Frodo, framför allt

Det blir lite si och så med bloggen när det inte finns så mycket spännande att berätta. Inga lånehundar här på ett tag. Inga tävlingar inplanerade. Inget spektakulärt som hänt. 

 

Vi avslutade inomhusträningen i Stockholm Hundsportcentrum häromveckan. Jag var ensam med Frodo, trots att det var rallyträning, för Janne var ute med några jobbarkompisar. Hade frågat om jag fick komma ändå och öva linförighet - alla sa att det var okej. Vi är bara tio i gruppen och jag tror att fyra av dem hade fått förhinder (utöver Janne), så det var inte många människor och hundar i hallen.

 

Jag hade på förhand skrivit till en kvinna som verkar så himla duktig på lydnad. Den här:

 

När träningen var slut så hördes det genom väggen (det är ju ett sorts galontält, den här träningshallen) att det var massor av människor och hundar på andra sidan. Det finns en enda dörr ut och utanför den finns en trätrappa med två trappsteg. När jag skulle gå så insåg jag att jag kunde inte ens få på mig ytterkläderna, för hur kan man knyta kängor och sätta på sig en vinterkappa medan man ska kolla på Frodo så att han inte hoppar på någon rallylydnadskompis? Vilken tur att Bitte var där med Freja! Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort annars. Tack! Freja kan man ju bara sätta - hon gör ju inte en fluga förnär - och så fick Bitte hålla Frodo medan jag gjorde mig i ordning.

 

Sedan tog jag hunden i kort koppel och tänkte "Hoppas ni att ingen hund möter oss just i dörren!". Öppnade den smala dörren och höll på att smälla upp den rakt i ansiktet på en hel hög med tjejer i min egen ålder. Det var hur mycket folk som helst utanför. De började tränga sig på och ville in.

 

Jag tänkte, att nu har jag en halv sekund på mig innan det smäller. Jag måste våga säga till, hur obehagligt det än är. "URSÄKTA!" sa jag med hög röst. "JAG VÅGAR INTE GÅ UT OM INTE NI BACKAR!". Jag pratade jättehögt för att alla skulle höra. Deras instruktör ropade "Hörrni, ni måste backa. Ställ er åt sidan. Hon kommer med en STOR hund här."

 

Tack och lov så flyttade alla på sig. Jag hade en puls som dunkade ända upp i halsgropen, ska jag säga. Instruktören som stod på trappan utanför dörren sa till mig "Nu när du kliver ner från trappan så kommer det att stå hundar som på parad, bara så du vet." (Man ser inte grusvägen från dörren nämligen. Det är en smal grusgång intill husväggen och på andra sidan om den är ett djupt dike. Jag överdriver inte om jag säger att det stod folk en halvmeter ifrån mig på båda sidor! Och en halvmeter är ingenting för Frodo...

 

 

När jag klev ut på trappen i mörkret så var det som ett luciatåg som hade delat sig. Det stod folk ÖVERALLT och med minst en hund vardera. Men de hade lämnat hela den långa grusvägen tom i mitten och tryckte sig mot galonväggen eller stod så nära diket det gick. Jag vet att alla tittade på oss och vi gick som några kungligheter förbi de långa raderna med folk som skulle in och träna ringträning. Bitte och Freja kom direkt efter mig och jag visste att om det skulle köra ihop sig totalt så var vi åtminstone TVÅ som vågar suga tag i Frodo och hålla fast honom.

 

Men magiskt nog så gick han helt perfekt på min vänstra sida hela långa vägen, förbi alla bjäbbande småhundar och skällande mellanstora hundar och mängder av folk. Jag tror aldrig jag sett honom gå så fint "fot" förbi främmande hundar förut! Jag tittade bara på honom och sa "Du går med mig", "Duktig kille" och sånt. Kändes som att jag vunnit ett förstapris när vi hade passerat de sista människorna! Wow! Jag blir glad bara jag tänker på det, fastän det är två veckor sedan nu.

 

Igår kom Bitte och Jari hit med Fanny och Freja på glöggfika mitt i julstöket. Jättekul för Frodo, eftersom Fanny var riktigt rolig att leka med denna gång (de brottades sådär som beauceroner verkar gilla). Sedan kunde inte Frodo ge sig, utan var tvungen att svassa efter Fanny i timtal och nosa henne i baken eftersom hon löper. Helt omöjligt att få honom att låta bli. Jag fattar inte att inte syrran bet honom, men hon hade stort tålamod med hans sniffande.

 

Idag hade vi sökträning i Runbyskogen, men när vi kom fram till samlingsplatsen så stod stora varningstrianglar med "JAKT PÅGÅR" så vi vågade inte vara kvar där. Bytte till Antonia Ax:son Johnsons ställe, där vi inte varit förut för gårdsherren (gårdsdamen!) kan vara lite grinig. Väldigt fin skog!

 

Jag hade för ont i bäckenet för att orka träna egentligen, men det fina med Frodo är att han struntar fullständigt i om man hittar på nya regler. Han bryr sig inte om att jag skickar honom fram och tillbaka utan att hämta in honom - och han kommer ALLTID på inkallning direkt när jag ropar. Så himla skönt att man kan skicka ut honom hursomhelst i skogen och att han alltid kommer när jag ropar "HÄÄÄÄÄR är jag!". Om han inte hittar figgen så jobbar han tills han är klar, aldrig något tjafs om att han ber mig om hjälp eller inte orkar fortsätta.

 

Idag försökte jag lura honom genom att placera en av figgarna väldigt nära stigen, men det gick han inte på. Visserligen dundrade han förbi Leias matte som låg gömd kanske bara 15 meter från stigen, men han tvärnitade som en tecknad seriefigur i luften och vände och hämtade lösrullen. 

 

Det går jättebra för honom, faktiskt. Eva (som är bäst i gruppen) tyckte att han var lysande idag och menade att nu måste vi ut och tävla. Jag är benägen att hålla med, han är väldigt duktig trots att vi bytte skog och hade en ny figge och trots att terrängen var helt annorlunda mot den vi brukar vara i. 

 

 

Annars har jag inte mycket att rapportera. Frodo har snott ett kycklingskrov från matbordet medan vi plockade undan middagen, men vi kan väl säga så här: han släppte det och han vågade inte säga något till mig när jag plockade upp det. Jag var inte snäll, men det var det värt. Livrädd att han får i sig en massa spröda kycklingben! Tyvärr tror jag han hann sluka en del av skrovet, så vi fick användning för den där burken med konserverad sparris som jag har stående i skafferiet utifall att... Men det är några dagar sedan och han har varit helt som vanligt, så det var nog ingen fara.

 

//Mona