Jag och Frodo har haft väldigt roligt med vår dog parkour (pa:kuur). Det är inte alltid jag tycker det är så kul att ha hund, men just vår dog parkour ÄR väldigt rolig och nyttig. Igår låg jag på mage på vardagsrumsgolvet och gapskrattade - sånt är värt massor och uppväger för allt det slitiga. Vi övade på något som heter "Hakan". Ska berätta mer sedan.
Frodo hoppar på klippor på vårt land.
Frodo balanserar på Gillboskolans gård.
Frodo övar med gungorna.
Frodo vågar stå en halv sekund vid den snurrande stången.
Ibland är det inte min övning, utan Frodos. Om ni bara visste hur mycket han bjuder till! Han anstränger sig så man nästan ser hur han tänker: vad ska jag hitta på nu då, vad vill hon se? Som bilden ovan och den nedan, det är hans egna idéer.
Frodo övar på att krypa under gungorna utan att nudda.
Jättesvårt innan man fattat vad man ska göra.
Frodo fick någon sorts klaustrofobi av att sätta fyra tassar i badbaljan. Två var lätt, tre kunde man muta sig till - men fyra var omöjligt.
"Å, fy tusan, jag sitter fast, jag kommer aldrig ut!"
Jag ska skriva i Dubbelsporren om dog parkour men måste fixa några fina foton först. Där ska jag berätta mer om vad det går ut på, men kort kan jag säga att det är INTE den hund som klättrar högst upp eller gör de mest våghalsiga sakerna som är bäst. Det här är till för alla hundar, även de som är sjukliga, skröpliga, gamla eller rädda. Det finns hur många berättelser som helst om hur otrygga hundar plötsligt lever upp och blir glada och tillitsfulla.
Nej, hela vitsen med dog parkour är att stärka hundens självförtroende samtidigt som man övar balans, koordination och stabilitet.
Jag tyckte att det var rent ut sagt skitsnack med "självförtroende" för en hund. Vad är det för trams? Hundar behöver inte förmänskligas. Men jag har ändrat mig, även om jag inte riktigt gillar ordet självförtroende i sammanhanget. MOD eller TILLTRO, kanske? Jag har sett så många hundar nu som faktiskt vågar saker de tidigare aldrig skulle gjort - och de mår bra av det!
Kliver mellan två björkar, framåt och bakåt.
Ibland är det löjligt enkelt för Frodo. Han hoppar ju gärna upp på bord. Jag säger inte ens åt honom, han gör det ändå. Då brukar jag hitta på något annat som är klurigt, exempelvis att ha en apportbock i munnen under tiden.
Det här ser ju busenkelt ut, men jag ska erkänna att Frodo ännu inte behärskar det. Att ställa sig mot ett träd är lätt men han sätter ner tassarna nästan genast. Stå still och visa lite tålamod finns inte...
På en låg sten kan man exempelvis få hoppa upp och sedan snurra runt. Man får ju inte godis för ingenting!
Varje vecka får man en ny övning. Det finns inga tävlingar och ingen kan bli "bäst". Alla hejar på alla och inser att vissa hundar klarar på sin höjd att sätta framtassarna på en stubbe medan andra kan klättra längst ut på ett pilträd som hänger över vattnet. Det är ju helt olika raser och helt olika förutsättningar!
Frodo är en modig hund som sällan backar för något. Men vissa saker undviker han - exempelvis när underlaget rör sig under honom. Därför har jag i flera dagar övat att han ska gå balansgång på våra utomhusbänkar, som jag har placerat så att de vickar något infernaliskt medan han går.
Alla hundar måste ha sele på sig, för dog parkour-människorna håller stenhårt på att man ska kunna stödja och hjälpa hunden. Exempelvis att hoppa ner utan att smälla i marken för hårt eller för att just hitta en god balans.
Adam fotograferade oss idag, men det var skymning ute och han behärskar inte min nya märkvärdiga kamera så bilderna är därefter. Ni får ändå en uppfattning om vad jag och Frodo gör.
Man håller bara precis så mycket i selen så att hunden känner sig trygg och kan fokusera på att själv hitta balansen istället för att vilja hoppa ner.
Det gungar rätt ordentligt och Frodo anser att han ska ha en godis för besväret.
Kolla snön på nostippen!
Plötsligt har han hoppat rakt över till den andra bänken (som står stadigt).
Jag försöker lära honom att backa. Det är svårt. Han backar men i en böj, så nu övar vi mellan bänkarna där han måste gå rakt.
Här ser man tydligt hur läskigt han tycker att det är. Två tassar går bra men bakbenen är knepiga. Han verkar uppskatta att jag håller i selen, för då genomför han övningen istället för att hoppa ner.
Duktig!
Ser ni tassavtrycken i snön på bordet? Jag sa "Kryp" och då hoppade han jämfota upp på bordet och sprang ner på andra sidan...
Lite bättre instruktioner!
Jag fattar om det här ser löjligt ut MEN det är filttassar på alla stolsbenen och ett blankt parkettgolv, så stolen flyttar sig när hunden trycker sig mot den.
Här går jag in och håller emot med benen, så att inte stolen glider mer.
Det är möjligt att alla andra hundar tycker att det är lätt att sitta på en smal IKEA-köksstol, men inte Frodo. Har sett hundar som balanserar mycket bättre, men å andra sidan är det ju ingen tävling. Här får jag hjälpa till lite, för han tycker det är läskigt att klättra upp på stolen.
Duktigt!
Hoppat ner och klättrat upp igen. För varje gång går det ju bättre.
Jag tycker att han är modig som utmanar sig själv! (Jag tvingar honom aldrig.)
Den där "Hakan" som jag skrev om inledningsvis är en av dog parkourens svåraste uppgifter: hunden ska lära sig att lägga hakan mot allt man pekar på: ett trappräcke, ett cykelställ, en betongkloss, en trädstam, golvet, en trave böcker - allt möjligt har jag sett på bild. Frodo fattar inte alls vad jag vill så jag får ligga på golvet bredvid honom och lägga hakan i parketten och klicka så fort han själv lägger ner huvudet. Det är garanterat vår svåraste övning (och det tyckte många andra också).
//Mona
1 kommentarer
Kiki
04 Feb 2015 09:44
Det ser så himla kul ut! Och bilden på Frodo sittandes på köksstolen med svansen hängande över kanten är bedårande=)
Var får ni era uppdrag ifrån? Är du med i ngn träningsgrupp?
Kommentera