har mat- och vattenskålarna och en svart filtlåda med hundprylar.
Sedan hörs det välbekanta ljudet av någon som bökar i lådan där vi har alla koppel, halsband och leksaker. "Hon letar efter en boll förstås!" tänkte jag och kollade i de stora speglarna som vi har som garderobsdörrar i tamburen. Det jag såg var helt osannolikt:
Fanny som rotade i lådan och hittade Frodos rosa Hurtta-reflexväst, och tog den oändligt försiktigt med framtänderna, lyfte upp den och lade den på golvet - och stod och DROG IN djupa andetag av den. Jag och Janne satt båda två med tårar i ögonen och tjuvkikade på henne i spegeln. Hon stod en lång stund och andades sådär som en blåsbälg. Sedan - jo, det här är sant! - tog hon västen fint med framtänderna och lade tillbaka den i lådan.
Det var helt blicktyst vid köksbordet då. Vi var helt förstummade.
//Mona
1 kommentarer
Bitte
18 Apr 2016 18:51
Alltså den här episoden med Frodos reflexväst är så rörande, Fanny älskade verkligen sin bror och saknar honom uppenbarligen mycket! Trodde inte hundar funkade så.
Kommentera