Gissa om Frodo blev glad när vi äntligen fick passa syrran Fanny förra veckan!
De där två, alltså... De "pratar" likadant, de beter sig likadant, de funkar likadant. Det är rent skrattretande att se! Och de har umgåtts hela sina liv även sedan de flyttade från Hjortkvarn och sånt märks.
Fanny i vår trädgård. Vi trodde att vi hade gömt alla bollar men naturligtvis lyckades hon hitta en ändå. Det blev dock ingen lek med bollar förrän nästan när hon skulle åka hem på kvällen, för annars hade vi väl inte fått göra annat.
Dagen började dock med att jag (vi, Bitte var också med) fick se det närmaste ett hundslagsmål jag någonsin sett. Frodo har gjort oräkneliga utfall mot andra hundar och även råkat ut för det hundratals gånger, men det är en annan sak.
Den här morgonen började med att den olycksaliga knallrosa gummi"pinnen" låg på vår förstukvist och båda hundarna böjde sig ner exakt samtidigt och tänkte ta den. Båda morrade på den andre. Sedan var det i full gång. Man hann inte se vem som gjorde vad, de satt ihop som ett svart trassel - som Yin och Yang fast inte hälften så harmoniska... - och morrade och högg och klippte med käftarna och brottades.
Både jag och Bitte gapade på dem men det struntade väl de i. Det här är ju syskonen F, de vet såklart bäst själva.
Det intressanta (om man nu kan säga så medan ens hund attackerar en annan, som gör exakt samma sak tillbaka) var att de inte verkade bita varann på riktigt. Det var mest en massa slem på halsen och öronen på dem, jag såg inte att de träffade en enda gång. Ändå såg man mängder av vita, vassa tänder. Tror det var en styrkemätning om vem som egentligen bestämmer. Frodo backade lite och då slutade bråket som i ett trollslag.
Det trista var att även om de höll sams och var hur trevliga som helst hela resten av dagen så lekte de inte sina brottningslekar efter det. Frodo gick undan om Fanny buffade till honom sådär som han egentligen tycker är roligt.
Fanny väntar på Linus. Jag tror hon älskar Linus. Hon stod och SKREK i tamburen när han gick iväg till sin trafikskola, sprang och letade efter honom, tittade ut genom alla fönstren på bottenvåningen och satte sig sedan och väntade på honom... (Hon fick sin belöning. Det sista hon fick göra innan hon åkte hem var att Linus lekte med henne och kastade boll.) Likadant med Adam, som hon bevakade som en hök så fort han var i närheten. Och Linus hoppade hon upp i knäet på när han satt i soffan.
Sedan var det helg och vi skulle åka till beauceronlägret i Fäboda utanför Mariefred, där jag nu varit vartenda år sedan ett halvår innan Axi ens parades med Bataille. Den här gången hade vi tänkt testa Nosework bland annat, men så bestämde vi att vi skulle åka till landet och lägga i båten istället. Om man inte gör det innan den sista juni så blir man av med båtplatsen.
Frodo är en dröm att ha med sig på bilresor. Han uppför sig hela tiden, sover mest, piper aldrig, är trevlig mot folk på rastplatserna och gillar att äta McDonalds-pommesfrites.
Tycker vår gräsmatta på landet mest påminner om en äng.
Lycklig, lycklig hund.
Jag är helt säker på att Frodo fick en underbar helg, trots att han missade det årliga beauceronlägret i Mariefred (som vi hade sett fram emot i månader). Här ligger han under ett körsbärsträd, i den enda skuggan som fanns, och gnager på ett stort märgben. Gräset döljer honom nästan helt. Han låg där i 2,5 timmar!
Vissa andra fick däremot jobba tills de fick blåsor i händerna.
Ja, man får ha så här extremt fula kläder när man är på landet.
Några ton med torrt gräs. Vi hade fantastiskt väder hela helgen och det var helt underbara dagar trots att man var så trött så man stupade på kvällen.
Skönt för honom att vi jobbade, åt lunch, jobbade, fikade, jobbade, kollade på nyheterna - och hela tiden fick han ligga ute i det höga gräset utan att vi en enda gång sa "Du måste komma in, för nu går VI in".
Någon fågel har byggt bo under takpannorna. Jag vågar inte gå dit och pilla nu, då kanske man råkar döda fågelungarna. Är väl bäst att låta dem bli flygfärdiga först, innan man lyfter på teglet och kollar.
Hela tiden medan vi jobbade kände man den söta, lite syrliga, doften av blommande fläder. Mmmmm! Det är alldeles otroligt. Jag måste ibland gå fram till flädern och bara dra in lukten av den för det är så gott.
Det är inte ofta man ser Frodo sitta så här, men han kanske blev påverkad av Fanny några dagar tidigare?!
Först röjsågade Janne (som en lie) och jag räfsade ihop de långa grässtråna. Sedan klippte jag med gräsklipparen inställd på högsta höjden medan Janne slängde undan de enorma gräshögarna. Frodo gjorde absolut ingenting.
Vilda rosor i trädgården.
Vilda kaniner i trädgården.
Tam hund i trädgården.
Båten, som heter Nanna men på myndighetsspråk Alf, funkade i år hyfsat bra efter förra årets incident då den sjönk till botten i hamnen. Ny (begagnad) motor och nydragen el så nu ska den väl hålla några år till.
Vi gick ner till havet och kastade ett flytande fyrtorn (likadant som Eda har!) till Frodo, som sprang ut och simmade efter det. Han är så lycklig så han gnisslar när vi går ner till havet. Lårmusklerna spänns som på Tarzan när han släpar oss ner till hamnen. Jag har inte en chans att hålla i honom.
Den förb.....de Gyllenhammar låter precis hela havsutsikten slyas igen. För varje år blir det mer och mer träd - förut några år sedan var det mest lite sly i en kohage. Däremot har han kalhuggit framför sitt eget hus ner mot vattnet. Men, men. Det är ett i-landsproblem och jag skulle inte reta mig på det om det inte vore för att det är just Gyllenhammar, för han springer omkring som en liten brukspatron och kör med alla boende här.
Nu är vi hemma igen, jobbar undan och ska fixa klart i huset så att vi kan åka på riktig semester.
//Mona
Kommentera