Frodo, framför allt

Några fina dagar i slutet av barnens jullov fick vi, innan plugget började igen igår. Blanka, tjocka skridskoisar med härlig skridskoåkning. Kollat på roliga filmer ihop och ätit ovanligt god mat. Varit på trettondagslunch hos barnens mormor och morfar och förstås Siri.

 

Dessutom hundaktiviteter:

• Sökträning i skogen, där Frodo gjorde ett riktigt bra jobb med både tomslag och att hitta figuranterna och där vi hade ett bra snack efteråt om vad som måste förbättras. Det är många smådetaljer som ska finputsas och jag vet mycket väl om vilka de är.
  Det är bra att ha vänligt sinnade träningskompisar som påpekar på ett schysst sätt: "stå inte still - gå framåt på stigen, ha hunden närmare dig, håll inte i halsbandet, låt honom inte gå i förväg" osv. När man är inne i träningen är det svårt att se sig själv. 
  
  
• Spårträning med Jessie och Fanny med varsin matte. Våra tre hundar var toppenduktiga och det är alltid lika givande att träna ihop. Framför allt att utsätta hundarna för sånt där jobbigt som att VÄNTA och ta det lugnt... Alla tre verkar resonera som att "varför får de andra ha roligt och inte jag?" när man binder upp dem. Tålamod!
  Intressant att det går så mycket bättre att spåra i skogen än på ängen. Jag fattar inte hur Frodo ska klara ett appellspår på en öppen äng där det blåser.
  
  
• 
   
  En hund som går ett appellspår. Bild från hundvett.com.
   
   
• Föreläsning om Cesar Millan. Jag och Janne var igår kväll hos en av mina kunder som höll ett föredrag för sina vänner om när hon i oktober åkte till USA och var en vecka hos Millan på kurs. Otroligt häftigt och inspirerande! Klicka på länken om ni vill se vad de fick göra.

• Löpträning i skogen. Janne och Joel har sprungit i skogen med Frodo, vilket är fantastiskt glädjande eftersom Janne knappt kunnat springa en enda kilometer de senaste åren. Först vurpade han ju och spräckte revbenen, sedan pajade knäet och det har tagit lång tid att läka efter operationen - han får lätt ont igen. Riktigt kul att de har kommit igång! 
  Det är inga långa sträckor vi pratar om (ungefär 2,5 km i spåret och ytterligare 1 km för att ta sig dit och hem) men det spelar ju ingen roll. Vi ska inte tävla.
  
  Frodo är lite knepig för han hatar sin svindyra dragsele (den norska Non-Stop-selen). Jag har nu efter lång, lång tid begripit varför och vi måste på något vis jobba med hur han ska kunna acceptera selen igen. Det är lite intressant när man ger sig tusan på att "backa bandet" och komma på vad och när något hände, som gav hunden ett negativt minne. 
  
  
  
   
  Linus har sprungit alldeles själv i skogen med Frodo och det gick jättebra. Han håller ett mycket högre tempo och DET passar Frodo utmärkt. Då blir han inte distraherad av dofter, utan springer mycket jämnare och stannar inte emellanåt. Jag var jätteorolig att de skulle träffa en annan hanhund i spåret, för jag vill egentligen inte att pojkarna ska hantera hunden om han gör utfall mot andra men lyckligtvis var det inte en enda hund i elljusspåret den kvällen.