Frodo, framför allt

Här kommer några fler bilder från Aleas dag hos oss, mest för Sara antar jag.

 

Tyvärr så gillar inte Frodo valpen vidare värst mycket. Det är tråkigt att se. Jag blir uppriktigt ledsen över det. Alea är en rar och gosig hund! Hela familjen tycker om henne.

 

Visst kan hon vara jobbig men sånt brukar ju Frodo ha överseende med. Nej, tyvärr så blev det lite fel från början. Alea kom hit på besök när hon bara var tio veckor och då var hon rätt pestig mot Frodo: kaxig och tuff, inte alls undergiven, slängde sig inte på rygg.

 

Han försökte sätta henne på plats, men hon betedde sig inte alls som han är van vid. Till slut röt han i ordentligt och då skrämde han nog henne rejält - och hans hörntänder verkar ha rivit upp ett litet sår i hennes öra, för Sara såg ett litet blodigt märke när hon kom hem. Det hela slutade alltså med att han var riktigt trött på henne och hon var rädd för honom. 

 

Sedan träffades vi för att ta en promenad någon vecka innan vi skulle passa henne. Då var Frodo rent ut sagt otrevlig. Tanken var ju att släppa dem lösa i trädgården så de skulle hälsa, men jag hade kopplet på för att vi skulle gå på promenad. Tack och lov, för han slängde sig ut mot henne och visade alla tänderna och såg ut som att han tänkte äta upp henne. Jag blev livrädd. Sara höll sig mycket lugnare. Hon hade sett Frodo framifrån och sa att han reste inte ragg, såg inte elak ut i ögonen, inte hade böjt svansen över ryggen och mest verkade vilja demonstrera makt. Jag däremot var övertygad om att han tänkte döda valpen...

Janne tyckte jag var sjåpig, men när Sara kom tillbaka två dagar senare krävde jag att han skulle vara med. Frodo hade morrat mot Alea på ett sätt som jag känner igen som RIKTIGT otrevligt. Värre än att visa tänderna. Även den gången triggades Frodo igång av att Alea låter så mycket - hon skäller på honom, piper och snackar. Så länge hon är tyst verkar han kunna strunta i henne. Han gjorde ett till utfall och stackars Alea såg vettskrämd ut. 

 

Efter en lång stund vågade vi koppla loss hundarna, beredda att slänga oss emellan om något skulle hända. Jag kastade en fotboll till Frodo och då valde han helt bort valpen. Vi höll på så en lång stund och hundarna fick beröm och godis när de kunde stanna upp, se varann och bara "vara". Hålla sig lugna och lite för sig själva. Frodo brydde sig enbart om bollen. Alea sprang efter samma boll, och sedan SLÄNGDE hon sig undan när Frodo kom dånande med bollen. Stackars lilla tjejen! Men Frodo var totalt ointresserad av henne då.