Ursäkta att det går hela veckor mellan inläggen, men jag hinner bara inte. Dels har jag haft en hel del jobb på Fantasiskafferiet och dels har jag ju haft nästa utgåva av Dubbelsporren att göra klar (den går i tryck efter helgen). Och så har det varit tokmycket som inte har haft med jobbet att göra. Dessutom kanske man ska hinna baka lussebullar och fundera på julklappar och sånt också.
Det här fotot är exakt två år gammalt, från början av december 2012. (Det är Dea och Frodo som kampar om basketbollen i vår trädgård.) Vad mycket snö vi hade då!
Janne har tagit ett litet konsultuppdrag av rent ekonomiska skäl, men det är ju inte kul för han vill ägna sig åt sin programmering och bli klar med den produkten. Det innebär att jag måste gå ut med hundarna flera gånger om dagen, vilket snor en hel del tid från mitt jobbande.
Ja, ni läste rätt: hundarna. Dea bodde här förra veckan och Jessie har varit dagbarn två dagar. Då är det fullt upp! (Frodo är behagligt trött på kvällarna när han har Drottning Dea eller Prinsessan Jessie här. Det tar nog på krafterna att hålla koll på en annan hund hela dagarna...)
Fina Dea i motljus.
Dea sov här nästan hela veckan och då är hon och Frodo så samspelta så man märker knappt att man har en extra hund. De är väldigt fina med varandra.
Jag har köpt billiga, begagnade betongplattor på Blocket (7:-/st) och krattat så bra jag kan i gruset och sedan lagt dit alla plattorna - okej, det är vingligt och fult men helt underbart att slippa det där gruset som släpas in i huset. Vi får göra snyggt vid en varmare årstid. Jag struntar fullkomligt i att det ser ut som ett lapptäcke och är dåligt lagt - jag hatade det där stenmjölet som smutsade ner hela huset och gruset som gjorde ont att gå på.
Dea och Frodo gillar också betongplattorna, det märks tydligt. Förut var de helst på gräsmattan.
Är det inte typiskt att när man köper en fin amaryllis i god tid så hinner den blomma ut lagom till första advent?
Vi var med Dea och Frodo hos mina föräldrar, så att hundarna fick springa lösa. Det verkade faktiskt som att Dea och Siri tyckte det var kul att ses igen (de har ju träffats många gånger vid det här laget). Men vet ni vad som hände? Siri tycker ju att Frodo är hennes lillebror, som hon ska beskydda. Det spelar ingen roll att hon är kanske en sjundedel av hans storlek. Hon är ju ett år äldre - och tik!
Siri patrullerade omkring på tomten, kollade sorkhål, spanade på allt som rörde sig på vägen och ja, var som en gårdshund brukar vara. Frodo och Dea sprang efter en boll nere på ängen, som två snabba bulldozers. Man kan förstå att Siri föredrar att hålla sig en bra bit ifrån dem...
Dea snodde bollen, lade sig på gräset och placerade bollen mellan sina framben. Hon gör ofta så. Alla grejer är hennes! Frodo började tassa framåt för att se om han kunde få tillbaka bollen, men när han kom tillräckligt nära så visade Dea tänderna. Han backade, men sedan provade han igen (ett nej är inte ett nej för vår hund...) och då gav Dea till ett högt och varnande skall. Ingen fick ta bollen ifrån henne!
Siri kan inte ha sett det här. Hon var långt borta. Däremot verkar det som att Deas skall är någon sorts allmän "hundiska" som alla hundar begriper - inte beauceronspråk alltså - för JÄKLAR vilken fart det blev på den lilla hunden. Hon sprang snabbt som en jaguar! Ner från kullen med stock, stenar, sly och högt gräs - tvärs över en äng med äppelträd och hela vägen bort till Dea. Till skillnad från Frodo så stannade hon inte på behörigt avstånd, utan störtade rakt fram till Dea och ställde sig framför hennes huvud och bara BLÄNGDE.
Det var så sjukt gulligt! Att hon bara vågar! Hela vägen ner för kullen och över ängen skällde hon sitt ljusa varningsskall och jag är säker på att hon sa åt Dea att "Nu sjutton får du ge dig! Lägg av med att hota min lille Frodo!".
Frodo själv stod några meter bort och lät lilla Siri försvara honom. Dea reste sig och lommade därifrån. Helt otroligt! Jag önskar jag hade filmat det.
Sommaren 2011: Frodo var 1½ och Siri var 2½ (de har födelsedag samtidigt).
Sedan kom Jessie en dag och det var inte populärt hos vissa... Frodo blev ju överlycklig, men Dea tyckte det var öken. Hon gick och lade sig i mitt arbetsrum och paxade på att vara med mig. De andra två fick vara i vardagsrummet och riva huset bäst de ville! (Här är det kaxiga Jessie som står på Frodo, och Dea i lånat halsband som tittar på.)
