Sådär! Nu har jag kommit ner till landet igen. Tolv dagar sedan senaste blogginlägget och det har varit tämligen hektiskt - men nu har äntligen något slags sommarlugn infunnit sig.
Väl hemma från landet under förra arbetsveckan stängde jag av ALLT och svarade knappt på mejl eller sms, utan fokuserade helt på att fakturera mina kunder. Jag har inte skickat räkningar till dem under vare sig maj eller juni, nu började det bli hög tid! Hela arbetsveckan gick åt till att redovisa vad jag gjort och för vem och hur mycket det skulle kosta, samt avsluta alla jobb jag inte riktigt hunnit klart med.
Fij-lali.
Sedan var tanken att jag skulle storstäda huset och packa, och att vi skulle träffa Bitte och Jari ihop med hundarna när alla för en gångs skull har ledigt. Men det blev inte av, för Adam blev magsjuk och var jättedålig. Ett tag undrade vi om vi ens skulle ta oss iväg till landet. Tänk om alla började kräkas?!
Söndag var dock alla friska och allt städat, undanplockat, packat och fixat efter diverse missöden. Naturligtvis slutade telefonerna att funka dagen innan (bara att strunta i, vi har ju mobilerna) och vårt nyligen lagade huslarm lade av totalt (Janne lyckades få igång det men det tog på tok för mycket av vår städdag) och gräsklipparsladden till den förbenade elektriska gräsklipparen pajade (snabbvisit på Clas Ohlsson eftersom eltrådarna spretade ut ur kabelhöljet) och diverse annat tjafs.
Joel tog tåget till Göteborg, vi andra klämde in oss i en fullproppad bil och åkte ner ungefär samtidigt.
Tyvärr glömde jag att ta med hundmaten, så framåt middagsdags var vi tvungna att svänga in på McDonalds för att köpa hamburgare till djuret. Gissa om han blev överlycklig! Han fick två specialburgare med enbart kött och bröd. Glufs, glufs, så var de uppätna! Folk på McDonalds parkering glodde, kan jag säga.
Det första vi såg när vi kom hit var att vi fått hästar istället för kvigor i vår hage i år. Frodo håller sig på behörigt avstånd. Den lilla har en munkorg och jag misstänkte att den kanske var en elak typ som försöker bita folk, men jag fick snabbt höra av ett gäng Silogårdenmänniskor att den är till för att ponnyn inte ska äta så mycket. Den är tjock redan som det är. Jag kallade den Hannibal eftersom den ser ut som Hannibal Lecter från "När lammen tystnar".
Änn-li.
Frodo kollar misstänksamt på hästarna. Han håller sig helst långt ifrån dem.
Änn-li och "Hannibal".
Den lilla tjockisen äter hela tiden.
Jag trodde att jag hade hittat en rovfågels fjäder men nu misstänker jag att den kanske suttit på en höna. Hittade nämligen en fot precis intill och den ser mer ut att ha suttit på en vanliga höna. Misstänker att det är räven som varit framme... Många av grannarna har egna höns.
De tre hästarna håller mestadels sams, men de två stora hingstarna slåss ibland: de står på bakbenen och pucklar på varann med frambenen och biter varann i halsen.
När jag fotograferade hästarna hörde jag ett illtjut uppifrån grannen (det är rätt långt mellan grannarna här, så man hör oftast inget alls): "Mammaaaaaa! Kom och titta!" och sedan en liten figur som rusade hela långa grusvägen till vår tomt. Det var grannflickan Julia, 6 år, som vi i ärlighetens namn inte har mycket alls att göra med eller känner. Har bara sett henne på håll och hälsat någon gång nere i hamnen.
"Vad GÖR du?!" ropade hon mot mig, som om jag höll på att sikta mot hästarna med ett vapen, inte en kamera.
Sedan berättade hon för mig att lilla tjocka "Hannibal" heter Bella och är hennes egen häst. Den vackra silvriga heter Fij-lali, men när jag efter att ha lyssnat på henne ett bra tag vågade nämna hästens namn som Ferrari så nickade hon och svarade att just det, Fij-lali, heter den. Det är hennes mammas. Den stora bruna är hennes mormors och den heter Änn-li, vilket jag tycker är lite komiskt för nu när jag lärt mig hur Julia pratar så tror jag den heter Henry - och det är namnet på bonden här ute, som hennes pappa AVSKYR. Det är ställningskrig mellan Julias pappa och bondfamiljen...
Frodo är så lydig så man bara häpnar. "Ligg, Frodo, ligg!" beordrar Julia och visar med handen - och hunden slänger sig ner mycket snabbare än om jag säger åt honom.
Julia och Frodo leker "Klara färdiga gå" mot bollen. Frodo vinner jämt, utom när han inte ens springer utan stannar kvar för att låta Julia vinna. (När kortet är taget kommer han att spurta om henne.) Den här dagen hade hon tagit med sig sin kompis Wilma.
"Här är bollen, tjejer. Kasta då!" säger Frodo till Julia och Wilma.
Efter den första dagen har Julia kommit hit precis varenda dag för att leka med mig (!) och Frodo. Vår hund må vara hur knäpp som helst i en del andra fall, men han är underbar med barn: Julia och han kan leka hur länge som helst och han är så försiktig med henne. Hon klappar honom och han står kvar (!), han slickar henne i ansiktet och nosar försiktigt på henne om hon ramlar.
"Frodo, ligg!"
//Mona
2 kommentarer
Jari
14 Jul 2015 09:15
Kassaflödet Mona!
Mona
14 Jul 2015 20:49
Jag vet, Jari! Det lustiga är att när jag skrev till min bokföringstjej att jag är redovisningskonsults värsta mardröm så svarade hon att hon själv inte hade hunnit fakturera för alla deklarationer än :-)
Kommentera