Frodo, framför allt

Igår fyllde F-kullen fyra år. Märkligt vad fort de här åren har gått! Man kan väl inte påstå att vi firade överdrivet mycket. Dels fattar ju hunden ändå ingenting. Dels känns det väl måttligt roligt att fira när hans kullbror just har dött och inte ens hann få vara med om sin fjärde födelsedag. Hemskt.

 

Frodo fick i alla fall en present, fast det vet han inte. Den är nämligen beställd men har inte kommit än. För övrigt är den så dyr så han får bara halva som födelsedagspresent och den andra halvan blir en julklapp. Jag köpte inte en från MACH (som jag hade planerat), utan från SBK:

 

De andra tjejerna i min sökgrupp tycker att det är onödigt att lägga så mycket pengar på en norsk sökrulle, men jag har tittat jättelänge på de här nu och kollat exakt allt som finns på marknaden - och till slut bestämde jag mig för att om man har en hund som Frodo så är det värt att ha en rejäl originalrulle. Det är en säkerhetsfråga! Han springer så himla snabbt och i svår terräng och jag är rädd att han fastnar i något. Den här ska lösa ut, så att han aldrig kan strypas eller fastna. Dessutom ville jag har en rulle av hög kvalitet för det är en stor hanhund jag har, inte en gullig liten 10-kilos tik som de andra. 

 

Jag hoppas att Frodo uppskattar sin julklapp/födelsedagspresent, men jag misstänker att han inte kommer att studsa av glädje. 

 

Han fick lite smaskens efter middagen; en pepparkaksgris av skinka och en dito av blodpudding. Så här såg det ut:

 

 

Jag tror tyvärr inte att han hann känna smaken av de delikata efterrätterna, för de slank ner så fort så de måste halkat ner i magen utan att nudda gommen.

 

Jag brukar alltid väga Frodo på hans helårs- och halvårsdagar, 15 december och 15 juni. De senaste gångerna har inte varit så roliga. Det började ju med att han skulle vätskas upp och fick dropp i nacken. Efter det hatade han veterinärmottagningen. Sedan kastrerades han och därefter skulle han sövas för att dra ut en tand - och däremellan har det varit lite annat som spruckna tassar och sånt. Han backar helst in i ett hörn och försöker fly, hur snälla alla än är.

 

Jag tog med mig Linus till veterinären och laddade med godis. Tänker inte tampas själv med en hund som är motvillig. Förra gången försökte han fly ut genom ett fönster!

 

Frodo knatade glatt in på mottagningen och visste precis hur han skulle hitta till den stora vågen, som han ställde sig på utan att vi ens hade sagt något. Jag tycker att han har lagt på sig lite för mycket - har inte lika insvängd midja som förut - så jag har snålat med torrfodret den sista tiden. Det visade sig att han nu väger 38,0 kg så det var inte så farligt. Jag tror dock att han skulle behöva styrketräna lite, för alla de där 38 kilona är knappast muskler. Det har varit svårt att hitta vettiga ställen där han kan springa lös. Är det inte koppeltvång så är det jakt eller så bor vi för nära en miljon andra stockholmare...

 

Efter vägningen skulle han få en spruta. Minns inte mot vad, men det var tre sjukdomar i samma vaccin. En var i alla fall kennelhosta, det vet jag. De kallade det för "Stora Sprutan" och den ska tydligen tas vartannat år. Linus stod beredd med massor av godis i händerna, jag höll benhårt i Frodos halsband och var beredd att suga tag i hans huvud om han skulle slänga sig runt och hugga veterinären i låret. Men hon högg sprutan i nacken på honom och det gick så fort så Frodo hann inte sluta äta godis innan vaccineringen var över. Han verkade mycket nöjd!

//Mona