En affärsbekant stickade ett par sköna sockor till mig som tack för snabb hjälp med en logga!
I mitten av oktober blev det plötsligt väldigt kallt, frostigt och fint.
Gräsmattan fylldes av lönnlöv.
Dea var fortfarande kvar hos oss.
Ogräset är vackrare med rimfrost än utan.
Nypon.
Höstastrarna som inte längre finns kvar eftersom vi var tvungna att gräva upp hela rabatten för att gräva ner en elkabel...
Dea slickar på ett märgben i Frodos bur.
Tänk vad man kan göra med lite motljus!
Frodo njuter av höstkylan.
Vår egentligen väldigt fina övervåning som är helt outnyttjad och som jag LÄNGTAT i flera år efter att kunna inreda som ett bibliotek. Nu står barnens gamla bokhyllor där, flyttkartonger med böcker, gamla spel som ingen spelar, tavlor som inte är upphängda på väggen. Bara en stor matta som ingen ens leker på... Synd på ett så ljust och vackert rum.
Sedan blev det november och Jessies matte och husse åkte till andra sidan jordklotet på semester. Först bodde Jessie hos sin "mormor" och sedan alternerade hon mellan oss och familjen Harju (de hade henne fredag eftermiddag - måndag morgon, och vi alltså från måndag morgon genom arbetsveckan fram till nästa fredag eftermiddag, i två veckor om jag minns rätt). Frodo tyckte det var toppenkul att få ha Jessie här igen, det var länge sedan sist!
Det är lite jobbigt med Jessie att hon alltid måste gå omkring och bära på något i munnen. I synnerhet grabbarnas strumpor... Här har hon smitit in i Joels rum för att nalla några gamla använda strumpor, men han hann se henne och ropade på mig. Jessie fattar inte alls varför hon inte kan få gå runt med pojkarnas gympaskor och strumpor.
Hundar ska ju inte få vara i sängen. Men Jessie är så gosig så det är svårt att säga nej.
"Sitt fint så får ni varsin stor, rå köttbulle som belöning"! Världens sämsta fotosession. Janne skulle plåta men det funkade ju inte alls.
"Men kan ni bara sitta, så vi får ta en fin bild?!" Nej, omöjligt. Jessie ville inte sitta och Frodo blev så frustrerad över att jag aldrig godkände något så han började göra konster (sitta som en ekorre gör han här).
"Bara SÄTT DIG, så vi kan skicka en fin bild till husse och matte i Australien!".
"Nu blir jag trött på er. Sätt dig, Frodo, när äntligen Jessie sitter fint."
Om ni tittar i korsningen mellan Frodo och Jessie så ser ni att det ligger en rå köttklump på betongplattorna. Den är till för Frodo. Han har fått kommandot "STANNA" och nu ska jag lägga ut en likadan till Jessie.
Jessie rusar fram till mig och försöker gnaga ur handen på mig.
"Nu är det slut! Du väntade ju inte! Jag sa aldrig varsågod!" I själva verket var det inte alls slut, jag hade lite till i handen och tänkte lägga ner det på marken och KRÄVA att hon väntade denna gång. Observera att Frodo har satt sig ner medan han väntar.
Men där ligger ju en köttbulle och väntar, alldeles ensam.
Attack! Frodo väntar fortfarande på klartecken att få äta.
Mums! Två köttbullar till Jessie, noll till Frodo. (Han fick dock den sista lilla resten som låg kvar i min knutna näve.)
Den ville Jessie också ha, så hon bet mig i handen! Det är därför jag skriker på det här fula fotot. Sedan struntade vi i att försöka ta en bra bild, det gick ju inte.
Frodos älsklings-Jessie. Här ligger de och sover intill varann på mitt arbetsrumsgolv. Hur söta som helst.
Frodo ligger som vanligt på pallen. Egentligen ska inga hundar ligga i soffan, men Jessie vill ju så hemskt gärna ligga bredvid Frodo så vi låter henne vara där om hon håller sig till hörnet bakom honom. Så här ligger de jätteofta.
Jag fotograferade till Dubbelsporren - ni får se i nästa nummer som kommer om en vecka.
Sedan åkte jag till Mall of Scandinavia, trots att jag hatar köpcenter och trots att det här är störst i Sverige. Dessutom var det knäpp skyltning men jag hittade faktiskt helt själv utan hjälp - det var jag lite stolt över. På Mall of Scandinavia hade jag stämt träff med Martina som har en hund från GooseWood, Tuvok, som är hennes assistanshund. Jag intervjuade henne och fotograferade, också till Dubbelsporren.
