Vilken hund- och friluftshelg! På fredagen kom Jessie hit för att bo hos oss under helgen. Hon fick sova i Adams rum och det gick jättebra, hon kopplade av fint därinne och på natten kröp hon upp i hans säng.
På lördagen var jag ute på äventyr med mullebarnen men kunde inte ta med mig hundarna - vi skulle klättra i "berg" (läs ett klippblock) och utforska grottor (nåja). Barnen var överförtjusta men jag hade omöjligt kunnat ha med mig Jessie eller Frodo den dagen. De fick gå på promenad med Janne istället.
Sedan var det pyssel hemma och däckbyte på bilen och ännu fler hundpromenader - och plötsligt var det lördagkväll. Hundarna somnade tidigt, de var väl trötta av att hålla koll på varann.
Jessie fick sova med Adam igen och hon klagade inte men först spelade han dataspel till sent och sedan satte grannen igång världens party som höll på hela natten. Jag trodde jag skulle bli tokig! De spelade musik till halv fyra på morgonen på så hög volym så det kändes som att man själv var på festen...
Basen dunkade som om vi hade disco i huset. Några tjejer skrattade så där vidrigt högt som berusade tjejer gör och andra sjöng med i låttexterna. Jag låg och vände och vred på mig i timtal utan att kunna sova. Halv fyra blev det tyst. Jag somnade utmattad. Vid fem tyckte hundarna att vi skulle gå upp. Jag lät dem kissa ute men sedan lade vi oss igen. Vid halv sex satte den förbannade musiken igång igen (!!!).
Frodo och jag åkte till Väsby och träffade sökgruppen. Idag hade jag bjudit med Andreas och Dea. Båda beauceronerna var riktigt, riktigt duktiga.
Önskar jag hade spelat in Frodo idag. Han DROG mig flera hundra meter från parkeringen till stigen, så fokuserad så han knappt märkte att jag hängde i andra änden av kopplet. Han fick ett tomslag först för att lugna ner sig lite och sedan sex komplicerade skick.
Alla hundarna fick sig en rejäl utmaning idag - det var konstiga vindförhållanden och dessutom var ena sidan en mossig skog medan andra sidan var knastertorr, helt öppen, med ris och ljung och stenbumlingar.
Jag är toppennöjd med dagens insats. Frodo var sista hund, han hade väntat länge och var tokpeppad. Det var spår och dofter över hela området, alla andra hundar hade varit där och figgarna hade rört sig över hela rutan. Han klarade sig otroligt bra, trots väl dolda figgar på stort djup och att två av dem hade lagt sig uppe på stenblock (!) och en inuti ett risigt snår.
Men det allra sista skicket var roligast, för där hade vi på stigen ingen kommunikation alls med figgen. Tre (3) gånger skickade jag ut Frodo från samma ställe och han letade, letade, letade. Han kom tillbaka med tungan hängade ner till knäna men ALDRIG att han ger upp! Förslagen haglade från de andra "Ta in honom nu" eller "Be Eva göra ett ljud" eller "Vi kan inte hitta figgen" eller "Tror ni hon har gått tillbaka till parkeringen?" eller "Du borde nog kalla in honom och låta honom vara nu!".
Men Frodo har en arbetsmotor och en nos som vi andra saknar - han närmade sig mig som för att säga "Matte, nu har jag letat tre gånger igenom hela den här stora rutan och jag LOVAR att det inte finns en enda figge. Nu springer jag bort dit där det luktar Eva, okej?". Och så drog han säkert hundra meter bort i en ogästvänlig terräng, kom tillbaka med sökrullen i munnen och såg så himla glad ut!
Mycket riktigt - där låg figgen gömd så långt bort så vi hade inte ens TITTAT i den riktningen. Oj, vilken hund jag har!
Andreas och Dea följde med oss hem efter sökträningen, käkade lunch och stannade några timmar. När vi kom hem var Tove där och fikade med Janne - men hon tog Jessie med sig och åkte hem efter en stund. Och på eftermiddagen kom Sara med schäfer-Alea för att Frodo skulle få hälsa igen. (Det gick inget vidare den här gången heller, men vi ger inte upp.)
//Mona
Kommentera