Man skulle ju kunna tro att Jessie känner sig utsatt här, men hon är för tuff för det. Dessutom gick Dea därifrån sedan, för hon HATAR att Jessie försöker leka med henne.
"Bäst jag lägger mig i Monas arbetsrum där man får vara ifred..."
(Visst blev det snyggt när jag försökte färga den gråa bäddmadrassen vinröd? Det funkade inte så bra på syntettyg. Ser förskräckligt ut, minst sagt.)
(Visst blev det snyggt när jag försökte färga den gråa bäddmadrassen vinröd? Det funkade inte så bra på syntettyg. Ser förskräckligt ut, minst sagt.)
Under tiden ligger de andra två i vardagsrummet. Märkligt att jag hittar valpen i soffan!
Hallå, Jessie, vad har vi sagt om att vara i soffan? Hallååååå? Lyssnar du?
Oemotståndligt söt Fannyvalp!
Jessie har tagit den gröna bollen och försöker döda den. Jag fick lov att gömma den. Det är ju trots allt inte en tuggleksak.
"Alltså, Mona, vi har haft ett krismöte här och vi har en fråga till dig: Varför får valpen vara i soffan när inte vi får det? Både jag och Dea undrar. Det känns faktiskt lite diskriminerande."
Allvarliga hundar ställer matte mot väggen.
Nästa dag var det bara Dea och Frodo igen. Då passade jag på att se om Dea kunde lära mig något om brukslydnad. Gick till en fotbollsplan och övade lite med hunden. Sedan fick Dea visa hur det skulle gå till! Det var en helt annan sak! Det märks ju att Sara har tragglat något enormt med henne. Hon fattar precis vad jag vill och hon gör det snyggt dessutom.
Dea skulle få posera med apportbocken men någon annan skyndade sig att plocka upp den och flina mot kameran.
Jag tycker att det är så gulligt att Frodos svans når ner till golvet. Som en lång Rapunzelfläta!
På fredagen skulle Andreas hämta henne, men han orkade inte (utan gick på after work istället, det var säkert inte lika jobbigt).
Istället träffades vi på lördagen och då fick han och hans kompis Gunnar vara med som figgar i min sökgrupp. Det var jättekul, tyckte vi alla, för våra hundar är inte så vana vid att det är män gömda. I synnerhet en av hundarna tyckte det var jättejobbigt och behövde peppas en hel del för att våga gå fram till läskiga Andreas.
Frodo brydde sig inte ett dugg, men det vore ju konstigt annars - han har bott med fyra "män" hela sitt liv. Jag blev glad över att Gunnar, som aldrig träffat Frodo förut, tyckte att han var en trevlig hund.
Dea har varit med mig flera gånger på söket så hon känner de andra tjejerna. Jag har sagt till Andreas att han måste öva lite mer sök med henne, för hon tycker det är så kul, men han vill bara hålla på med olika slags drag. Nu fick han i alla fall se med egna ögon vad jag har berättat massor av gånger: hon SLET i kopplet, betedde sig fullständigt o-Dea-aktigt, var helt galen över att få gå från bilen fram till startpunkten i skogen och alldeles överlycklig över att få söka! Man kan knappt tro att det är samma hund.
Efter söket fick Dea följa med husse och Gunnar hem till Uppsala och plötsligt blev det väldigt tyst i vårt hus, med bara en hund.
Frodo och Jessie den 26 april i år.
Igår kom Jessie på besök igen. Hon tiggde lussebullar medan jag bakade och försökte äta upp smöret som ingick i dem, trampade i hundbajs så vi fick tvätta henne, åt en massa is så hon sedan kräktes, försökte sitta i mitt knä medan jag jobbade, dammsög köksgolvet på matrester (eftersom hon sannolikt svälter ihjäl annars), hoppade i Adams nybäddade säng så den blev hårig, skällde argt på Rulle (som alltid står på granntomten och skäller när han hör att våra hundar leker) och vid ett tillfälle bet hon tag i Frodos svans - mitt på - och höll kvar medan han började gå därifrån.
Men hon är också helt vansinnigt söt, kelig och gullig mot både oss människor och sin morbror. När Frodo ligger på golvet så lägger hon sig bredvid honom, ibland lägger hon sina tassar ovanpå hans som för att hålla hand. Det är så sött så ni anar inte! Jag har varnat Tove för att vi klappar så mycket på valpen så vi snart nöter bort pälsen.
//Mona
2 kommentarer
Eva
05 Dec 2014 18:35
Underbara bilder och Frodo är så söt i sina sportöron!! ja det är allvarligt att valpen får vara i soffan!! VAD ska du göra åt saken Mona??!
Jag blir alltid glad att läsa din blogg Mona!!
Tove
10 Dec 2014 22:28
Men hallå. Valpen kommer inte bli hårlös. Möjligtvis kommer hon bli mycket nöjd med allt kel och gos. :)
Men liksom! Hur söta är de inte på sista bilden. Man hade aldrig kunnat ana hur hon skulle köra med sin älskade morbror som hon gör. :)
Kommentera