Sådär! Ett halvår från helvetet, ungefär. Det började vid trettonhelgen och tog väl slut nu. Puh. Kanske kan man få lite carpe-diema lite, eller vad de brukar säga i "Solsidan".
Barnen har pluggat, pluggat, pluggat - det är knappt så man sett till dem. Det är läxor, prov, tentor och betyg för hela slanten. Resten av tiden är de ute och tränar (inte med Frodo) eller spelar dataspel (inte heller med Frodo). Janne sitter och programmerar sisådär 20 timmar om dagen och jag gör mitt bästa för att dra in pengar till familjen (ingendera inkluderar Frodo). Suck.
Huset är kroniskt dammigt, stökigt, skitigt. Det spelar ingen roll att vi tvångskommenderar barnen att göra betydligt mycket mer nuförtiden (Frodo hjälper inte till). Vänner har vi inte hunnit umgås med särskilt mycket alls, knappt ens ringa (finns det tid över så läggs den ovillkorligen på Frodo). Landstället står väl och förfaller - jag fick just en bild från min svåger imorse och det ser ut som en djungel där.
Nu börjar jag i alla fall se slutet på allt detta arbetande. Alla tre grabbarna har sommarlov. Det är betydligt lugnare denna vecka än det har varit under hela vårterminen.
Trädgården här i stan är mest grus och sten i vanliga fall, men nu är den grön och lummig av brännässlor, maskrosor, tistlar och någon klibbig slingerväxt som har tagit över alla rabatter.
Min stora skräck har ju varit att Frodo ska bli uttorkad igen, som hände för två (tre?) år sedan, just på försommaren. Den gången fick han dropp. Tyvärr verkar samma sak ha hänt igen. Ändå har vi alltid en stor skål med kallt rent vatten i tamburen.
Jag och Janne firade att vi varit ett par i trettio år. Sonen fotade.
De här alliumblommorna är lökväxter så de kommer upp oavsett om man bryr sig om sin trädgård eller inte...
Den här bilden var det många som hade roligt åt på Facebook. Jag som tyckte jag hade stängslat av så bra! Men beauceroner överlistar en alltid... Frodo mumsar gräs och pinkar på de nyplanterade syrénerna. Några av dem har redan dött av att han knäckt dem när han ska fram till det godaste gräset eller så har de frätts ihjäl av hans kissande. Nu får det vara nog! Syrénerna är dyra och dessutom vill jag genast ha insynsskydd mot den ilskna grannen - Frodo får hålla sig på andra sidan av "stängslet".
Från vänster: Dea, Eda och Frodo.
"Den är faktiskt min! Nej, jag hade den först!" Härligt att se tre fullvuxna beauceroner som är så sammansvetsade och leker så fantastiskt fint ihop!
Andreas kastar boll till de leksugna hundarna.
Min hund fångar bollen. Annars är Eda fortfarande den som hoppar högst!
Adam tävlade i P15 i SAYO, den stora friidrottstävlingen för ungdomar och satte nya personbästa (80 meter) och fick medalj (längdhopp). Frodo var inte med, men vi skämtade om att han nog gärna skulle sprungit på de här sköna löparbanorna och hunnit först i mål.
Mycket nöjd Adam har just fått höra sitt namn ropas upp i högtalarna för att han gick vidare från sitt heat och fick vara med i finalen.
Nu har vi två sprinterlöpare i familjen - Joel och Adam - men Linus har ju också alltid varit snabbast i klassen och snabbast i skolan och vunnit "skoljoggen" och andra tävlingar de haft så vi har ju en bra laguppställning om vi kunde få grabbarna att engagera sig i hundtriathlon. Men nej.
Hela min uppväxt hade jag ett fint rönnträd utanför mitt sovrumsfönster - och i vårt nya hus har jag återigen en vackert rönn som växt sig två våningar hög.
Frodo är alltid med mig i tvättstugan. Det är hans favoritställe. Där ligger han bland smutstvätten och sover bättre än någon annanstans, med ljuden från tvättmaskinen och torktumlaren och matte som viker kläder. Här hade någon av sönerna slängt ner hela sin säng (mer eller mindre) för tvätt. Mysigt, tyckte Frodo.
Vår fina student! Tolv års skolgång och jättefina betyg från Teknisk program på samma gymnasium som jag själv, Janne, hans mamma (!), min lillebror och så många andra vänner gått på. På studentdagens morgon ville Linus posera i nyinköpta kläderna och sa själv att han gärna ville ha med Frodo på en bild.
