Jag bakade lussebullar. Orkade inte hålla räkningen, men tror det blev hundra stycken eller något sånt. Sextio skulle gå till hembygdsgården i Väsby (Adams klass samlar pengar till en klassresa).
 
 
Frodo har lekt med Joel och Adam, och somnat på köksgolvet.
 
 
Hästar på Bögs gård.
 
 
 
 
 
 
Otroligt vad många översvallande kommentarer jag fick om den här bilden när jag lade ut den på Facebooki en beaucerongrupp.
 
 
 
Träden står med vatten högt upp på stammarna. 
 
 
 
 
Det är underbart att vi har Järvafältet att promenera på.
 
 
 
Gissa EN gång vad han gör?! Äter harpluttar.
 
Det är så roligt med Frodo, för han är precis lika kulturhistoriskt intresserad som sin matte. När vi av en slump råkade på en utställning mitt i skogen så gick han runt och läste på skyltarna, han också.
 
 
Plockhuggning.
 
 
Rese.
 
 
Rese.
 
 
Rese.
 
 
Lunnbänk.
 
 
Lunnbänk.
 
 
Ett fint staket som omgärdade utställningen.
 
 
Tyvärr fick Frodo för sig att hoppa MELLAN spjälorna i det höga staketet, med påföljden att hans bakben fastnade på den nedre tvärslån och så blev han hängande med framkroppen på andra sidan... Jag släppte förstås kameran och rusade fram och lyfte loss honom. Sedan fick han öva på att kryyyyypa under.
 
 
"Väldigt intressant, det här, matte!" Frodo på en gammal timmerkälke.
 
 
Timmerkälke.
 
 
 
 
 
 
 
 
Highland cattle på Järvafältet.
 
 
Väsby gård (i Sollentuna, inte i Väsby).
 
 
Frodo är mycket nyfiken på korna och drar in doften i djupa andetag.
 
 
 
Jag tycker att det är lite läskigt att så många av vandringslederna går genom beteshagar.
 
 
Den här hästen passerade vi på utvägen - när vi gick genom hagen. På hemvägen gick vi på en vanlig väg och slapp fundera på om det fanns kor och hästar lösa. 
 
 
Kopplad i gräset medan matte fotograferar. Det är koppeltvång och dessutom många hundar på Järvafältet, så man vill ju helst inte möta några hundar som springer fritt.
 
Jo, så har vi passat Jixxa också. Visserligen bara några få timmar medan Eva var på konferens, men ändå. Jag var på sökträning så det var Janne som passade valpen. Han intygade att hon är precis lika matglad och lika kelig som syster Jessie James. De är vansinnigt söta, de där J-valparna! Så lika Frodo (och Fanny förstås!) men mycket mysigare och keligare än vad han någonsin varit.
//Mona
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej