Vad som hänt sedan sist:
Jag tror aldrig jag fått så många "gilla"-markeringar som då jag lade ut denna bild på Facebook och berättade om hur dumt det var att inte använda glasögon då jag rullade fruktbollar till julgodiset. Risgryn är inte fullt lika gott som cocosflingor... Men sånt ser man inte om man bara sliter åt sig en fin burk - utan etikett - där man tidigare hällt upp grötris (och det finns en identisk burk med cocosflingor - och för något år sedan skulle man inte ens reflekterat över att det är MÖJLIGT att blanda ihop dem).
Han har lagt sig i soffan och dragit en av kuddarna framför ansiktet. Sedan låg han och "gömde" sig när jag gick förbi. Han har inte begripit att man kanske måste gömma den stora, svarta kroppen också! När jag tog fram kameran så tittade han slött upp och fnös irriterat när jag sa att han fick flytta på sig.
Jag har bakat bondkakor till julen, men det hade jag inte mycket för. Några illvilliga typer åt upp dem, med motiveringen att "de är så goda!" och tyckte att jag kunde göra större sats nästa gång. Ikväll kommer Adam att få sota för det, genom att få baka 60 kakor till. Gud nåde grabbarna om det inte finns några bondkakor kvar till julafton!
Till mamma: Kolla vad jag gjorde fint i amarylliskrukan! Det är vårt glimmer som jag plockat från gruset. Det är ännu snyggare i verkligheten för det glittrar som silverströssel.
En med vävt band, en med glimmerflagor och en med en julgranskula. Mossan köpte jag för det känns så jobbigt om någon skulle komma på en mullefröken med att gå och sno stora sjok med mossa ute i skogen.
Ser Frodo inte riktigt ut som Frodo? Men ändå väldigt mycket? Det beror på att det inte är Frodo, bara en väldigt nära släkting! (Om ni undrar över den snygga positionen: Joel håller en skinkmacka i handen och djuret hoppas att det ska ramla ner en bit till henne.)
Det här däremot är Frodo! Och han gillar visserligen skinkmackor men inget är så roligt som en boll. Plus att han vet att Joel är helt omöjlig att tigga till sig något ifrån.
En morgon när Frodo och Jessie jagade runt i trädgården så missbedömde Frodo avståndet till det stora träbordet som står på gräsmattan. Det har "bara" stått där ett helt år... Han sprang rakt in i det och slet av sig päls och lite hud i ett jätteäckligt sår strax intill ögat. Man får väl vara innerligt tacksam att han inte skadade ögat! Jag sköljde med en stor pipett med koksaltlösning och han stod faktiskt snällt kvar (det hade jag inte trott). Redan dagen efter började det läka ihop.
Vad fint du gör inne på toaletten, Jessie! Presentpapper, några toarullar och en fårskinnstoffel - det var väl snyggt? Man blir lika full i skratt varenda gång man går in på toa - och den här gången var det en valp därinne...
Väsby kommun, Sollentuna kommun och Antuna Gård har gått ihop sig och gjort en fantastisk satsning på att återställa Edsån så som den såg ut innan Sollentunas bönder rätade ut den och ändrade den för att sänka vattennivån i den intilliggande Norrvikensjön. Jag och Frodo har gått där nästan varje dag i hans liv, men nu är det MYCKET finare och därmed MYCKET mer människor. Jag uppskattar verkligen den fina grusvägen och den vindlande ån, men det var så skönt att man kunde släppa hundarna lösa förut. Ingen annan gick där! Det var så lerigt och trångt. Nu är det folk där hela tiden.
Där borta är Antuna Gård.
Tågen åker förbi i hög fart. Förut var det fårhagar på hela den sidan av ån som är närmast järnvägen, och bara en smal lerig stig där jag står nu.
Spännande med is! Frodo krafsar sönder all is han ser och så måste han ju provdricka vattnet varje gång.
Sån där vass med cigarrer på.
Min tjusiga hund! Vintersolen lyste så skarpt på honom att hans färger bleknade - han är ju mer orange egentligen - men så här såg det ut, så jag tänker inte retuschera bilden.
Det finns häger i vassen. Enormt stora fåglar. Tror att Frodo kollar på dem, men vad vet jag.
De där ögonen!
Har slickat på något tikkiss, misstänker jag. Men ni fattar inte hur underbart det är att det här bara händer någon dag i veckan, inte sju dagar i veckan på varenda promenad. Han hade det jättejobbigt innan han kastrerades (och vi med...).
Jag har bakat vörtbröd och det luktar gott i hela huset! Mums. Vörtbröd är så otroligt gott, tycker jag.
Adam har hängt upp julgardinerna i mörkröd sammet (nåja, plojsammet från IKEA...), städat köket och bäddat kökssoffan. Vad fint det blev!
Sol! SOL!!! Pelargonerna får mig att känna mig som den lilla, lilla gumman i den lilla, lilla stugan.
Min trogne vapendragare. Han följer mig vart jag än går. Jag kan inte ens byta rum utan att han måste följa efter.
Underbart med en solig decemberdag efter rekordmörka och grå november.
Idag är det Stora Stockholm på Stockholmsmässan, men vi är inte anmälda. Får se sedan hur det gick för alla silogårdare som ställdes ut. Jag hoppas och tror att Fanny vann överlägset i avelsklassen med sina supersöta valpar. Det hade varit roligt att träffa alla de andra, men vi hade en bra dag hemma med skön promenad i välbehövligt solljus, en lagom sovmorgon och äntligen tid till lite julförberedelser så det kändes helt rätt att avstå från mässan i år.
Och imorgon fyller F-kullen år. Tiden går fort!
//Mona
Kommentera