Det är groteskt mycket pyssel med stora kalas. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ner på att köpa mat, planera mat, laga mat, duka fram mat... låna bord och stolar, pynta och fixa, städa och plocka undan. Gud vad skönt att det är flera år kvar till nästa omgång med 50-årsfester och studentmottagningar!
Att fixa med Linus student tog bisarrt mycket tid och planering. Ovanpå det var det ju andras studentmottagningar också, men det är bara roligt att få gå iväg och vara någon gäst. Knepigt dock att hitta på bra presenter. Mitt i allt fyllde Joel 21 år och vi höll på att glömma bort det (!).
Vi har som sagt haft en del problem med Frodo. Kort efter att han fått på sig fästinghalsbandet blev han väldigt trött, slö, hängig, oengagerad, faktiskt rätt otrevlig. Ville mest bara sova. Satte sig ner på promenaderna och vägrade gå vidare. Jag misstänkte pollenallergi eftersom han alltid piggnade till när det blev dåligt väder, kallt och regnigt ute. Kennelmatte misstänkte fästinghalsbandet. I bakhuvudet gnagde oron att vi än en gång kört slut på hunden och att han blivit uttorkad.
Scalibor-halsbandet plockades av och hunden duschades och schamponerades. Första veckan märkte vi inte någon större skillnad men sedan var han lite piggare och gladare igen. Dock rätt ointresserad av att leka med Jessie och Dea, loj på promenaderna osv.
Frodo ligger helst i skuggan.
Jag tyckte att hans nackskinn hängde som en sladdrig påse igen. Vi blötte all mat och bestämde att han absolut inte fick ta ut sig för mycket i värmen utan bara de dagar det var kallt ute. Sedan kom Andreas med en burk blodpulver och DÅ vände det. Frodo drack litervis och sedan - tjong! - så var han sitt gamla vanliga jag igen.
Nu får han ha fästinghalsbandet dagtid men inte då han sover; det plockas av varje natt. Och vi är jättepetiga med att han ska dricka mycket och inte anstränga sig i värmen. Ända från han var liten valp har han trivts bättre i kyla eller åtminstone måttlig vår- och höstvärme. På somrarna ser hans mest plågad ut.
Nu är han så pigg så han har sprungit med pojkarna i elljusspåret flera gånger. De har tagit med sig Jessie och Dea ut när vi har lånehundar och springer ungefär 5 km. Det är roligare för Frodo när han har en annan hund parallellt med sig, då vaknar tävlingsinstinkterna.
Mycket ovanlig syn: Dea 1) hinner före Frodo och 2) lyckas fånga bollen i luften. Det är inte ofta man ser!
En dag kom Lena med Eda på besök ihop med Andreas och Dea. Kärt återseende för både människor och djur! Beauceronerna lekte i timtal i vår trädgård.
Eda med lillebror i bakgrunden. Hon måste vara en av de mest socialt vältränade beauceroner jag känner - hon är schysst mot ALLA hundar och anpassar sig genast till flocken.
Söta Eda igen. Tyvärr höll jag på att knäcka ryggen på henne. Kastade en boll högt i luften, är ju van vid Frodos snygga sätt att hoppa snett uppåt-framåt genom luften som Stålmannen. Men Eda (och Enzo) hoppar RAKT upp som helikoptrar. Vrålhögt dessutom! Hon damp rakt ner i backen när hon fångat bollen. Jag trodde hon skulle slå i svanskotan (har hundar en sån?!) eller ryggraden. Tur nog så klarade hon landningen fint.
Andreas showar så jag ska hinna ta en bild.
Nu är det midsommarafton och vi gör inget särskilt - och det är inte ett dugg synd om oss för det. Tack och lov att vi slipper sitta i en fuktig sommarstuga och spela Fia med knuff och äta kall sill och sova på knöggliga madrasser på golvet och plocka blommor i regnblött gräs. Imorse eldade jag i braskaminen! Skulle egentligen gått ut och lagt spår med Bitte och Tove men nu slog höft-och-rygg-värken till, lagom till semestern.
Frodo har förresten varit bortlånad en dag! Tidigare är det bara Jari och Bitte som kunnat ha honom (och Lena har passat honom på landet, en Andreas en eftermiddag). Han fick vara halva dagen med Tove och halva med Christoffer när Linus tog studenten. Toppenbra för oss! Vi hade inte velat ha honom hemma den dagen, med alla gäster och all lättåtkomlig buffémat... Känns ju jättebra att det finns fler som kan tänka sig att passa honom när det kniper.
//M
Kommentera