Jag köpte en superduperbra ryggsäck som jag är jätteglad över (från Clas Ohlsson). Den är helt fantastiskt mjuk, skön och rymlig. I den ska jag ha alla saker till vår sökträning - min gamla ryggsäck rymmer inte allt längre nu när jag har tjänstetecken, lösrullar, kamouflagenät, uppletandeprylar, påviskoppel och en massa annat som jag inte ens kunde namnet på för några år sedan.
Två lördagar i november hade jag och Barbro (från min sökgrupp) bokat in oss på privatträning med Birgitta Färdemann i Runbyskogen. Bara sök. Jag och Frodo, Barbro och hennes lånehund Mela samt fem andra deltagare som anmält sig. Jag hade sett fram emot det i flera månader, men när första lördagen kom var jag så trött så jag nästan grinade, hade värk i kroppen och kunde inte ens tänka tanken att vara ute en hel del i kylan. Helt bortkastade pengar, men jag KUNDE bara inte.
Lördagen därpå gick jag. Då hade jag hunnit prata lite med Barbro om hur det var på den första träffen. Jag ska inte skriva för mycket här, men kan väl bara konstatera att:
1. Det var överjävligt kallt att vara ute i minusgrader en hel lördag när man inte får röra på sig hela tiden, utan figgar för andra eller har genomgångar.
2. Frodo fick för första gången på åratal ha på sig värmetäcke... (Mitt hemmasydda.)
3. Vi var sju ekipage varav fem var rottweilers med ägare.
4. Frodo var helt outstanding i söket.
5. De andra var för mycket nybörjare för mig. Visst, vi hade kul och det var en bra dag - men jag insåg hur mycket jag har lärt mig de senaste två åren och att jag behöver en mer avancerad träning än detta.
6. Vi avslutade med lydnad som bokstavligt talat var militärisk, hämtad ur några militärexerciser, där vi gick gå på led och kommenderas hit-och-dit. Frodo vägrade lägga sig ner eftersom underlaget var djupfryst sprängsten. Jag sa att han slapp. Alla rottweilerna och Mela hade ju riktiga kläder på sig, det hade inte han och då tycker jag inte man övar på att ligga ner hela tiden. Hundar kanske också kan få urinvägsinfektion.
7. Frodo var klart sämst på platsliggningen, som jag hade tänkt att han avslutningsvis kunde klara åtminstone litegrann av, eftersom han sluppit ligga ner resten av passet. Men han var usel, reste sig rätt fort. Det skiter jag i. Det var dåliga förutsättningar denna gång.
8. Vi skulle öva socialt också, på att alla sju hundarna skulle gå förbi varann i mönster - man fick inte stanna, skulle hela tiden gå runt, möta varann och cirkulera. Det var hundar överallt, kändes det som.
Samtliga andra hundar var okastrerade. Hanhundarna var yngre än Frodo men gigantiska och en av dem glodde på honom och morrade. Men jag fick faktiskt Frodo att gå runt, runt, runt med folk och hundar på höger och vänster sida om oss och framför och bakom. Inte minsta grej från hans sida, men jisses vad han trippade på tå samtidigt som han glodde på mig, tokkoncentrerad. För honom finns bara de två alternativen: antingen slänger han sig ut och hugger eller så går han noga tätt intill och väljer bort de andra hundarna.
Jag hade lust att vråla högt att vi är BÄÄÄÄÄÄST! efteråt, men så omogen är jag ju inte. Om de andra bara hade en aning om vilken kraftansträngning det var för både mig och hunden...
9. På budföringen var Frodo så duktig så jag nästan blev lite tårögd. Han är så bra och jag passade mig noga för att göra alla dessa dubbelkommandon som jag gärna tar till (flaxar med armar, pekar, böjer mig fram, gestikulerar och pratar). Extra härligt att han sprang "marsch" fram till folk han aldrig träffat förut.
10. Jag fick inga goda råd med mig hem och kan inte säga att jag lärde mig något nytt. Däremot hade jag kul och jag insåg hur bra vi har blivit på det här.
När jag kom hem var jag så kall så mina fingrar hade blivit fyrkantiga.
Jag har klagat på att grannen lägger tonvis med äpplen i sina femton (15!) öppna komposter, så i år har hon istället lagt ut äpplena i cirklar kring alla träd, buskar och blomplanteringar i sin trädgård. Som pynt. Det var snyggt i september, men i november ser det inte lika snyggt ut.
Janne och jag har lånat en vedklyv. Han klyver, jag staplar.
//Mona
Kommentera