Vi fick passa lilla Jessie på påsk - på skärtorsdagen - och då tänkte jag pynta henne litegrann för att skicka ett gulligt foto till hennes matte. Tyvärr var hon (valpen, inte matten) sur och tyckte att rosetten var obehaglig och hon hatade att sitta snyggt i tio sekunder. Så fort jag var klar tog hon en baktass och försökte krafsa av sig sidenbandet, den otacksamma hunden.
På kvällen väntade vi på alla påskkärringar som skulle komma och tigga godis. Jag hade bunkrat upp med en stor skål. Till mina syskonbarn hade jag istället köpt ostbågar. Tyvärr förstörde Joel hela grejen genom att gå ut i trädgården för att läsa någon skolbok samtidigt som påskkärringarna vandrade omkring i området. Han hade ju tagit med sig Frodo ut i trädgården, så det är klart att inga barn vågade komma ner till vår tomt! Grrrrr.
När Tove hämtade Jessie så fick valpen ett påskägg av oss. Det låg lite hundgodis i det och några ostbågar. Någon timme senare kom mina brorsöner alias påskkärringar och plingade på. De kunde inte begripa varför Frodo dreglade så mycket över deras påskägg: inte förrän de öppnade locken och såg att det var ostbågar inuti. Hunden hade ju känt lukten och han satt med två långa slemmiga strängar av dregel hängande i mungiporna. Jag fick säga åt barnen att gå hem med påskäggen innan hunden mumsade i sig allt!
På påskafton firade vi som alltid påsk hemma hos mina föräldrar tillsammans med släkten. Frodo fick sitta i bilen medan vi andra åt, men sedan lekte vi massor utomhus. Joel kastade upp hans älsklingsboll i snöre i en björk - lika högt upp som flaggstångens guldknopp! (Flaggstången står nämligen precis intill.) Hur är det ens möjligt? Den bollen lär vi inte få ner på länge.
Frodo är överlycklig över att mina brorsbarn kastar frisbee åt honom. Människan i neonfärger är Janne, som lånat en reflexjacka av min pappa och min sökmössa.
På påskdagen åkte Janne och pojkarna till fjällen, så jag och Frodo var ensamma hemma en hel vecka. Det var lite ovant! Skönt att ha en hund som skäller så fort någon går i trädgården, för då slapp jag vara så orolig. Det var lite misslyckat att jag läste en kriminalroman och blev mörkrädd... men då tänkte jag att om någon smyger sig in här för att knivhugga och stycka mig i småbitar så kommer Frodo både att varna i förväg och sedan gå bärsärkagång om någon ger sig på mig.
//Mona
Kommentera