En dag åkte vi till ett vattenfall som jag blivit tipsad om av en annan friluftsfrämjarledare: Ramhultafallet på gränsen mellan Västra Götaland och Halland. Det var en riktigt lyckad utflykt! Jag, Janne, Linus, Adam och Frodo - Joel var redan hemma i Sollentuna.
Först fick vi gå rakt uppåt på en smal stig kantad av ormbunkar.
Jag gick förstås sist med kameran.
Efter ett tag började man se de fantastiskt vackra stenarna, klippblocken och bergsformationerna. Jag tror att bergarten hette något i stil med Hallandsgnejs.
Frodo tyckte det var spännande att åka till ett nytt ställe.
Titta så märkliga stenblock! Som om det var enorma skivor av sten, lagda på varann och sedan knuffade lite åt sidan.
Linus skulle naturligtvis sitta längst ut på kanten med 300 meter stup nedanför sig. Så typiskt honom! Han har varit sån ända sedan han lärde sig krypa och gå, ALLTID upp på högsta höjderna, alltid balanserandes i någon trädtopp eller hängandes ut över något stup. Det ser ju lugnt och fint ut, men kameran förtäljer inte att mamman stod och skrek "NU GÅR DU TILLBAKA FRÅN KANTEN!" medan hon fotograferade...
Sedan skulle den andra bergsbestigaridioten OCKSÅ ut och balansera...
Janne undersöker varifrån vattnet kommer, som sedan rinner ner och bildar själva fallet. Adam sitter på en fin klippavsats.
Frodo hittade klart, kallt vatten överallt och drack hela vandringen igenom. Han har ju en förkärlek för det där med att dricka rinnande vatten istället för stillastående.
En trång grotta.
Frodo vaktar småhussarna.
Längre fram än så här vågade jag inte gå för att kika ner över kanten.
Vi klättrade ner från höjden och kom till sjön Lygnerns strand. Det är från denna härliga sjö som vi får vårt dricksvatten ute på Råö (trots att det är många mil emellan). Vattnet är prisbelönt och har flera år vunnit utmärkelser för Sveriges bästa vatten. Och det ÄR gott!
Här kommer båten Isa af Lygnern på guidad tur.
Adam, Frodo och Linus i en stentrappa i skogen.
Överallt växte ekar. Hela skogar av ekar!
Frodo drack från sjön också.
Vi vandrade i flera timmar.
När vi kom tillbaka till bilen valde vi att följa denna gammelmodiga skylt för att se hur vattenfallet såg ut nerifrån.
En rallarros.
En gammal kvarnsten.
Fallet.
Janne.
Jag får lust att dricka upp hela sjön!
Tyvärr var det inte så mycket vatten i fallet när vi kom i augusti. Det är tydligen mycket häftigare i april.
En sista blick på Lygnern innan vi åkte hem. Det är en stor och väldigt djup sjö. Ser så kall ut!
Nästan osannolikt vykortsfint, tyckte jag. Men ser det inte rätt så skånskt ut?!
Stannade på hemvägen för att titta på utsikten.
På väg mot Fjärås. Här börjar det bebyggas. Stora, lyxiga villor på tjusiga tomter med utsikt över sjön.
//Mona
Kommentera