Nu kommer de ytterst få foton jag tagit sedan 28 september, då jag senast gjorde ett bildinlägg på bloggen. Det är inte lätt att plåta utomhus när det är konstant grått ute. Jag har inte heller möjlighet att ta med mig min fina kamera ut i skogen när vi söktränar, så det finns inte så mycket att visa.
Vi åkte ut till mina föräldrar en oktoberdag, jag och hundarna. Minns inte nu hur länge vi passade Dea men det var bra länge - en eller två veckor kanske? - och hundarna fick busa av sig.
Gammal död ek.
Det är Dea som är den galna hunden till höger. Hon försöker sno bollen från Frodo.
Frodo och Dea.
Det här är nog en av de finaste bilderna jag har tagit på Dea någon gång. Hon är nämligen helt hopplös med att vrida på huvudet. Tittar ALDRIG in i kameran!!! Till skillnad från vad Andreas tror så använde jag inte godis för att få henne att kolla på mig. Möjligen kan jag ha gått och ätit på ett äpple... men jag är för snål för att dela med mig, vilket Dea borde veta vid det här laget.
Dea störtade som vanligt ner till sjön och skulle dricka.
Och bada som en flodhäst.
Dea längst ut på bryggan.
Går försiktigt på bryggan.
Frodo är också försiktig. VÄLDIGT försiktig.
Dea nosar där det tidigare har legat ett fiskmåsbo.
Dea i Frodos gamla halsband.
Kallt i vattnet.
Frodo spanar.
Så typiskt Dea att norpa bollen och inte lämna tillbaka den!
Hon retas med Frodo.
Inte mycket till höst än, den sjätte oktober.
Frodo äter fallfrukt.
Gamla björkstammar.
Ni fattar vad jag menar, va? Hon kollar aldrig på kameran!
Suddigt kort, men man ser hur de leker tillsammans och alltid håller sig nära varann.
Dea äter också fallfrukt. Båda hundarna trycker i sig alldeles för mycket och sedan fiser de resten av dagen...
Mums!
Hon visar gärna upp sig i profil.
Min favorit: luktärter.
Söta Dea.
Frodo blöter inte ner sig i onödan, men gillar att dricka sjövatten.
Det här kortet tycker jag är rätt fantastiskt - utan minsta retuschering - där vattnet ligger helt spegelblankt och det enda som syns är en droppe från Deas blöta päls som just landat på vattenytan.
//Mona
Kommentera